Ruotsissa seminaari Suomesta

3. Reinhold Enqvist arbetade under sitt yrkesverksamma liv som ingenjör/kemist, blev som pensionär amatörhistoriker och i förlängningen författare genom att skriva den första sammanhängande beskrivningen av Svenskfinlands historia och därefter den första beskrivningen av språkstriden så som den har tett sig under 150 år.

Reinhold valde att presentera sina PowerPoint-bilder i de finlandssvenska färgerna gult och rött, där Sverige representeras av den insprängda blå
färgen. Den svarta texten beskriver den sorgliga utveckling nationalismen genomgick i Finland.

Frågan om svenskan försvinner från Finland besvaras av Reinhold med ett övertygat nej, även om han medger att stora förändringar kommer att ske. Sin övertygelse om svenskans fortlevnad grundar han på att försöken att utrota finskan i Tornedalen har misslyckats, och han menar att det inte är så enkelt att utrota ett språk.

Några av faktorerna som påverkar svenskan negativt i Finland är den ökande emigrationen, finlandssvenskarnas dåliga förmåga att analysera och förstå sin situation, den finskspråkiga majoritetens felaktiga historieuppfattning samt Sveriges obefintliga engagemang för svenskan utanför Sverige.

Vilka skäl finns då att bevara svenskan i Finland? Visserligen bestäms detta i grundlagen, men om man enbart tar stöd av den så retar man upp
majoriteten. Det krävs andra argument också. Här anför Reinhold ett antal bestickande skäl såsom det faktum att finlandssvenskarna också är goda
finnar som räddade/konstruerade den finska kulturen från russifiering, likaväl som de byggde upp vetenskap och industri samt inte minst
självständigheten som man arbetade hårt för när man märkte att det ryska riket gick mot sin upplösning.

Ett starkt skäl för svenskans bevarande i Finland är den nordiska och västerländska tillhörigheten, och om det uppstod ett turbulent politiskt läge i världen skulle ett helt förfinskat Finland kanske inte längre tillhöra den västerländska civilisationen.

Vad bör då göras? Reinhold Enqvist har ett antal svar på den frågan, varav det första, men tyvärr mycket tidskrävande är en uppdatering av alla historieböcker. Historieskrivningen om Sverige, finlandssvenskarna och det svenska språket är enligt honom alldeles förfärlig. Men det tar, om det alls sker, minst två generationer att ändra den existerande attityden.

En annan metod är att arbeta fram material och procedurer för att förbättra finnarnas bild av finlandssvenskarna, någonting som Reinhold förmodar att tankesmedjan Magma kommer att ägna sig åt. Många, om än inte alla, uppfattar finlandssvenskarna som ättlingar till de svenska kolonisatörerna och ett främmande element i den finska kulturen.

Vi måste sluta huka oss, fortsatte Reinhold, och våga ta strid. Som man har sett under de senaste månaderna verkar folk nu beredda att ta diskrimineringsfall ända till Europadomstolen om det behövs.

I den följande tablån presenterades en förklaring till varför det kunde bli som det blev. Historien från 1700-talet till nutid talar sitt tydliga språk om hur det svenska urholkades undan för undan, inte minst med rikssvenskarnas och den finlandssvenska kulturelitens goda minne. Klämda mellan sin önskan att inte längre vara svenskar men heller inte bli ryssar valde finländarna att stärka sin finska identitet. Under andra hälften av 1800-talet myntade faktiskt en söderkis, Johan Vilhelm Snellman, uttrycket "En nation - ett språk", vilket påbörjade språkbytesprocessen. Han motarbetade skandinavismen, vilket passade ryssarnas planer för Finland. Han adlades sedermera, ett bra bevis på att ville man göra snabb karriär i Ryssfinland, så skulle man vara antisvensk. Det värsta som den ryska regimen kunde tänka sig var att Finland åter skulle positionera sig mot Sverige.

Så fortsatte elimineringen av det svenska i Finland. 1946 förbjöds t ex sovjetfientligheten men inte svenskfientligheten. I nutid har många finländare ett delvis nedärvt attitydhandikapp, som resulterar i att man undviker att tala svenska.

Moderatorn Jan Malmstedt påpekade efter Reinhold Enqvists anförande, att mer detaljerade beskrivningar av situationen finns att läsa i de båda ovannämnda böckerna, som fanns till försäljning under seminariet - till det facila priset av 100:-/st.

gbrg kirjoitti:

3. Reinhold Enqvist arbetade under sitt yrkesverksamma liv som ingenjör/kemist, blev som pensionär amatörhistoriker och i förlängningen författare genom att skriva den första sammanhängande beskrivningen av Svenskfinlands historia och därefter den första beskrivningen av språkstriden så som den har tett sig under 150 år.

Reinhold valde att presentera sina PowerPoint-bilder i de finlandssvenska färgerna gult och rött, där Sverige representeras av den insprängda blå
färgen. Den svarta texten beskriver den sorgliga utveckling nationalismen genomgick i Finland.

Frågan om svenskan försvinner från Finland besvaras av Reinhold med ett övertygat nej, även om han medger att stora förändringar kommer att ske. Sin övertygelse om svenskans fortlevnad grundar han på att försöken att utrota finskan i Tornedalen har misslyckats, och han menar att det inte är så enkelt att utrota ett språk.

Några av faktorerna som påverkar svenskan negativt i Finland är den ökande emigrationen, finlandssvenskarnas dåliga förmåga att analysera och förstå sin situation, den finskspråkiga majoritetens felaktiga historieuppfattning samt Sveriges obefintliga engagemang för svenskan utanför Sverige.

Vilka skäl finns då att bevara svenskan i Finland? Visserligen bestäms detta i grundlagen, men om man enbart tar stöd av den så retar man upp
majoriteten. Det krävs andra argument också. Här anför Reinhold ett antal bestickande skäl såsom det faktum att finlandssvenskarna också är goda
finnar som räddade/konstruerade den finska kulturen från russifiering, likaväl som de byggde upp vetenskap och industri samt inte minst
självständigheten som man arbetade hårt för när man märkte att det ryska riket gick mot sin upplösning.

Ett starkt skäl för svenskans bevarande i Finland är den nordiska och västerländska tillhörigheten, och om det uppstod ett turbulent politiskt läge i världen skulle ett helt förfinskat Finland kanske inte längre tillhöra den västerländska civilisationen.

Vad bör då göras? Reinhold Enqvist har ett antal svar på den frågan, varav det första, men tyvärr mycket tidskrävande är en uppdatering av alla historieböcker. Historieskrivningen om Sverige, finlandssvenskarna och det svenska språket är enligt honom alldeles förfärlig. Men det tar, om det alls sker, minst två generationer att ändra den existerande attityden.

En annan metod är att arbeta fram material och procedurer för att förbättra finnarnas bild av finlandssvenskarna, någonting som Reinhold förmodar att tankesmedjan Magma kommer att ägna sig åt. Många, om än inte alla, uppfattar finlandssvenskarna som ättlingar till de svenska kolonisatörerna och ett främmande element i den finska kulturen.

Vi måste sluta huka oss, fortsatte Reinhold, och våga ta strid. Som man har sett under de senaste månaderna verkar folk nu beredda att ta diskrimineringsfall ända till Europadomstolen om det behövs.

I den följande tablån presenterades en förklaring till varför det kunde bli som det blev. Historien från 1700-talet till nutid talar sitt tydliga språk om hur det svenska urholkades undan för undan, inte minst med rikssvenskarnas och den finlandssvenska kulturelitens goda minne. Klämda mellan sin önskan att inte längre vara svenskar men heller inte bli ryssar valde finländarna att stärka sin finska identitet. Under andra hälften av 1800-talet myntade faktiskt en söderkis, Johan Vilhelm Snellman, uttrycket "En nation - ett språk", vilket påbörjade språkbytesprocessen. Han motarbetade skandinavismen, vilket passade ryssarnas planer för Finland. Han adlades sedermera, ett bra bevis på att ville man göra snabb karriär i Ryssfinland, så skulle man vara antisvensk. Det värsta som den ryska regimen kunde tänka sig var att Finland åter skulle positionera sig mot Sverige.

Så fortsatte elimineringen av det svenska i Finland. 1946 förbjöds t ex sovjetfientligheten men inte svenskfientligheten. I nutid har många finländare ett delvis nedärvt attitydhandikapp, som resulterar i att man undviker att tala svenska.

Moderatorn Jan Malmstedt påpekade efter Reinhold Enqvists anförande, att mer detaljerade beskrivningar av situationen finns att läsa i de båda ovannämnda böckerna, som fanns till försäljning under seminariet - till det facila priset av 100:-/st.

Lue lisää

4. Innan Anders Eriksson blev ordförande för det unga partiet Ålands Framtid var han ledamot i parlamentets (lagtinget) största parti - centerpartiet. Han var bl a näringsminister i 8 år. 1999 lämnade han politiken för att bl a ägna sig åt företagande. Innan dess hade han givit en intervju som slog ner som en bomb, då han ansåg att Åland borde sträva mot självständighet för att klara de problem som framtiden skulle föra med sig. När Ålands Framtid bildades var det som tankesmedja med en inriktning och ett program liknande Björn Sundells Magma, men med huvudmålet Ålands självständighet.

Av de fyra huvudorsakerna för detta mål valde Anders med tanke på kvällens tema att närmare gå in på en av dem, nämligen det svenska språket.

