Mikä vaivaa ruotsinkielisiä Pietarsaaressa? Lapsia kohdellaan siellä todella huonosti.
Tässä kaksi kauheaa esimerkkiä Österbottens tidningistä.
Olisiko syytä Åbo Akademin tutkia ruotsinkielisen pohjanmaan asukkaiden vaikeudet ja julkistaa niistä tiedot? Tähän astihan ÅA on julistanut, kuinka onnellisia ja tyytyväisiä ihmisiä pohjanmaan ruotsinkieliset ovatkaan. RKP:n mukaan ruotsinkieliset alueet ovat paratiiseja.
Veri hyytyy lukiessä näitä selostuksia vastasyntyneen lapsen kohtalosta ja ruotsinkielisen monilapsisen uskovaiskodin väkivallasta ja pedofiliasta. Kohde kertoo, kuinka hänet ja muut lapset piestiin joka ilta iltakahvin jälkeen, kun äiti kertoi isälle, mitä rikkeitä lapset olivat päivän aikana tehneet.(Esim. eivät tuoneet puita sisään.) Isosisä oli käyttänyt hyväkseen jo ennen kuin lapsi oli oppinut pissimään itse.
Toinen uutinen kertoo, että Pietarsaaren lapsen kuolematapaus tulee osin julkiseksi, Lapsi syntyi kodissa ja kuoli karkean väkivallan jälkeen. Isää syytetään, äiti kuoli synnytykseen. Molemmat ruotsinkielisiä. Isä vapautettiin alioikeudessa.
Tässä kaksi kauheaa esimerkkiä Österbottens tidningistä.
Olisiko syytä Åbo Akademin tutkia ruotsinkielisen pohjanmaan asukkaiden vaikeudet ja julkistaa niistä tiedot? Tähän astihan ÅA on julistanut, kuinka onnellisia ja tyytyväisiä ihmisiä pohjanmaan ruotsinkieliset ovatkaan. RKP:n mukaan ruotsinkieliset alueet ovat paratiiseja.
Veri hyytyy lukiessä näitä selostuksia vastasyntyneen lapsen kohtalosta ja ruotsinkielisen monilapsisen uskovaiskodin väkivallasta ja pedofiliasta. Kohde kertoo, kuinka hänet ja muut lapset piestiin joka ilta iltakahvin jälkeen, kun äiti kertoi isälle, mitä rikkeitä lapset olivat päivän aikana tehneet.(Esim. eivät tuoneet puita sisään.) Isosisä oli käyttänyt hyväkseen jo ennen kuin lapsi oli oppinut pissimään itse.
Toinen uutinen kertoo, että Pietarsaaren lapsen kuolematapaus tulee osin julkiseksi, Lapsi syntyi kodissa ja kuoli karkean väkivallan jälkeen. Isää syytetään, äiti kuoli synnytykseen. Molemmat ruotsinkielisiä. Isä vapautettiin alioikeudessa.
Vastaukset 6
Vanhimmat
Österbottens tidning: "Ett barn alla valde
att inte se
Illustration: Sanna Vihanto
Värnlös. Slagen, utnyttjad och sviken. Tre ord som beskriver hans barndom, men också hans vuxna liv. Han är ett av lekmannapredikantens offer, ett av barnbarnen. Sveket från föräldrar och släktingar är tyngst att bära. För dem var fasaden viktigare än barnets rop på kärlek.
Det är sveket från de vuxna som är tyngst att bära. Lekmannapredikanten, hans morfar, togs på bar gärning när han utnyttjade barnbarnen sexuellt. Men ingen gjorde något för att skydda honom, syskonen och kusinerna, fasaden utåt var viktigare.
Sveket blev ännu större av att hans hem präglades av kyla, hugg och slag.
Ändå har han köpt en båt till sin far så att denne kan fiska i vattnen utanför Jakobstad. Den är ett led i hans sökande efter en mor och far som skyddade honom och som älskade honom.
Den dag fadern inte längre finns, ska han ta upp båten, sitta i den, hålla i ratten och spakarna och leva sig in i hur hans far gjorde när han satt på samma plats.
Det är i känslorna han söker den faderskärlek han aldrig fått uppleva. Han växte upp med en far som bestraffade och slog honom och syskonen varje dag. Ändå älskar han sin far.
I dag är han något över 40 år och en av de människor som blivit kallade lekmannapredikantens offer i pressen.
När han var 15 år bestämde han sig för att så fort tillfälle ges flytta hemifrån, bort från det helvete som hans barndomshem var. I dag bor han utomlands, så långt bort från barndomens trakter som det är möjligt.
