Sveriges förhållande till nazismen

förutsättningarna för ett kommande och brett upplagt forskningsprogram med avseende på
förhållandet mellan Sverige och Nazi-Tyskland i Vetenskapsrådets regi.
Klas Åmark introducerade programgruppens kunskapsintresse och anledning till det svenska
besöket vid institutet i ett introduktionsbrev. Där gjordes jämförelser av de skilda vägar
(”Sonderweg”), som utmärkte tysk och svensk samhällsutveckling och som länge hade
diskuterats bland framför allt tyska historiker, men också i Sverige. Andra frågor var: Varför
fanns det i Sverige vid denna tid ingen öppet förekommande nazism; var det svenska
samhället mera motståndskraftigt mot nazismens idéer och folkliga attraktionskraft på grund
av socialdemokratins förmåga att mobilisera medborgarna till stöd för den under 1930- talet
introducerade folkhemspolitiken?
Eller förekom det auktoritära idéer, rasism, anti-semitism och främlingsfientlighet också i
Sverige, fast under andra former och sammanhang än de i Tyskland? Kan förekomsten av
sådana idéer, attityder och mentaliteter bidra till att förklara den svenska politiken gentemot
Tyskland före och under kriget; t ex den svenska eftergiftspolitiken och den frivilliga
anpassningen till de nya förhållandena i ”Neuordnung Europas”.
De svenska och tyska forskarna diskuterade även jämförande genusaspekter, eftersom sådana
sällan förekommit inom forskningsområdet i termer av t ex samtida idéer om mödrars
ställning och ”moderskap” som kategori de bägge länderna. Men även andra teman
behandlades: Hur skall vi uppfatta och förstå Sveriges förhållande till Nazityskland mot
bakgrund av den svenska neutralitetspolitiken under kriget. Den svenska regeringens hållning
och faktiska politik har inom historieforskningen och i den allmänna debatten tidvis utsatts för
en intensiv debatt, både vad gäller dess moraliska aspekter och anklagelser för omoral.
Debatten skall ses mot bakgrund av en länge rådande tystnad kring frågorna om ansvar och
skuld i Sverige. Hur har den tyska forskningen uppfattat saken och vad skulle tyska historiker
vilja framhålla som angelägna perspektiv och forskningsfrågor att samarbeta kring inom
ramen för det svenska forskningsprogrammet? Det svensk-tyska forskarseminariet kom att
föra programgruppens arbete avsevärt framåt och ledde till att några översiktligt hållna
vetenskapliga artiklar kring överordnade forskningsfrågor publicerades i Institutets skriftserie
Nordeuropaforum nr 2, 2001.
Ett annat steg från programgruppens sida var dess beslut att i ett omfattande arbete samla in,
sammanställa och för en svensk publik presentera relevanta bibliografiska uppgifter om den
tyska forskningslitteraturen i en översikt av Patrick Vonderau.5
Dessutom hade gruppen, som dessförinnan även genomfört en forskarkonferens i Sigtuna den
10-11 januari 2001, kommit långt med planeringen av en internationell konferens i Stockholm
den 14-15 mars 2002. Den skulle handla om ”state of the art” med inriktning på nya
perspektiv på tre planerade temaområden med deltagande av flera framstående forskare.6
4. Programmet ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazi-Tyskland och Förintelsen”
Den av HSFR utsedda programgruppen kom således att ägna ett betydande arbete åt att
avspana forskningsfronter och identifiera och definiera nya behov och möjligheter för
5 Vonderau, P., 2003, Schweden und das nationalsozialistische Deutschland. Eine annotierte Bibliographie der
deutschsprachigen Forschungsliteratur. 825 Eintrage - 439 Annotationen. Acta Universitatis Stockholmiensis.
Stockholm Studies in History. 65. Edsbruk.
6 Minnesanteckningar från möte i programgruppen den 17 augusti 2001, p. 5.

forskning samt åt att anknyta den till internationellt verksamma forskare. Gruppen möttes i
februari och april 2001 för att stämma av och skärpa konturerna av såväl den ambitiöst
upplagda kunskapsöversikten som vad gäller att formulera forskningsprogrammet. Det var
angeläget att beakta både regeringens bakomliggande kunskapsintresset för själva
forskningssatsningen och kravet på förtroende inom forskarvärlden för det nybildade
Vetenskapsrådets förmåga att hävda sin integritet vid den fortsatta hantering av uppdraget.
Programgruppen kom att ge programmet en bred utformning, som omspände flera
vetenskapliga områden och discipliner. Här välkomnades brett upplagda och tvärvetenskapligt
organiserade projekt, ”som sätter in svenska förhållanden i ett allmänt internationellt
perspektiv och som baseras på skilda disciplinära begreppsliga och metodologiska
utgångspunkter”, hette det. Omfattningen i olika tidsperioder begränsades inte till enbart åren
1939-1945.
Rubriceringen av programmet implicerade särskilt tre tematiska områden. Det första avsåg
Sveriges förhållande till nazismen (och fascismen) som ideologi, värderingssystem och social
rörelse. Programmets kunskapsintresse avsåg såväl nazismen och fascismen i sig – i
Tyskland, Sverige, andra länder eller i allmänhet – som de olika motkrafter de mötte, och kan
sträcka sig från deras tidigaste sociala, politiska, ekonomiska eller ideologiska förutsättningar
till våra dagar.
Det andra utpekades som Sveriges förhållande till Nazi-Tyskland som stat och syftade på
politiska, ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden mellan staterna eller organisationer,
företag och medborgare i de båda länderna och särskilt hur man i Sverige reagerade på de
uttalade eller underförstådda krav som Tysklands maktposition innebar.
Det tredje tematiska området var Sveriges förhållande till den nazistiska regimens förtryck
och förföljelse av olika befolkningsgrupper. Svenskarnas information om och reaktion på
Förintelsen och behandlingen av judarna ställdes i centrum. Men dit hörde även behandlingen
av till exempel romer, politiska motståndare, religiösa grupper, handikappade och
homosexuella, liksom den svenska flyktingpolitiken och flyktingmottagningen.
Vetenskapsrådet ställde i maj år 2001 medel till ansökan lediga som bidrag för relevanta
forskningsprojekt i samband med rådets ansökningsperiod. Ansökningstiden pågick till den 3
september.7
5. Programgruppens hantering av ansökningarna och Vetenskapsrådets beslut om bidrag
Den av Vetenskapsrådet (2001-05-31) utsedda programgruppen med landshövding Mats
Svegfors som ordförande konstituerades den 17 augusti. Han var också ledamot av
Ämnesrådets för humaniora och samhällsvetenskap styrelse. Det var även Lena Einhorn. Mats
Rolén svarade för kontakt och samverkan med Riksbankens jubileumsfond, medan de övriga i
gruppen var historiker av facket. Ekman och Åmark gav dessutom kontinuitet åt det fortsatta
arbetet.
Programgruppen knöt an till vad som gjorts tidigare och inte minst till den pågående
utlysningen. Man enades om en hanteringsordning enligt följande.
7 Programgruppens förslag till utlysningstext antogs av styrelsen för Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora
och samhällsvetenskap 2001-04-10, se Protokoll. ÄR-HS 2001-3, § 9 a.