När debatterna startade - inte minst i pressen - och blev både polemiska och vildvuxna - så hamnade man i en position där det bästa sättet att försvara sin ideologi var att bilda ett politiskt parti och delta i valet 2003. Resultatet blev 6,5 % av rösterna och två mandat av 30 i lagtinget. I valet 2007 fick ÅF 8,3 % av rösterna. Olika undersökningar har visat att ungefär 36% av ålänningarna stöder självständighetssträvandena.

Problemställningar man pekade på var bl a att över 70% av de åländska högskolestudenterna studerade i Sverige och naturligtvis på svenska. Efter hemkomsten till Åland var arbetsmarknaden till stora delar stängd för dem, eftersom självstyret till trots och p g a den starka bindningen till det finska handelsområdet det mesta ändå sker på finska. Detta leder sakteligen till att den åländska befolkningen byts ut - de som studerar i Sverige stannar i Sverige, och istället flyttar finlandssvenskar in som kan finska eller finskspråkiga finländare som kan svenska. De är givetvis välkomna, försäkrade Anders, men man vill också ha tillbaka den åländska ungdomen.

Dessa tankegångar beskylldes vid den tidpunkten för att vara extrema och Ålands Framtid för att vara finlandshatare. Man menade att självstyrelselagen skulle räcka för att garantera att Åland aldrig blev förfinskat. Enligt denna lag ska all kommunikation mellan Åland och Finland ske på svenska, men det var länge sen det var så. Samtidigt är självstyrelselagen ändå en språkpolitisk livboj, som också Svenskfinland kan ha nytta av, menade Anders. På senare tid har dessutom flera partier börjat ställa sig frågan: Vad händer när vi inte längre kan kommunicera på svenska med Finland? Då har faktiskt hela grunden för självstyrelsesystemet försvunnit.

Anders befarar, i motsats till de båda tidigare inledarna, att det är kört för svenskan i Finland. De pågående och kommande förvaltningsreformerna är en fullständig språkpolitisk ångvält som drar fram över Finland.

För att få bort extremiststämpeln och beskyllningarna om skrämselpropaganda lyckades man via lagtinget få till stånd tre utredningar, som utfördes av Ålands statistik och utredningsbyrå - ÅSUB och varav t ex den om finska språkets ställning inom de åländska arbetslivet nästan till punkt och pricka kom till samma resultat som Ålands Framtid hade fört fram. I tidningen Nya Åland uttrycker såväl talmannen som regeringschefen sin oro över svenskans försvagning i Finland. Hufvudstadsbladet (-) har haft en serie kallad "Svenskan under attack", en mycket viktig serie enligt Anders Eriksson. En intervju med Svenska Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson, med rubriken "Åland kan lämna helfinskt Finland", ledde till en mycket tråkig debatt på den finska sidan.

Anders nämnde att man hade lyckats bilda en parlamentarisk kommitté i lagtinget där alla politiska partier var med för att granska språksituationen. Alla partier var eniga om att Ålands språkskydd hade urholkats trots lagstiftning och att det finns stora problem på arbetsmarknaden för den som inte kan finska. Vad ska man då göra? Som åtgärdsprogram fördes ett antal punkter fram varav de övergripande är:

* Den åländska regeringen frågar Finlands regering vilka åtgärder man tänker vidta för att självstyrelselagen framledes skall följas.
* Man utreder vilka merkostnader Åland har fått p g a att inte Finland klarar av sina förpliktelser.
* Landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet samtidigt som man begär hjälp för att vidmakthålla Ålands svenskspråkighet framdeles.

Avslutningsvis betonade Anders Sveriges roll i sammanhanget och önskade sig att man från svenskt håll spelade denna roll lite mindre försiktigt, så att Åland även i framtiden ska kunna fungera på svenska. Se också Anders Erikssons egen rapport från seminariet på Ålands Framtids webbplats.

vgerf kirjoitti:

4. Innan Anders Eriksson blev ordförande för det unga partiet Ålands Framtid var han ledamot i parlamentets (lagtinget) största parti - centerpartiet. Han var bl a näringsminister i 8 år. 1999 lämnade han politiken för att bl a ägna sig åt företagande. Innan dess hade han givit en intervju som slog ner som en bomb, då han ansåg att Åland borde sträva mot självständighet för att klara de problem som framtiden skulle föra med sig. När Ålands Framtid bildades var det som tankesmedja med en inriktning och ett program liknande Björn Sundells Magma, men med huvudmålet Ålands självständighet.

Av de fyra huvudorsakerna för detta mål valde Anders med tanke på kvällens tema att närmare gå in på en av dem, nämligen det svenska språket.

När debatterna startade - inte minst i pressen - och blev både polemiska och vildvuxna - så hamnade man i en position där det bästa sättet att försvara sin ideologi var att bilda ett politiskt parti och delta i valet 2003. Resultatet blev 6,5 % av rösterna och två mandat av 30 i lagtinget. I valet 2007 fick ÅF 8,3 % av rösterna. Olika undersökningar har visat att ungefär 36% av ålänningarna stöder självständighetssträvandena.

Problemställningar man pekade på var bl a att över 70% av de åländska högskolestudenterna studerade i Sverige och naturligtvis på svenska. Efter hemkomsten till Åland var arbetsmarknaden till stora delar stängd för dem, eftersom självstyret till trots och p g a den starka bindningen till det finska handelsområdet det mesta ändå sker på finska. Detta leder sakteligen till att den åländska befolkningen byts ut - de som studerar i Sverige stannar i Sverige, och istället flyttar finlandssvenskar in som kan finska eller finskspråkiga finländare som kan svenska. De är givetvis välkomna, försäkrade Anders, men man vill också ha tillbaka den åländska ungdomen.

Dessa tankegångar beskylldes vid den tidpunkten för att vara extrema och Ålands Framtid för att vara finlandshatare. Man menade att självstyrelselagen skulle räcka för att garantera att Åland aldrig blev förfinskat. Enligt denna lag ska all kommunikation mellan Åland och Finland ske på svenska, men det var länge sen det var så. Samtidigt är självstyrelselagen ändå en språkpolitisk livboj, som också Svenskfinland kan ha nytta av, menade Anders. På senare tid har dessutom flera partier börjat ställa sig frågan: Vad händer när vi inte längre kan kommunicera på svenska med Finland? Då har faktiskt hela grunden för självstyrelsesystemet försvunnit.

Anders befarar, i motsats till de båda tidigare inledarna, att det är kört för svenskan i Finland. De pågående och kommande förvaltningsreformerna är en fullständig språkpolitisk ångvält som drar fram över Finland.

För att få bort extremiststämpeln och beskyllningarna om skrämselpropaganda lyckades man via lagtinget få till stånd tre utredningar, som utfördes av Ålands statistik och utredningsbyrå - ÅSUB och varav t ex den om finska språkets ställning inom de åländska arbetslivet nästan till punkt och pricka kom till samma resultat som Ålands Framtid hade fört fram. I tidningen Nya Åland uttrycker såväl talmannen som regeringschefen sin oro över svenskans försvagning i Finland. Hufvudstadsbladet (-) har haft en serie kallad "Svenskan under attack", en mycket viktig serie enligt Anders Eriksson. En intervju med Svenska Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson, med rubriken "Åland kan lämna helfinskt Finland", ledde till en mycket tråkig debatt på den finska sidan.

Anders nämnde att man hade lyckats bilda en parlamentarisk kommitté i lagtinget där alla politiska partier var med för att granska språksituationen. Alla partier var eniga om att Ålands språkskydd hade urholkats trots lagstiftning och att det finns stora problem på arbetsmarknaden för den som inte kan finska. Vad ska man då göra? Som åtgärdsprogram fördes ett antal punkter fram varav de övergripande är:

* Den åländska regeringen frågar Finlands regering vilka åtgärder man tänker vidta för att självstyrelselagen framledes skall följas.
* Man utreder vilka merkostnader Åland har fått p g a att inte Finland klarar av sina förpliktelser.
* Landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet samtidigt som man begär hjälp för att vidmakthålla Ålands svenskspråkighet framdeles.

Avslutningsvis betonade Anders Sveriges roll i sammanhanget och önskade sig att man från svenskt håll spelade denna roll lite mindre försiktigt, så att Åland även i framtiden ska kunna fungera på svenska. Se också Anders Erikssons egen rapport från seminariet på Ålands Framtids webbplats.

Lue lisää

5. Ida Asplund var sist ut bland inledarna och stod för kvällens längsta presentation av bakgrund och verksamhet. Rapportören tar sig friheten att korta ner informationen något på grund av utrymmesskäl. Se för övrigt hennes PowerPoint-presentation.

I korthet alltså: Ida är jurist och var under studietiden aktiv i Finlandssvenska Nationen vid Umeå Universitet samt därefter i Finlandssvensk Samling, den enda medborgarrättsliga organisationen i Finland som bevakar finlandssvenskars rättigheter. Därifrån rapporterade hon bl a till Europarådet om hur Finland efterlever sina förpliktelser gentemot finlandssvenskarna. Efter nedslag i olika språkrättsliga organisationer arbetar hon idag som biträdande universitetsjurist i Umeå.

När det gäller finlandssvenskarna i Sverige så är antalet oklart, men nog är det fler än hundratusen, hävdar Ida, som påpekar att denna folkgrupp saknar juridisk status och utgör ingen nationell minoritet. När Sverige 1999 fick sin minoritetspolitik inkluderades sverigefinnarna men inte finlandssvenskarna i gruppen minoriteter. Detta har FRIS försökt påverka, men så sent som i år slogs det fast att regeringen inte tänker förändra någonting i sammansättningen av minoritetsgrupper, bl a med motiveringen att det ändå inte skulle förändra någonting för finlandssvenskarna i Sverige.