Den barnrika familjen deltog aktivt i den laestadianska verksamheten. Det var söndagsskola, gudstjänster i bönehuset på söndagarna och stora sommarsamlingar. Föräldrarna och den närmsta släkten gjorde allt för att utåt ge sken av att man levde ett liv i Kristus. Men i hans barndomshem rådde inte den frid, harmoni och kärlek som utmärker ett kristet liv.
- Jag och syskonen levde i ständig rädsla. Vi var rädda för mamma, vi var rädda för pappa, vi var rädda för Gud och vi var rädda för djävulen.
Han berättar om modern som satte sig på sängkanten och kontrollerade vad barnen gjorde när de steg upp. Minsta lilla "förseelse" bemöttes med hotet "vänta till kvällen".
...
"...Hans kropp har inte glömt rädslan som permanent bosatte sig i honom. Än i dag behöver han hjälp med att lära sig andas rätt i stället för panikandningen med bröstkorgens övre del.
- Den kvinnan känner ingen nåd. Jag hoppades varje dag att hon skulle glömma, men hon glömde aldrig.
Barnen lärde sig redan som små hur det fungerade. Familjen samlades för en gemensam middag. En timme senare drack de kaffe i vardagsrummet. Det var då den stora rättegången ägde rum. Modern gick igenom vad som hänt under dagen och vilka barn som ska ha stryk för att de glömt att ta in ved eller slarvat med läxorna.
- Jag förstår att det är hon som styr i vårt hem. Det är hon som ger utmäter bestraffningarna och pappa verkställer dem.
Han berättar att det knappt finns något tillhygge som han inte blivit slagen med, ris, läderbälte, hammare. Och knytnäve.
En gång blödde han ymnigt efter ett slag. När hans far såg det, fick han ännu mera stryk.
En vanlig bestraffningsmetod var luggning. Än i dag kan han inte förstå att ingen i skolan reagerade på att han hade stora fläckar där håret var bortslitet.
Övergreppen förstörde hans skolgång. Den ständiga skräcken han kände gjorde att han inte kunde koncentrera sig. Av läxläsningen blev det inget eftersom den för det mesta föregåtts av stryk.
- Lärarinnan tog kontakt och berättade att skolan gick dåligt. För det fick jag också stryk. Det blev som en ond cirkel: ju mer stryk jag fick desto sämre klarade jag mig i skolan.
När han berättar sin historia märks det att han är en verbal, reflekterande människa som har förmåga att tänka abstrakt. Egenskaper som inte gavs möjlighet att utvecklas på grund av missförhållandena i hemmet.
Från det han var liten, eller som han själv säger: i den åldern då han ännu inte kunde pissa själv, var morfar på honom. Den kända lekmannapredikanten levde ett dubbelliv. På söndagarna talade han om synd och förlåtelse. I veckorna levde han ett annat, skamligt och hemligt liv som måste tystas med all kraft.
Varför han blev ett av offren har han inte klart för sig. Han berättar att man sa om honom att han var "flicksöt", men också hans bröder och kusiner, som inte var lika söta, utsattes för sexuella övergrepp.
Morfadern bjöd barnbarnen på bilturer, badade bastu med dem, tog dem med ut i skogen, iscensatte brottningsmatcher och dök omotiverat upp i deras sovrum, ibland till och med naken.
Morfar var på dem som en blodigel, också när deras mor fanns i samma rum.
- Min mor visste, men vi fick inget säga.
Det är sveket från de vuxna som är tungt att bära. Åtminstone vid två tillfällen togs morfadern på bar gärning, men ingen, inte hans föräldrar och inte hans morbror, gjorde något för att skydda barnen.
I stället sattes all kraft på att dölja och förtiga. Barnen tvingades att förlåta den som förgrep sig på dem.
- Förlåtelsen inom laestadianismen fungerar så att säger man inte förlåt flyttas synden över som en börda på dig själv.
För ett barn som växer upp med profetior om synd, bestraffning och helvete, var den största skräcken att tvingas möta djävulen.
- På kvällarna när det knäppte i värmeelementen låg jag och skakade under täcket, övertygad om att det är djävulen som kommer och tar mig. Jag kände en ständig skuld och skam.
Förlåtelsen blev ett vapen som användes för att tysta de brottsliga övergreppen. Det som var förlåtet skulle man inte gräva i.
Barnen i familjen utvecklade olika metoder för att klara av den ständiga misshandeln och de sexuella övergreppen.
- Jag använde flykt. Jag flydde till mina ängar där jag satt på en stubbe och skapade min egen inre värld. Eller så klättrade jag upp i ett träd och satt där som en rädd katt.
