Sommarens höjdpunkt är Monäsrodden. Man kunde tro att det är så enbart för oss som bor i Monäs, men det är inte så.
Nejdå, nuförtiden när man planerar fester i Jakobstad frågas: När blir Monäsrodden i år?
Semestrande från Sverige och annan stans ifrån planerar sina semestrar så att de kan vara i vår hembygd i slutet på juli.
Så gör t.o.m Georg Sundqvist från Amerika. Det som började som en lokal liten sommarfest har utvecklats till en stor sommarhappening
i dagarna tre med ett mycket speciellt program, god mat, samvaro och möjlighet att shoppa fina hantverk.
Hur blev då Monäsrodden ett sant sommarbegrepp som hela tiden verkar flytta ut sina gränser när det gäller att locka folk?
En verklig orsak är säkert intresset för allmogebåtar. Det intresset kom från ingenstans och mitt i allt var Monäs sund fullt med allmogebåtar
under tre dagar varje sommar. "Alla" hade en egen allmogebåt, som de själva tillverkat. Sådant kan man bara beundra! Vilket tålamod
och vilken gedigen hantverkarkunskap. Konsten att få till en båt av brädor och plankor är mycket speciell. Jag visste ju att Alf kunde,
men alla andra? Som det inte skulle räcka så syr man även egna segel, sådant kan Helmer som ingenting. Både båtbyggandets konst och
allmogebåtar hade emmelertid kunnat finnas i vår bygd utan att det märkts så mycket i nejden omkring. Men då hade man inte räknat
in Greta och Roger.
Sedan dess är inget sig likt när det gäller Monäs bys dragningskraft i slutet av Juli. Dessa dagar borde man sitta på Skatan hela tiden.
Fredagen önskar alla, både tävlingsdeltagare och andra välkomna, Lördagen håller tävlingen och fest, medan Söndagen tar farväl och
önskar välkommen igen. Östen leder tävlingen, När startskottet gått på Lördagen är det så spännande. Hurudan fight skall de duktiga
rackarna från Vexala ge Monäspasset, Eintili, Steinblind och MRS Kantlax för att inte tala om de som kommer långt ifrån som Sydösterbottningarna,
Malaxborna, Socklotborna, Årvasborna och Skäriborna. Alla är spända. Månne nån "åkoll" i år? Sådant har hänt fastän vi gärna glömmer det!
Alla de tankar som Greta och Roger tänkt, alla planer, allt arbete går nog inte att förstå och framförallt inte att nog uppskatta detta.
Därtill alla bybor. Dessa härliga människor ställer upp och jobbar. Man ställer till, kokar soppa och kaffe, serverar och ordnar. När
man bor i en liten by händer inget om man inte själv tar tag i det. Det har människorna från sjöbyarna alltid vetat. Och, när det tar
tag i något så blir det vanligtvis bra. Ändå kan man tycka att det är ett underverk att 3000 personer styr kosan till Monäs en dag i
slutet av Juli för att se båtar tävla. Därför tror jag också att alla dessa människor fyller en viktig uppgift för varann. Man träffas
på Monäsrodden. Där är Bäckas Eivor och Kalles Lisi, dit kommer Sikströms Etel. Där ser man folk från Jakobstad och Vasa, och Myrtel och Gurli.
Inga och Rolf och Tjilos Märta finns med. Människor som kommer och som har sina rötter i trakten skulle aldrig träffa dom när de kommer "hem"
på semester om inte Monäsrodden fanns. Alla välkomnas av Börje som tar emot med dragspelsmusik.
Vi får hoppas att denna tradition fortsätter, att intresset håller i. Framförallt, att vädret är lika fint som det hittils varit.
Det kommer säkert en "Regnrodd" nångång, men det får vi väl ta efter alla dessa succéer.
Nejdå, nuförtiden när man planerar fester i Jakobstad frågas: När blir Monäsrodden i år?
Semestrande från Sverige och annan stans ifrån planerar sina semestrar så att de kan vara i vår hembygd i slutet på juli.
Så gör t.o.m Georg Sundqvist från Amerika. Det som började som en lokal liten sommarfest har utvecklats till en stor sommarhappening
i dagarna tre med ett mycket speciellt program, god mat, samvaro och möjlighet att shoppa fina hantverk.
Hur blev då Monäsrodden ett sant sommarbegrepp som hela tiden verkar flytta ut sina gränser när det gäller att locka folk?
En verklig orsak är säkert intresset för allmogebåtar. Det intresset kom från ingenstans och mitt i allt var Monäs sund fullt med allmogebåtar
under tre dagar varje sommar. "Alla" hade en egen allmogebåt, som de själva tillverkat. Sådant kan man bara beundra! Vilket tålamod
och vilken gedigen hantverkarkunskap. Konsten att få till en båt av brädor och plankor är mycket speciell. Jag visste ju att Alf kunde,
men alla andra? Som det inte skulle räcka så syr man även egna segel, sådant kan Helmer som ingenting. Både båtbyggandets konst och
allmogebåtar hade emmelertid kunnat finnas i vår bygd utan att det märkts så mycket i nejden omkring. Men då hade man inte räknat
in Greta och Roger.
Sedan dess är inget sig likt när det gäller Monäs bys dragningskraft i slutet av Juli. Dessa dagar borde man sitta på Skatan hela tiden.
Fredagen önskar alla, både tävlingsdeltagare och andra välkomna, Lördagen håller tävlingen och fest, medan Söndagen tar farväl och
önskar välkommen igen. Östen leder tävlingen, När startskottet gått på Lördagen är det så spännande. Hurudan fight skall de duktiga
rackarna från Vexala ge Monäspasset, Eintili, Steinblind och MRS Kantlax för att inte tala om de som kommer långt ifrån som Sydösterbottningarna,
Malaxborna, Socklotborna, Årvasborna och Skäriborna. Alla är spända. Månne nån "åkoll" i år? Sådant har hänt fastän vi gärna glömmer det!
Alla de tankar som Greta och Roger tänkt, alla planer, allt arbete går nog inte att förstå och framförallt inte att nog uppskatta detta.
Därtill alla bybor. Dessa härliga människor ställer upp och jobbar. Man ställer till, kokar soppa och kaffe, serverar och ordnar. När
man bor i en liten by händer inget om man inte själv tar tag i det. Det har människorna från sjöbyarna alltid vetat. Och, när det tar
tag i något så blir det vanligtvis bra. Ändå kan man tycka att det är ett underverk att 3000 personer styr kosan till Monäs en dag i
slutet av Juli för att se båtar tävla. Därför tror jag också att alla dessa människor fyller en viktig uppgift för varann. Man träffas
på Monäsrodden. Där är Bäckas Eivor och Kalles Lisi, dit kommer Sikströms Etel. Där ser man folk från Jakobstad och Vasa, och Myrtel och Gurli.
Inga och Rolf och Tjilos Märta finns med. Människor som kommer och som har sina rötter i trakten skulle aldrig träffa dom när de kommer "hem"
på semester om inte Monäsrodden fanns. Alla välkomnas av Börje som tar emot med dragspelsmusik.
Vi får hoppas att denna tradition fortsätter, att intresset håller i. Framförallt, att vädret är lika fint som det hittils varit.
Det kommer säkert en "Regnrodd" nångång, men det får vi väl ta efter alla dessa succéer.
Vastaukset
Vanhimmat
Ei vielä vastauksia
Aloittaja odottaa vastauksia. Kerro oma näkemyksesi ensimmäisenä.