Vid folkräkningen 2007/2008 hade Finland 5,3 miljoner invånare, varav 4,8 var finskspråkiga och 290.000 var svenskspråkiga dvs 5,5%. En intressant jämförelse är att det på 1880-talet fanns 294.000 finlandssvenskar i Finland, så antalsmässigt är förändringen inte så stor.

Det enda representationsorganet för finlandssvenskarna i Finland är Svenska Folktinget, som dock i praktiken bedriver verksamhet på samma sätt som en förening. Man har ingen offentlig makt och utför inga offentliga förvaltningsuppgifter. Syftet är att främja finlandssvenskarnas rättigheter, utveckla deras kultur och främja svenska språkets ställning.

Grundlagsskyddet för det svenska språket i Finland är av högsta dignitet, en likställighetsprincip mellan den svenskspråkiga och finskspråkiga befolkningen. Paragrafen om administrativ jämlikhet ska garantera att man får samhälleliga tjänster på det egna språket. Ett stort antal lagar ska stärka grundlagen, t ex lagen om språkkunskaper hos offentligt anställda. Dock saknar lagen sanktioner, men man kan klaga hos juristernas ombudsmän.

I Finland registrerar man modersmål, som man kan ändra hur många gånger man vill under sin livstid. Däremot kan man aldrig registrera tvåspråkighet - man är antingen finsk- eller svenskspråkig. Detta leder naturligtvis till att man i kommunerna är en- eller tvåspråkiga, med svenska eller finska som majoritetsspråk. I början av 2009 var av de drygt 300 kommunerna 34 tvåspråkiga och 3 svenskspråkiga. Till det kommer Ålands 16 svenskspråkiga kommuner. En tredjedel av befolkningen bor i tvåspråkiga kommuner.

De internationella bestämmelserna ger finlandssvenskarna ett starkt skydd, men det glömmer man ofta bort och det vill man helst inte prata om i Finland. Riktlinjer i internationella traktat är mycket viktiga politiska påtryckningsmedel.

Genom Finlandsvensk Samlings arbete började JO inordna sina ärenden också efter språk, så nu är det möjligt att se hur många anmälningar som handlar om språkliga missförhållanden. En myndighet som enligt Ida inte tar sitt ansvar när det gäller likabehandlingslagen är minoritetsombudsmannen.

För att nå framgång i kampen om svenskans ställning finns flera faktorer, menar Ida. En viktig sådan är identiteten - att skapa sig och behålla en svensk identitet i Finland genom att ta del av såväl den rikssvenska som den finlandssvenska kulturen. Vi måste bli av med den snedvridna historiesynen, som bygger på mytbilder och bär på kolonisationsbagage, och vi måste framhäva den 1906 grundade samlingsrörelsen, som faktiskt skapade grunden för dagens rättigheter genom dragkamp mellan språkgrupperna. Vi måste göra folk medvetna om de grundlagsbefästa rättigheter finlandssvenskarna har. Fler icke statliga organisationer behövs, som rapporterar om hur det ser ut. Positiv särbehandling är ett annat hjälpmedel, befogat av det skälet
att svenska språkets kamp mest liknar en myggas attack på en elefant.

Även Ida betonade vikten av stöd från Sverige och Åland, större mandat för Svensk Folkting med rätt att lägga in veto och ett seriösare remissförfarande i frågor som rör finlandssvenskarna. Vi måste se till att den svenska förvaltningen överlever, d v s vi behåller svenska funktionsdomäner, så att svenskan inte reduceras till ett hemspråk utan man kan leva fullödigt även på svenska.

Efter en kort paus vidtog en konstruktiv debatt mellan panelen och publiken. Det finns f.ö. ett kort referat av debatten i denna rapport av Gunnar Hilén.

Vid pennan
Hillo Nordström

9/12 2009

brtw kirjoitti:

5. Ida Asplund var sist ut bland inledarna och stod för kvällens längsta presentation av bakgrund och verksamhet. Rapportören tar sig friheten att korta ner informationen något på grund av utrymmesskäl. Se för övrigt hennes PowerPoint-presentation.

I korthet alltså: Ida är jurist och var under studietiden aktiv i Finlandssvenska Nationen vid Umeå Universitet samt därefter i Finlandssvensk Samling, den enda medborgarrättsliga organisationen i Finland som bevakar finlandssvenskars rättigheter. Därifrån rapporterade hon bl a till Europarådet om hur Finland efterlever sina förpliktelser gentemot finlandssvenskarna. Efter nedslag i olika språkrättsliga organisationer arbetar hon idag som biträdande universitetsjurist i Umeå.

När det gäller finlandssvenskarna i Sverige så är antalet oklart, men nog är det fler än hundratusen, hävdar Ida, som påpekar att denna folkgrupp saknar juridisk status och utgör ingen nationell minoritet. När Sverige 1999 fick sin minoritetspolitik inkluderades sverigefinnarna men inte finlandssvenskarna i gruppen minoriteter. Detta har FRIS försökt påverka, men så sent som i år slogs det fast att regeringen inte tänker förändra någonting i sammansättningen av minoritetsgrupper, bl a med motiveringen att det ändå inte skulle förändra någonting för finlandssvenskarna i Sverige.

Vid folkräkningen 2007/2008 hade Finland 5,3 miljoner invånare, varav 4,8 var finskspråkiga och 290.000 var svenskspråkiga dvs 5,5%. En intressant jämförelse är att det på 1880-talet fanns 294.000 finlandssvenskar i Finland, så antalsmässigt är förändringen inte så stor.

Det enda representationsorganet för finlandssvenskarna i Finland är Svenska Folktinget, som dock i praktiken bedriver verksamhet på samma sätt som en förening. Man har ingen offentlig makt och utför inga offentliga förvaltningsuppgifter. Syftet är att främja finlandssvenskarnas rättigheter, utveckla deras kultur och främja svenska språkets ställning.

Grundlagsskyddet för det svenska språket i Finland är av högsta dignitet, en likställighetsprincip mellan den svenskspråkiga och finskspråkiga befolkningen. Paragrafen om administrativ jämlikhet ska garantera att man får samhälleliga tjänster på det egna språket. Ett stort antal lagar ska stärka grundlagen, t ex lagen om språkkunskaper hos offentligt anställda. Dock saknar lagen sanktioner, men man kan klaga hos juristernas ombudsmän.

I Finland registrerar man modersmål, som man kan ändra hur många gånger man vill under sin livstid. Däremot kan man aldrig registrera tvåspråkighet - man är antingen finsk- eller svenskspråkig. Detta leder naturligtvis till att man i kommunerna är en- eller tvåspråkiga, med svenska eller finska som majoritetsspråk. I början av 2009 var av de drygt 300 kommunerna 34 tvåspråkiga och 3 svenskspråkiga. Till det kommer Ålands 16 svenskspråkiga kommuner. En tredjedel av befolkningen bor i tvåspråkiga kommuner.

De internationella bestämmelserna ger finlandssvenskarna ett starkt skydd, men det glömmer man ofta bort och det vill man helst inte prata om i Finland. Riktlinjer i internationella traktat är mycket viktiga politiska påtryckningsmedel.

Genom Finlandsvensk Samlings arbete började JO inordna sina ärenden också efter språk, så nu är det möjligt att se hur många anmälningar som handlar om språkliga missförhållanden. En myndighet som enligt Ida inte tar sitt ansvar när det gäller likabehandlingslagen är minoritetsombudsmannen.

För att nå framgång i kampen om svenskans ställning finns flera faktorer, menar Ida. En viktig sådan är identiteten - att skapa sig och behålla en svensk identitet i Finland genom att ta del av såväl den rikssvenska som den finlandssvenska kulturen. Vi måste bli av med den snedvridna historiesynen, som bygger på mytbilder och bär på kolonisationsbagage, och vi måste framhäva den 1906 grundade samlingsrörelsen, som faktiskt skapade grunden för dagens rättigheter genom dragkamp mellan språkgrupperna. Vi måste göra folk medvetna om de grundlagsbefästa rättigheter finlandssvenskarna har. Fler icke statliga organisationer behövs, som rapporterar om hur det ser ut. Positiv särbehandling är ett annat hjälpmedel, befogat av det skälet
att svenska språkets kamp mest liknar en myggas attack på en elefant.

Även Ida betonade vikten av stöd från Sverige och Åland, större mandat för Svensk Folkting med rätt att lägga in veto och ett seriösare remissförfarande i frågor som rör finlandssvenskarna. Vi måste se till att den svenska förvaltningen överlever, d v s vi behåller svenska funktionsdomäner, så att svenskan inte reduceras till ett hemspråk utan man kan leva fullödigt även på svenska.

Efter en kort paus vidtog en konstruktiv debatt mellan panelen och publiken. Det finns f.ö. ett kort referat av debatten i denna rapport av Gunnar Hilén.

Vid pennan
Hillo Nordström

9/12 2009

Lue lisää

Voi herran jestas että ruotsinkieliset kehtaavat! Ruotsissa pidetään seminaaria, miten Suomen pitää hoitaa ruotsinkielisen väestön asema!

Haloo, 5 milj suomenkielistä tarvitsee paljon suurempaa suojaa kuin 10 milj ruotsinkielistä! Törkeää, pidetään seminaaria miten suomenkieliset pakotetaan turvaamaan ruotsinkielisten asema, maksoi mitä maksoi.

Lisäksi, Ahvenanmaa ja Ruotsi itse täysin ovat laiminlyöneet suomenkielisen väestönsä kielisuojan. Suomenkielisillä ei siellä ole mitään oikeuksia, valtaväestöllä ei ole mitään velvollisuutta opiskella suomea, jotta voisivat tuottaa suomenkieliselle väestölle suomenkielisiä palveluita.

Ja samaan aikaan Suomessa on muita kansallisia kielivähemmistöjä, jotka ovat täysin eriarvoisessa asemassa kuin ruotsinkieliset. Kansalaisten tasavertaisuutta loukataan vakavasti, siitä pitää informoida EUta, eikä etuoikeutetun ruotsinkielisen vähemmistön "aseman vaarantamisesta".

Vastenmielistä törkeyttä!

luutakaisa kirjoitti:

Voi herran jestas että ruotsinkieliset kehtaavat! Ruotsissa pidetään seminaaria, miten Suomen pitää hoitaa ruotsinkielisen väestön asema!

Haloo, 5 milj suomenkielistä tarvitsee paljon suurempaa suojaa kuin 10 milj ruotsinkielistä! Törkeää, pidetään seminaaria miten suomenkieliset pakotetaan turvaamaan ruotsinkielisten asema, maksoi mitä maksoi.

Lisäksi, Ahvenanmaa ja Ruotsi itse täysin ovat laiminlyöneet suomenkielisen väestönsä kielisuojan. Suomenkielisillä ei siellä ole mitään oikeuksia, valtaväestöllä ei ole mitään velvollisuutta opiskella suomea, jotta voisivat tuottaa suomenkieliselle väestölle suomenkielisiä palveluita.

Ja samaan aikaan Suomessa on muita kansallisia kielivähemmistöjä, jotka ovat täysin eriarvoisessa asemassa kuin ruotsinkieliset. Kansalaisten tasavertaisuutta loukataan vakavasti, siitä pitää informoida EUta, eikä etuoikeutetun ruotsinkielisen vähemmistön "aseman vaarantamisesta".

Vastenmielistä törkeyttä!

Lue lisää

voi odottaa?

luutakaisa kirjoitti:

Voi herran jestas että ruotsinkieliset kehtaavat! Ruotsissa pidetään seminaaria, miten Suomen pitää hoitaa ruotsinkielisen väestön asema!

Haloo, 5 milj suomenkielistä tarvitsee paljon suurempaa suojaa kuin 10 milj ruotsinkielistä! Törkeää, pidetään seminaaria miten suomenkieliset pakotetaan turvaamaan ruotsinkielisten asema, maksoi mitä maksoi.

Lisäksi, Ahvenanmaa ja Ruotsi itse täysin ovat laiminlyöneet suomenkielisen väestönsä kielisuojan. Suomenkielisillä ei siellä ole mitään oikeuksia, valtaväestöllä ei ole mitään velvollisuutta opiskella suomea, jotta voisivat tuottaa suomenkieliselle väestölle suomenkielisiä palveluita.

Ja samaan aikaan Suomessa on muita kansallisia kielivähemmistöjä, jotka ovat täysin eriarvoisessa asemassa kuin ruotsinkieliset. Kansalaisten tasavertaisuutta loukataan vakavasti, siitä pitää informoida EUta, eikä etuoikeutetun ruotsinkielisen vähemmistön "aseman vaarantamisesta".

Vastenmielistä törkeyttä!

Lue lisää

”Lisäksi, Ahvenanmaa ja Ruotsi itse täysin ovat laiminlyöneet suomenkielisen väestönsä kielisuojan. Suomenkielisillä ei siellä ole mitään oikeuksia, valtaväestöllä ei ole mitään velvollisuutta opiskella suomea, jotta voisivat tuottaa suomenkieliselle väestölle suomenkielisiä palveluita.”


EU tuomioistuin antoi tuomitsevan päätöksen Ahvenanmaan osalta, mutta hallitus on pyyhkinyt peppua sillä päätöksellä.
Sitten kun RKP vihdoinkin putoaa hallituksesta pois voi olla mahdollisuuksia saada edistystä aikaan.

luutakaisa kirjoitti:

Voi herran jestas että ruotsinkieliset kehtaavat! Ruotsissa pidetään seminaaria, miten Suomen pitää hoitaa ruotsinkielisen väestön asema!

Haloo, 5 milj suomenkielistä tarvitsee paljon suurempaa suojaa kuin 10 milj ruotsinkielistä! Törkeää, pidetään seminaaria miten suomenkieliset pakotetaan turvaamaan ruotsinkielisten asema, maksoi mitä maksoi.

Lisäksi, Ahvenanmaa ja Ruotsi itse täysin ovat laiminlyöneet suomenkielisen väestönsä kielisuojan. Suomenkielisillä ei siellä ole mitään oikeuksia, valtaväestöllä ei ole mitään velvollisuutta opiskella suomea, jotta voisivat tuottaa suomenkieliselle väestölle suomenkielisiä palveluita.

Ja samaan aikaan Suomessa on muita kansallisia kielivähemmistöjä, jotka ovat täysin eriarvoisessa asemassa kuin ruotsinkieliset. Kansalaisten tasavertaisuutta loukataan vakavasti, siitä pitää informoida EUta, eikä etuoikeutetun ruotsinkielisen vähemmistön "aseman vaarantamisesta".

Vastenmielistä törkeyttä!

Lue lisää

" Ja samaan aikaan Suomessa on muita kielivähemmistöjä, jotka ovat täysin eriarvoisessa asemassa kuin ruotsinkieliset"? Eikös Suomessa ole aina ollut ja asunut sekä suomen- että ruotsinkielisiä kansalaisia. Suomessa on vallinnuta tasa-arvo (ainakin paperilla), joka takaa kansalaisilleen tasa-arvoisen elämän. Ei sinulle sitten tullut mieleen, että sehän on tämä Suomi, joka siinä tapauksessa pitää muita kielivähemmistöjä eriarvoisina kansalaisina???

mieti tarkkaan kirjoitti:

" Ja samaan aikaan Suomessa on muita kielivähemmistöjä, jotka ovat täysin eriarvoisessa asemassa kuin ruotsinkieliset"? Eikös Suomessa ole aina ollut ja asunut sekä suomen- että ruotsinkielisiä kansalaisia. Suomessa on vallinnuta tasa-arvo (ainakin paperilla), joka takaa kansalaisilleen tasa-arvoisen elämän. Ei sinulle sitten tullut mieleen, että sehän on tämä Suomi, joka siinä tapauksessa pitää muita kielivähemmistöjä eriarvoisina kansalaisina???

Lue lisää

" Eikös Suomessa ole aina ollut ja asunut sekä suomen- että ruotsinkielisiä kansalaisia."

"2. Björn Sundell on ollut toimittaja pitkään, mutta myös elinkeinoelämässä ja pankissa ollut töissä. Hän aloitti kevättalvella 2009 Magman ajatuspajassa, joka tekee töitä Suomen kaksikielisyyden hyväksi.(Jope:"Ruotsinkielisyyden!"(Kääntäjän huomautus)) Koska hän ontyöskennellyt myös suomeksi, on hän liikkunut näissä molemmissa kielimaailmoissa.
Björn esitteli Magmansuuntautumisen ensin, puhumalla joistain konkreettisista suomenruotsia kohtaavista uhkakuvista. Yksi näistä uhkakuvista, mutta hyvin nokkela uhkakuva, tulee Suomalaisuudenliitosta, eli suomalaisuuden kannattajien joukosta, jotka yhtäkkiä ojentavat käden ulos suomenruotsalaisia kohti väittämällä, että suomenruotsalaisilla on oikeus kieleensä. Samanaikaisesti Suomalaisuudenliitosta vastustetaan voimakkaasti pakollista ruotsinopetusta. Björn kutsuu tätä elettä hymyksi, jonka takana on jotain muuta.
Äskettäin julkaistiin tutkimus suomenkielisten oppilaiden ruotsintaidoista, ja tulos oli entistäkin masentavampi. Joka viides poika ei kahden vuoden ruotsinlukemisen jälkeen osannut edes ruotsin alkeita, ei esitellä itseään ruotsiksi eikä kertoa ruotsiksi, missä asuu.
Opetushallitus on tehnyt "kansalliskieliselvityksen", joka on valmiina ja joka kohta julkaistaan, ja siinä on selvitettu tarkemmin tutkimalla suomenkielisen väestön ruotsin osaaminen. Se antaa myös vastauksen kysymykseen, miten suomenkielinen väestö suhtautuu ruotsin kieleen.

Toinen konkreettine uhkakuva on Suomessa menossa oleva rakennemuutos, jossa kuntien hallintoa uudistetaan, mm. rahan säästämiseksi ja jotta saadaan enemmän tehokkutta kuntasektorille. Erityisesti yksi poliitikko, kuntaministeri Mari Kiviniemi, on erityisesti kritisoinut suomenruotsalaisia ja hänen viimeisimmästä pelistään on tehty ilmoitus suomalaiselle oikeuskansleille. Kiviniemen uudistusehdotus heikentäisi ruotsin asemaa.On kyse Kokkolan asukkaiden mahdollisuuksista puhua ruotsia viranomaisten kanssa. Kokkola suuntautuisi pohjoiseen Ouluun ja joutuisi suomenkieliselle alueelle.

Björn esitteli Magman vuonna 2009 tekemiä projekteja. Esim. kaksikielisten TV:nkatselutottumuksia. On todettu, että yhä enemmän naidaan yli kielirajan, jonka seurauksena yhä usemmasta lapsesta tulee kaksikielinen. Mitä nämä lapset tulevaisuudessa valitsevat, se tulee olemaan aivan ratkaisevaa ruotsin kielen eloonjäämiselle Suomessa. Suomen television oma tutkimus on osoittanut,että kaksikieliset perheet katsovat hyvin harvoin ruotsinkielistä tv:tä.

Magma on tutkinut, mitä tapahtuu, kun eri kunnat pääkaupunkiseudulla lyödään yhteen. Alue koostuu 14:sta itsenäisestä kunnasta, joissa on erilaisia variaatioita ruotsinkielisten määrässä. Yhdellä on 3%, toisella 39%. Nyt ja tulevaisuudessa tapahtuu yhdistysmisprosesseja ja ruotsin eloonjääminen riippuu siitä, millaisia uudet yhdistymiset ovat.
Edelleen uhka suomenruotsalaisuutta kohtaan on talous. Kaksi kansalliskieltä tulee kalliimmaksi kuin yksi, mikä tarkoittaa, että säästäväisyyden nimessä halutaan vähentää kieliä.
Myös muunkielisten maahanmuuttajien määrä on osoittautunut vaaraksi suomenruotsalaisia kohtaan. Pääkaupunkiseudulla on tänään kaksinkertainen määrä maahanmuuttajia suhteessa suomenruotsalaisiin.
On myös valopilkkuja. Käy ilmi esitetystä materiaalista, että Suomen väestöstä suuri osa ovat positiivia ruotsin kieltä kohtaan, lukumäärä on jopa kasvanut aikaisemmasta tutkimuksesta 1996.
Toisen kuvan sama materiaali kuitenkin antaa, kun se kertoo, että puolet vastanneista katsoo, että ruotsin kielen ei tule olla pakollista peruskoulussa.
Huomiota herättävää on, että lähes 70 % suomenmaalaisista haluaa puhua englantia ruotsin sijaan pohjoismaisten naapuriensa kanssa.
Tämä sai moderaattori Jan Malmstedt huomauttamaan, että myös Suomi tarvitsee Kielenpuolustajaa pitääkseen valloittavan englannin aisoissa."

gbrg kirjoitti:

3. Reinhold Enqvist arbetade under sitt yrkesverksamma liv som ingenjör/kemist, blev som pensionär amatörhistoriker och i förlängningen författare genom att skriva den första sammanhängande beskrivningen av Svenskfinlands historia och därefter den första beskrivningen av språkstriden så som den har tett sig under 150 år.

Reinhold valde att presentera sina PowerPoint-bilder i de finlandssvenska färgerna gult och rött, där Sverige representeras av den insprängda blå
färgen. Den svarta texten beskriver den sorgliga utveckling nationalismen genomgick i Finland.

Frågan om svenskan försvinner från Finland besvaras av Reinhold med ett övertygat nej, även om han medger att stora förändringar kommer att ske. Sin övertygelse om svenskans fortlevnad grundar han på att försöken att utrota finskan i Tornedalen har misslyckats, och han menar att det inte är så enkelt att utrota ett språk.

Några av faktorerna som påverkar svenskan negativt i Finland är den ökande emigrationen, finlandssvenskarnas dåliga förmåga att analysera och förstå sin situation, den finskspråkiga majoritetens felaktiga historieuppfattning samt Sveriges obefintliga engagemang för svenskan utanför Sverige.

Vilka skäl finns då att bevara svenskan i Finland? Visserligen bestäms detta i grundlagen, men om man enbart tar stöd av den så retar man upp
majoriteten. Det krävs andra argument också. Här anför Reinhold ett antal bestickande skäl såsom det faktum att finlandssvenskarna också är goda
finnar som räddade/konstruerade den finska kulturen från russifiering, likaväl som de byggde upp vetenskap och industri samt inte minst
självständigheten som man arbetade hårt för när man märkte att det ryska riket gick mot sin upplösning.

Ett starkt skäl för svenskans bevarande i Finland är den nordiska och västerländska tillhörigheten, och om det uppstod ett turbulent politiskt läge i världen skulle ett helt förfinskat Finland kanske inte längre tillhöra den västerländska civilisationen.

Vad bör då göras? Reinhold Enqvist har ett antal svar på den frågan, varav det första, men tyvärr mycket tidskrävande är en uppdatering av alla historieböcker. Historieskrivningen om Sverige, finlandssvenskarna och det svenska språket är enligt honom alldeles förfärlig. Men det tar, om det alls sker, minst två generationer att ändra den existerande attityden.

En annan metod är att arbeta fram material och procedurer för att förbättra finnarnas bild av finlandssvenskarna, någonting som Reinhold förmodar att tankesmedjan Magma kommer att ägna sig åt. Många, om än inte alla, uppfattar finlandssvenskarna som ättlingar till de svenska kolonisatörerna och ett främmande element i den finska kulturen.

Vi måste sluta huka oss, fortsatte Reinhold, och våga ta strid. Som man har sett under de senaste månaderna verkar folk nu beredda att ta diskrimineringsfall ända till Europadomstolen om det behövs.

I den följande tablån presenterades en förklaring till varför det kunde bli som det blev. Historien från 1700-talet till nutid talar sitt tydliga språk om hur det svenska urholkades undan för undan, inte minst med rikssvenskarnas och den finlandssvenska kulturelitens goda minne. Klämda mellan sin önskan att inte längre vara svenskar men heller inte bli ryssar valde finländarna att stärka sin finska identitet. Under andra hälften av 1800-talet myntade faktiskt en söderkis, Johan Vilhelm Snellman, uttrycket "En nation - ett språk", vilket påbörjade språkbytesprocessen. Han motarbetade skandinavismen, vilket passade ryssarnas planer för Finland. Han adlades sedermera, ett bra bevis på att ville man göra snabb karriär i Ryssfinland, så skulle man vara antisvensk. Det värsta som den ryska regimen kunde tänka sig var att Finland åter skulle positionera sig mot Sverige.

Så fortsatte elimineringen av det svenska i Finland. 1946 förbjöds t ex sovjetfientligheten men inte svenskfientligheten. I nutid har många finländare ett delvis nedärvt attitydhandikapp, som resulterar i att man undviker att tala svenska.

Moderatorn Jan Malmstedt påpekade efter Reinhold Enqvists anförande, att mer detaljerade beskrivningar av situationen finns att läsa i de båda ovannämnda böckerna, som fanns till försäljning under seminariet - till det facila priset av 100:-/st.

Lue lisää

"Reinhold Enqvist oli insionööri/kemisti, eläköityi amatöörihistorioitsijana ja kirjoitti ensimmäisen yhteenvetävän kirjoituksen Ruotsalaissuomen historiasta ja sitten ensimmäisen kuvauksen kielisodasta sellaisena kuin se on syttynyt 150 vuoden ajan.

Reinhold esitteli PowerPoint-kuvansa suomenruotsalaisuuden väreissä, punainen ja keltainen, jossa Ruotsia edustaa sininen- Musta teksti kuvaa sitä surullista kansallismielisyyttä, joka on läpäissyt Suomen.
Kysymykseen häviääkö ruotsi Suomesta, vastaa Reinhold vakuuttavasti, että ei, vaikkakin suuria muutoksia tulee. Hän perustaa vakaumuksensa siitä, että ruotsi ei häviä, siihen, että yritys juuria suomen kieli Torniolaaksosta on epäonnistunut, ja Reinholdista kieltä ei ole helppoa juuria.
Ruotsin kieleen vaikuttavat negatiivisesti lisääntyvä maastamuutto, suomenruotsalaisten huono kyky analysoida ja ymmärtää tilannettaan, suomenkielisen enemmistön väärät käsitykset historiasta sekä Ruotsin mitätön sitoutuminen ruotsin kieleen Ruotsin ulkopuolella.
Mitä syitä sitten on säilyttää ruotsi Suomessa? Tietekin se on perustuslaissa, mutta jos vain tukeudutaan siihen, ärsytetään sillä enemmistöä. Tarvitaan muitakin perusteluja.Tässä Reinhold pistää esiin muutamia syitä,esim. että faktana suomenruotsalaiset ovat myös hyviä suomenkielisiä, jotka pelastivat/ rakensivat suomenkielisen kulttuurin venäläistymisestä, ja rakensivat ylös tieteen ja teollisuuden, sekä itsenäisyyden, jonka eteen työskenneltiin kovasti, kun nähtiin, että Venäjän keisarikunta loppui.
Vahva syy ruotsin säilyttämisen puolesta Suomessa on pohjoismaisuuteen ja länsimaisuuteen kuuluminen, ja se, että jos tulisi levoton poliittinen tilnne maailmassa ei täyssuomenkielinen Suomi ehkä enää kuuluisi länsimiaseen sivilisaatioon.
Mitä pitäisi siis tehdä? Reinhold Enqvistillä on useita vastauksia, ensinnäkin se, valitettavasti aikaa vielä, että kaikki historiankirjat pitää päivittää uudelleen. Historiankirjoitus Ruotsista, suomenruotsalaisita ja ruotsin kielestä on hänestä aivan kauheaa. Mutta vallitsevan asenteen muuttaminen historiankäsityksestä vie, jos ollenkaan onnistuu, ainakin 2 sukupolvea.
Toinen metodi on tuottaa materiaalia ja käytäntöjä parantaa suomenkielisten kuvaa suomenruotsalaisista, jota Reinhold olettaa Magma tekevän. Monet, joskaan eivät kaikki, käsittävät suomenruotsalaisetr uotsalaisten kolonisaation perillisiksi ja vieraaksi elementiksi suomalaisessa kulttuurissa.
Meidän on lakattava nöyristelemästä, jatkoi Reinhold, ja uskallettava ryhtyä sotaan. Kuten on viime kuukausien aikana nähty, on suomenruotsalainen kansa nyt valmis viemään syrjinnän aina Eurooppatuomiostuimeen asti, jos tarvitaan.
Seuraavassa taulussa esiteltiin, miksi saattoi käydä siten, kuten kävi. Histiria 1700-luvulta nykypäivään kertoo selvää kieltään siitä, kuinka ruotsi lakaistiin sivuun, ei vähiten riikinruotsalaisten ja suomenruotsalaisten kulttuurieliitin hyvä muisti. Toiveessaan päästä ruotsalaisuudesta, mutta ei päätyä venäläisiksi, valitsivat suomenmaalaiset vahvan suomalaisen identiteetin. 1800-luvulla ....Johan Vilhelm Snellman, loi ilmaiusn "Yksi kansa-yksi kieli", joka aloitti kielenvaihtoprosessin. Snellman työskenteli skandinavismia vastaan, ja se sopi venäläisten suunnitelmiin Suomessa. Snellman aateloitiin, hyvä osoitus, kuinka uraa nopeasti luotiin Venäjällä, ja silloin piti olla antiruotsalainen. Pahinta , mitä Venäjän hallinto tiesi, oli, että suomi suuntautuisi Ruotsia kohti.
Niin jatkui ruotsin eliminoiminen Suomessa.1946 kiellettiin esim. neuvostovihamielisyys mutta ei ruotsinvihamielisyyttä. Nykyään on monilla suomenmaalaisilla osittain peritty asennevammaisuus, joka johtaa siihen, että he välttävät ruotsin puhumista.
Moderatori Jan Malmstedt tähdensi, että 100 kruunulla sai ostaa asiasta kertovan kirjan."

brtw kirjoitti:

5. Ida Asplund var sist ut bland inledarna och stod för kvällens längsta presentation av bakgrund och verksamhet. Rapportören tar sig friheten att korta ner informationen något på grund av utrymmesskäl. Se för övrigt hennes PowerPoint-presentation.

I korthet alltså: Ida är jurist och var under studietiden aktiv i Finlandssvenska Nationen vid Umeå Universitet samt därefter i Finlandssvensk Samling, den enda medborgarrättsliga organisationen i Finland som bevakar finlandssvenskars rättigheter. Därifrån rapporterade hon bl a till Europarådet om hur Finland efterlever sina förpliktelser gentemot finlandssvenskarna. Efter nedslag i olika språkrättsliga organisationer arbetar hon idag som biträdande universitetsjurist i Umeå.

När det gäller finlandssvenskarna i Sverige så är antalet oklart, men nog är det fler än hundratusen, hävdar Ida, som påpekar att denna folkgrupp saknar juridisk status och utgör ingen nationell minoritet. När Sverige 1999 fick sin minoritetspolitik inkluderades sverigefinnarna men inte finlandssvenskarna i gruppen minoriteter. Detta har FRIS försökt påverka, men så sent som i år slogs det fast att regeringen inte tänker förändra någonting i sammansättningen av minoritetsgrupper, bl a med motiveringen att det ändå inte skulle förändra någonting för finlandssvenskarna i Sverige.

Vid folkräkningen 2007/2008 hade Finland 5,3 miljoner invånare, varav 4,8 var finskspråkiga och 290.000 var svenskspråkiga dvs 5,5%. En intressant jämförelse är att det på 1880-talet fanns 294.000 finlandssvenskar i Finland, så antalsmässigt är förändringen inte så stor.

Det enda representationsorganet för finlandssvenskarna i Finland är Svenska Folktinget, som dock i praktiken bedriver verksamhet på samma sätt som en förening. Man har ingen offentlig makt och utför inga offentliga förvaltningsuppgifter. Syftet är att främja finlandssvenskarnas rättigheter, utveckla deras kultur och främja svenska språkets ställning.

Grundlagsskyddet för det svenska språket i Finland är av högsta dignitet, en likställighetsprincip mellan den svenskspråkiga och finskspråkiga befolkningen. Paragrafen om administrativ jämlikhet ska garantera att man får samhälleliga tjänster på det egna språket. Ett stort antal lagar ska stärka grundlagen, t ex lagen om språkkunskaper hos offentligt anställda. Dock saknar lagen sanktioner, men man kan klaga hos juristernas ombudsmän.

I Finland registrerar man modersmål, som man kan ändra hur många gånger man vill under sin livstid. Däremot kan man aldrig registrera tvåspråkighet - man är antingen finsk- eller svenskspråkig. Detta leder naturligtvis till att man i kommunerna är en- eller tvåspråkiga, med svenska eller finska som majoritetsspråk. I början av 2009 var av de drygt 300 kommunerna 34 tvåspråkiga och 3 svenskspråkiga. Till det kommer Ålands 16 svenskspråkiga kommuner. En tredjedel av befolkningen bor i tvåspråkiga kommuner.

De internationella bestämmelserna ger finlandssvenskarna ett starkt skydd, men det glömmer man ofta bort och det vill man helst inte prata om i Finland. Riktlinjer i internationella traktat är mycket viktiga politiska påtryckningsmedel.

Genom Finlandsvensk Samlings arbete började JO inordna sina ärenden också efter språk, så nu är det möjligt att se hur många anmälningar som handlar om språkliga missförhållanden. En myndighet som enligt Ida inte tar sitt ansvar när det gäller likabehandlingslagen är minoritetsombudsmannen.

För att nå framgång i kampen om svenskans ställning finns flera faktorer, menar Ida. En viktig sådan är identiteten - att skapa sig och behålla en svensk identitet i Finland genom att ta del av såväl den rikssvenska som den finlandssvenska kulturen. Vi måste bli av med den snedvridna historiesynen, som bygger på mytbilder och bär på kolonisationsbagage, och vi måste framhäva den 1906 grundade samlingsrörelsen, som faktiskt skapade grunden för dagens rättigheter genom dragkamp mellan språkgrupperna. Vi måste göra folk medvetna om de grundlagsbefästa rättigheter finlandssvenskarna har. Fler icke statliga organisationer behövs, som rapporterar om hur det ser ut. Positiv särbehandling är ett annat hjälpmedel, befogat av det skälet
att svenska språkets kamp mest liknar en myggas attack på en elefant.

Även Ida betonade vikten av stöd från Sverige och Åland, större mandat för Svensk Folkting med rätt att lägga in veto och ett seriösare remissförfarande i frågor som rör finlandssvenskarna. Vi måste se till att den svenska förvaltningen överlever, d v s vi behåller svenska funktionsdomäner, så att svenskan inte reduceras till ett hemspråk utan man kan leva fullödigt även på svenska.

Efter en kort paus vidtog en konstruktiv debatt mellan panelen och publiken. Det finns f.ö. ett kort referat av debatten i denna rapport av Gunnar Hilén.

Vid pennan
Hillo Nordström

9/12 2009

Lue lisää

Ida Asplund:

"Suomenruotsalaisten lukumäärä Ruotsissa on epäselvää, mutta useita satoja tuhansia, väittää Ida, ja tähdentää,että heiltä puuttuu kansanryhmänä juridinen status, eivätkä he kuulu mihinkään kansalliseen vähemmistöön. Kun Ruotsi 1999 määritteli vähemmistöpolitiikkansa sisällytettiin vähemmistöihin ruotsinsuomalaiset, mutta ei suomenruotsalaisia. FRIS on yrittänyt muuttaa tilanteen, mutta tänäkin vuonnan Ruotsin hallitus löi lukkoon, että se ei aio muuttaa mitään vähemmistöryhmäasiassa, mm. siksi, että suomenruotsalaisten asema Ruotsissa ei siitä mitenkään muuttuisi.
Suomessa oli väestolaskennassa 2007/2008 5,3 asukasta, joista 4,8 milj. oli suomenkielisiä ja 290.000 ruotsinkielisiä eli 5,5%. Kiinnostava vertailu, että 1880-luvulla oli 294.000 suomenruotsalaista Suomessa, joten luku ei ole muuttunut suuresti.
Ainoa edustuselin suomenruotsalaisille on Folktinget, joka kuitenkin käytännössä toimii yhdistyksen lailla. Sillä ei ole mitään julkista valtaa eikä se suorita julkisia hallintotehtäviä. Tehtävä sillä on edistää suomenruotsalaisten oikeuksia, kehittää kulttuuriaan ja edistaa ruotsin kielen asemaa.
Perustuslain suoja ruotsin kielelle on tärkeintä, yhtäläisyysperiaate ruotsin- ja suomenkielisten kanssa. Hallinnollisen yhdenvertaisuuden pykälä takaa palvelun omalla kielellä viranomaisessa. Suuri määrä lakeja vahvistaa perustulakia, mm. viranomaisten julkisen palvelun kielitaitovaatimus. Kuitenkaan laissa ei ole pakotteita, mutta voi valittaa oikeusasiamiehelle.
Suomessa äidinkieli rekisteröidään, ja voi vaihtaa kieltään niin monta kertaa elämänsä aikana kuin vain haluaa. Sitävastoin kaksikieliseksi ei voi rekisteröityä, vaan on joko suomentai ruotsinkielinen. Tämä johtaa siihen, että kunnat ovat joko yksi tai kaksikielisiä, suomella tai ruotsilla. v. 2009 alussa oli n. 300 kuntaa, joista 34 kaksikielistä ja 3 ruotsinkielistä. Ahvenanmaalla 16 ruotsinkielistä kuntaa. Kolmasosa väestöstä asuu kaksikielisessä kunnassa.
Kansainväliset sopimukset antavat suomenruotsalaisille vahvan suojan, mutta se unohdetaan usein eikä siitä haluta Suomessa puhua. Kansaiväliset sopimuslinjat ovat hyvin tärkeitä poliittisia painostuskeinoja. Finlandsvensk Samlingin työn kautta alkoi okeuskansleri järjestää asioitaan myös kielen kautta, joten nyt on mahdollista nähdä, kuinka monta kantelua tulee kielellisistä epäkohdista sinne. Viranomainen, joka ei Idan mukaan ota vastuutaan yhdenvertaisuuskohtelun suhteen, on vähemmistöasiamies.
Että saavutettaisiin menestystä taistelussa ruotsin kielen puolesta, on Idan mukaan useita kohtia otettava esiin. Tärkeä on identiteetti. Luoda sellainen itselleen ja pitää ruotsalainen identiteetti Suomessa ottamalla osaa sekä riikinruotsalaiseen että suomenruotsalaiseen kulttuuriin. Meidän on päästävä siitä vääristyneestä historiakäsityksestä, joka rakentuu myyttikuviin ja kantaa kolonisaation taakkaa, ja meidän on noudettava taas esiin vuoden 1906 perustettu yhteisöliike, joka loi perustan tämän päivän oikeuksille kieliryhmien välisen kiistan avulla. Meidän täytyy tehdä ruotsinkielinen kansa tietoiseksi perustuslaillisista oikeuksistaan. Lisää ei-valtiollisia organisaatioita tarvitaan raportoimaan tilanteesta. Positiivinen syrjintä on toinen apukeino, jota voi perustella sillä, että ruotsin kielen taistelu suomea vastaan muistuttaa hyttysen hyökkäystä elefanttia vastaan.
Myös Ida painotti Ruotsin ja Ahvenanmaan tukea, suurempia valtaoikeuksia Folktingetille, oikeutena käyttää veto-oikeutta, ja vakavampaa muistutuskäytäntöä suomenruotsalaisia koskevissa asioissa. Meidän on huolehdittava, että ruotsalainen hallinto säilyy, eli on pidettävä ruotsalaiset toiminta-alueet, niin että ruotsin kieli ei pienene kotikieleksi, vaan että ruotsilla voi elää..."

Käännsötsto kirjoitti:

"Reinhold Enqvist oli insionööri/kemisti, eläköityi amatöörihistorioitsijana ja kirjoitti ensimmäisen yhteenvetävän kirjoituksen Ruotsalaissuomen historiasta ja sitten ensimmäisen kuvauksen kielisodasta sellaisena kuin se on syttynyt 150 vuoden ajan.

Reinhold esitteli PowerPoint-kuvansa suomenruotsalaisuuden väreissä, punainen ja keltainen, jossa Ruotsia edustaa sininen- Musta teksti kuvaa sitä surullista kansallismielisyyttä, joka on läpäissyt Suomen.
Kysymykseen häviääkö ruotsi Suomesta, vastaa Reinhold vakuuttavasti, että ei, vaikkakin suuria muutoksia tulee. Hän perustaa vakaumuksensa siitä, että ruotsi ei häviä, siihen, että yritys juuria suomen kieli Torniolaaksosta on epäonnistunut, ja Reinholdista kieltä ei ole helppoa juuria.
Ruotsin kieleen vaikuttavat negatiivisesti lisääntyvä maastamuutto, suomenruotsalaisten huono kyky analysoida ja ymmärtää tilannettaan, suomenkielisen enemmistön väärät käsitykset historiasta sekä Ruotsin mitätön sitoutuminen ruotsin kieleen Ruotsin ulkopuolella.
Mitä syitä sitten on säilyttää ruotsi Suomessa? Tietekin se on perustuslaissa, mutta jos vain tukeudutaan siihen, ärsytetään sillä enemmistöä. Tarvitaan muitakin perusteluja.Tässä Reinhold pistää esiin muutamia syitä,esim. että faktana suomenruotsalaiset ovat myös hyviä suomenkielisiä, jotka pelastivat/ rakensivat suomenkielisen kulttuurin venäläistymisestä, ja rakensivat ylös tieteen ja teollisuuden, sekä itsenäisyyden, jonka eteen työskenneltiin kovasti, kun nähtiin, että Venäjän keisarikunta loppui.
Vahva syy ruotsin säilyttämisen puolesta Suomessa on pohjoismaisuuteen ja länsimaisuuteen kuuluminen, ja se, että jos tulisi levoton poliittinen tilnne maailmassa ei täyssuomenkielinen Suomi ehkä enää kuuluisi länsimiaseen sivilisaatioon.
Mitä pitäisi siis tehdä? Reinhold Enqvistillä on useita vastauksia, ensinnäkin se, valitettavasti aikaa vielä, että kaikki historiankirjat pitää päivittää uudelleen. Historiankirjoitus Ruotsista, suomenruotsalaisita ja ruotsin kielestä on hänestä aivan kauheaa. Mutta vallitsevan asenteen muuttaminen historiankäsityksestä vie, jos ollenkaan onnistuu, ainakin 2 sukupolvea.
Toinen metodi on tuottaa materiaalia ja käytäntöjä parantaa suomenkielisten kuvaa suomenruotsalaisista, jota Reinhold olettaa Magma tekevän. Monet, joskaan eivät kaikki, käsittävät suomenruotsalaisetr uotsalaisten kolonisaation perillisiksi ja vieraaksi elementiksi suomalaisessa kulttuurissa.
Meidän on lakattava nöyristelemästä, jatkoi Reinhold, ja uskallettava ryhtyä sotaan. Kuten on viime kuukausien aikana nähty, on suomenruotsalainen kansa nyt valmis viemään syrjinnän aina Eurooppatuomiostuimeen asti, jos tarvitaan.
Seuraavassa taulussa esiteltiin, miksi saattoi käydä siten, kuten kävi. Histiria 1700-luvulta nykypäivään kertoo selvää kieltään siitä, kuinka ruotsi lakaistiin sivuun, ei vähiten riikinruotsalaisten ja suomenruotsalaisten kulttuurieliitin hyvä muisti. Toiveessaan päästä ruotsalaisuudesta, mutta ei päätyä venäläisiksi, valitsivat suomenmaalaiset vahvan suomalaisen identiteetin. 1800-luvulla ....Johan Vilhelm Snellman, loi ilmaiusn "Yksi kansa-yksi kieli", joka aloitti kielenvaihtoprosessin. Snellman työskenteli skandinavismia vastaan, ja se sopi venäläisten suunnitelmiin Suomessa. Snellman aateloitiin, hyvä osoitus, kuinka uraa nopeasti luotiin Venäjällä, ja silloin piti olla antiruotsalainen. Pahinta , mitä Venäjän hallinto tiesi, oli, että suomi suuntautuisi Ruotsia kohti.
Niin jatkui ruotsin eliminoiminen Suomessa.1946 kiellettiin esim. neuvostovihamielisyys mutta ei ruotsinvihamielisyyttä. Nykyään on monilla suomenmaalaisilla osittain peritty asennevammaisuus, joka johtaa siihen, että he välttävät ruotsin puhumista.
Moderatori Jan Malmstedt tähdensi, että 100 kruunulla sai ostaa asiasta kertovan kirjan."

Lue lisää

kuinka törkeää porukkaa nämä Suomen rantaruotsalaiset ovat.Menevät Ruotsiin ruinaamaan apua
heikentyneeseen tilanteeseensa Suomessa, vaikka he itse ovat ahdinkonsa holtittomilla vaatimuksilla aiheuttaneet.Ruotsin sekaantuminen Suomen kielipolitiikkaan on asia, joka kuuluisi saada suuremman kansanryhmän tietoon, sillä suurin osa suomalaisista ei koskaan sietäisi vieraan valtion puuttumista omiin asioihinsa.

kuinka sairas historiankäsitys näillä svekoilla on heidän mielestään täysin suomenkielinen Suomi ei voisi olla
osa läntistä Eurooppaa, mutta yllättäen käytännössä täysin ruotsinkielinen Ruotsi, jonka alueella asuu vielä nykyäänkin merkittävä suomenkielinen vähemmistö olisi kuitenkin täysin länsimaa, vaikka suomenkielisten oikeuksista ei välitettäisi tuon taivaallista ja kaiken maailman "rautalapiot" sun muut svekomaanit tällä palstalla vielä puolustelevat tällaista sortopolitiikkaa.

Tässä launaus kyseisestä sinikeltaisten lasien läpi tarkastellusta valheellisesta historiankäsityksestä.

"Ett starkt skäl för svenskans bevarande i Finland är den nordiska och västerländska tillhörigheten, och om det uppstod ett turbulent politiskt läge i världen skulle ett helt förfinskat Finland kanske inte längre tillhöra den västerländska civilisationen."

Ruotsi=roistovaltio kirjoitti:

kuinka sairas historiankäsitys näillä svekoilla on heidän mielestään täysin suomenkielinen Suomi ei voisi olla
osa läntistä Eurooppaa, mutta yllättäen käytännössä täysin ruotsinkielinen Ruotsi, jonka alueella asuu vielä nykyäänkin merkittävä suomenkielinen vähemmistö olisi kuitenkin täysin länsimaa, vaikka suomenkielisten oikeuksista ei välitettäisi tuon taivaallista ja kaiken maailman "rautalapiot" sun muut svekomaanit tällä palstalla vielä puolustelevat tällaista sortopolitiikkaa.

Tässä launaus kyseisestä sinikeltaisten lasien läpi tarkastellusta valheellisesta historiankäsityksestä.

"Ett starkt skäl för svenskans bevarande i Finland är den nordiska och västerländska tillhörigheten, och om det uppstod ett turbulent politiskt läge i världen skulle ett helt förfinskat Finland kanske inte längre tillhöra den västerländska civilisationen."

Lue lisää

Suomi on eurooppalainen sivistysvaltio, jossa on niin itä kuin länsikin.

sappua kirjoitti:

Suomi on eurooppalainen sivistysvaltio, jossa on niin itä kuin länsikin.

Niihin on seminaarin raportissa linkit. Minä tallensin kaikki kolme ja suomennan ne heti, kun ehdin. Kuvat paljastavat karmealla tavalla ruotsalaisen ja suomenruotsalaisen ajatusmaailman - se ei ole tästä maailmasta!

Raportti avautuu tästä: http://www.sprakforsvaret.se/sf/index.php?id=706
ja ppt-tiedostot on linkitetty sinisellä värillä.

heikki_tala kirjoitti:

Niihin on seminaarin raportissa linkit. Minä tallensin kaikki kolme ja suomennan ne heti, kun ehdin. Kuvat paljastavat karmealla tavalla ruotsalaisen ja suomenruotsalaisen ajatusmaailman - se ei ole tästä maailmasta!

Raportti avautuu tästä: http://www.sprakforsvaret.se/sf/index.php?id=706
ja ppt-tiedostot on linkitetty sinisellä värillä.

Lue lisää

Tässä tietenkin kannanottoja RKP:n ja suomenruotsalaisten kannalta tarkasteltuna? Mutta ihmiset; RUOTSIN valtiota, kansaa ja yhteiskuntaa ei ole sopivaa sekoittaa suomenruotsalaisten propagandaan mukaan!
Vaikka suku-ja ystävyys ja tuttavuusperinne on vahvaa vuosisatojen takaa! Mutta se ei rajoitu vain ja ainoastaan ruotsinkieli-vähemmistöön Suomessa, kyllä eri puolila Suomea ja myös Ruotsia asuu suomalaista väkeä joilla juuret eri puolilla, ja voi olla sekä että myös!
Tuo 'seminaari' jossa Ruotsin tunnettua väkeä mukana, ovat tavalla tai toisella kiinni suomenruotsalaisessa perinteessä, joko omien tai puolison sukujen kautta!
Kyllä ihan perusruotsalainen Ruotsissa arvostaa suomalaisuutta ja Suomea ihan täysin ja usein tiedostamatta että meillä on ns. kielivähemmistö joka puhuu ruotsia, kun on myös saame, ja lisääntyvä venäläinen kielivähemmistö, jota ruotsilla ei enää voida 'käännyttää'' kuten on 1900-alussa tehty jne.
Samoin saksankielisyyden kanssa... ja muut vähemmistöt jopa juutalaisa on 'käännytetty' avioliittojen ja koulutuksen avulla ruotsinkieleen!
Aitoa ruotsinkielisyyttä on kai lopulta aika vähän, se on saaristossa ja Ahvenanmaalla käsittääkseni aidoimmillaan!?

Aitoa kieltä!`? kirjoitti:

Tässä tietenkin kannanottoja RKP:n ja suomenruotsalaisten kannalta tarkasteltuna? Mutta ihmiset; RUOTSIN valtiota, kansaa ja yhteiskuntaa ei ole sopivaa sekoittaa suomenruotsalaisten propagandaan mukaan!
Vaikka suku-ja ystävyys ja tuttavuusperinne on vahvaa vuosisatojen takaa! Mutta se ei rajoitu vain ja ainoastaan ruotsinkieli-vähemmistöön Suomessa, kyllä eri puolila Suomea ja myös Ruotsia asuu suomalaista väkeä joilla juuret eri puolilla, ja voi olla sekä että myös!
Tuo 'seminaari' jossa Ruotsin tunnettua väkeä mukana, ovat tavalla tai toisella kiinni suomenruotsalaisessa perinteessä, joko omien tai puolison sukujen kautta!
Kyllä ihan perusruotsalainen Ruotsissa arvostaa suomalaisuutta ja Suomea ihan täysin ja usein tiedostamatta että meillä on ns. kielivähemmistö joka puhuu ruotsia, kun on myös saame, ja lisääntyvä venäläinen kielivähemmistö, jota ruotsilla ei enää voida 'käännyttää'' kuten on 1900-alussa tehty jne.
Samoin saksankielisyyden kanssa... ja muut vähemmistöt jopa juutalaisa on 'käännytetty' avioliittojen ja koulutuksen avulla ruotsinkieleen!
Aitoa ruotsinkielisyyttä on kai lopulta aika vähän, se on saaristossa ja Ahvenanmaalla käsittääkseni aidoimmillaan!?

Lue lisää

Nimimerkki "mieti tarkkaan" kehtaa vielä syyttää Suomea, että meillä on syrjitty joitakin kieliryhmiä "Eikös Suomessa ole aina ollut ja asunut sekä suomen- että ruotsinkielisiä kansalaisia. Suomessa on vallinnuta tasa-arvo (ainakin paperilla), joka takaa kansalaisilleen tasa-arvoisen elämän. Ei sinulle sitten tullut mieleen, että sehän on tämä Suomi, joka siinä tapauksessa pitää muita kielivähemmistöjä eriarvoisina kansalaisina???"

Mieti sinä, itse, miten mahdoton tilanne on, kun 5 milj asukkaan kansakunta joutuu ylläpitämään julkisia palveluita ja rakenteita esim kouluja, yliopistoja, tv-kanavia, monella eri kielellä. Jo nyt kaksikielisyys tulee suomalaisille veronmaksajille hirveän kalliiksi, jopa niin että ruotsalaiset ministerit ovat todenneet että heillä ei olisi varaa kaksikielisyyteen, vaikka Ruotsi on isompi ja rikkaampi maa.

Koska kansainvälistyminen on tehnyt Suomesta monikielisen, kaksikielisyys on mahdottomuus nykypäivän Suomessa. Meidän on pakko muuttaa kielilakiamme Ruotsin uuden kielilain mukaan ja tehtävä maastamme virallisesti yksikielinen, suomenkielinen, valtio. Vähemmistökieliryhmät saavat tiettyjä palveluja, mutta kaikkien kansalaisten on opiskeltava suomen kieltä niin että sillä selviävät.

Suomi on maa joka on muodostunut suomenkielisyyden ympärille. Suomi on maailman ainoa suomenkielinen maa ja vain Suomi huolehtii suomenkielisen kulttuurin säilymisestä. Ruotsi ei sitä tee, mutta Ruotsi huolehtii omasta kielestään joten ruotsinkielisyys ei ole uhanalainen, vaikka Suomi ei sitä kanna. Suomen ainoa vastuu on huolehtia suomenkielisyyden säilymisestä.

Saamenkielisyys kuuluu osittain myös meidän vastuullemme, koska ei ole olemassa Saame-nimistä maata. Ja kun ruotsinkielisyyden ylläpitämisen raskaasta taakasta päästään eroon, Suomella on paremmin varaa huolehtia oikeasti uhanalaisista vähemmistökielistä. Nyt ne jäävät pakkoruotsin jalkoihin.

heikki_tala kirjoitti:

Niihin on seminaarin raportissa linkit. Minä tallensin kaikki kolme ja suomennan ne heti, kun ehdin. Kuvat paljastavat karmealla tavalla ruotsalaisen ja suomenruotsalaisen ajatusmaailman - se ei ole tästä maailmasta!

Raportti avautuu tästä: http://www.sprakforsvaret.se/sf/index.php?id=706
ja ppt-tiedostot on linkitetty sinisellä värillä.

Lue lisää

.

ei uskoisi että näin keskiaikaista porukkaa tosiaan löytyy Suomesta

.

kirjoitettavaksi??? kirjoitti:

.

ei uskoisi että näin keskiaikaista porukkaa tosiaan löytyy Suomesta

.

Käännöksiä tulossa. Ensin ajattelin, että ei ehkä tarvitse kääntää kaikkea, mutta toisaalta se ehkä lienee tarpeen.

Sveko määritteli pakkoruotsin vain "ylä-asteen pariksi viikkotunniksi"! Silkkaa valetta.

Pakkoruotsia on aina yliopistotasolle saakka ja lisäksi virkaruotsi.

Pakkoruotsia on myös julkinen tiedotus ja YLE:n pakkosyöttö.

Kansa pistetään väkisin kuulemaan ruotsinkieltä, jotta luodaan illuusio elävästä kaksikielisyydestä.

70 maksanut, että pääsee pohtimaan suomenkielisten pakkoruotsitusta?

Hallitus vaikenee kirjoitti:

70 maksanut, että pääsee pohtimaan suomenkielisten pakkoruotsitusta?

jaahas

Hallitus vaikenee kirjoitti:

70 maksanut, että pääsee pohtimaan suomenkielisten pakkoruotsitusta?

Totisesti.

Kiitos tästä informaatiosta!

Kaikki tapahtuu kansan selän takana.