Ingenting var normalt i hans barndomshem. Det har han förstått nu. Men för ett barn blev det onormala normalt; det hörde till att få stryk och det hörde till att morfar skulle utnyttja honom.
- Jag har försökt, men inte hittat moders- eller faderskärlek, eller Guds kärlek.
Han har pratat med sin mor i hopp om att hitta orsakerna till varför hon inte var den kärleksfulla mor han så hett längtade efter.
- Ingenting i hennes barndom och uppväxt tyder på att hon farit illa, ändå var hennes beteende inte normalt...."
"...Fadern uppfattar han som en viljelös lakej.
Det ständiga våldet har skadat honom. Trots att han har en egen, fin familj, beskriver han det som att den får endast trettio procent av hans energi. Resten går åt till att hantera de svåra minnesbilderna från barndomen.
Även om han skulle vilja glömma, minns kroppen. Den minns hur han som treåring förlamas av skräck; han är rädd för sin far för han vet vad som väntar trots att han är så liten. Andningen påverkas av minnena, han andas åter ytligt, redo att fly.
Han har förlorat sina föräldrar fast de lever. De har inte tagit kontakt sedan övergreppen blev kända. Det var ju han som började gräva i det som var förlåtet. Det var han som tog kontakt och hittade andra pedofiloffer.
För några år sedan försökte han prata med sin mor om barndomen, men hon avfärdade honom med att säga att hon inte vetat att det var så farligt.
För sina egna barn är han en närvarande och lyssnande far. Han skulle aldrig lösa konflikter med våld.
- Mina barn ska inte behöva uppleva det jag och mina syskon tvingades gå igenom. I dag vet jag att vi skulle ha mått bättre på barnhem. Där skulle det ha funnits någon som skyddade oss.
Denise Lindell"
"VASA. Hovrättsbehandlingen av det så kallade barnamordet i Jakobstad sker inte bakom stängda dörrar. Publik och medier får alltså närvara i rätten. Behandlingen inleds den 2 februari i Jakobstad och fortsätter därefter i Vasa.
Hovrätten offenliggjorde sitt beslut på tisdag morgon. Hovrättsbehandlingen väntas ta sammanlagt 7 dagar. Hela rättegången är inte öppen, när rätten går igenom obduktionsprotokollen sker det bakom stängda dörrar.
Domen i det så kallade barnamordet föll i Korsholms tingsrätt i juli. Pappan, som stod åtalad misstänkt för mord, medhjälp till mord och grovt dödsvållande, friades på alla åtalspunkter.
Åklagaren överklagade domen till hovrätten. Även tingsrättens behandling bakom stängda dörrar överklagades.
Det var i mars 2006 som en kvinna dog på sjukhus efter svåra inre blödningar. Vid obduktionen visadet det sig att kvinnan nyligen hade fött barn. Polisen gjorde en husrannasakan i hennes hem och hittade kroppen av en nyfödd pojke inlindad i ett lakan i tvättkorgen i badrummet. Babyn hade utsatts för grovt yttre våld.
Pappan till barnet hade varit närvarande i lägenheten under förlossningen. Han åtalades för mord på babyn, alternativt medhälp till mord och dödsvållande.
Christine Smedberg/Lotta Lappinen
5.1.2010 11:30:00 "
suljettujen ovien takana. Nimenomaan surujen media syyllistää suomenkielisiä kaikenlaiseen pahoinvointiin mutta haluaa pimittää oman pahoinvointinsa. Mitäs se Strömsön entinen juontaja Bettina sanoikaan "omistaan".
Bettina Sågbom haukkuu suomenruotsalaisia pinnallisiksi
Suosittua Bettina S. -keskusteluohjelmaa FST5-kanavalla vetävä Bettina Sågbom arvostelee voimakkain sanoin suomenruotsalaista kulttuuria.
Itsekin suomenruotsalainen Sågbom sanoo Oho-lehden haastattelussa, että vaikka suomenruotsalaisilla on valtaväestöä ”ehkä iloisempi ja äänekkäämpi meininki, purjehdimme ankkalammikossa ja tunnemme kaikki toisemme, se on usein pinnallista”.
”Suomenruotsalaisilla on tarve näyttää ulospäin, että menee hyvin, mutta se iloisuus ei aina tule sydämestä. Ongelmista ei puhuta, vaan meidät on kasvatettu siihen, että nyt hymyillään, perkele. Olisi hyvä, että sallisimme enemmän luuseriutta”, Sågbom lataa Ohossa.
Lisäksi suosikkijuontaja arvelee, että ulkomaalainen saa uskollisemman ystävän suomalaisesta kuin suomenruotsalaisesta.
”Suomalaisen ystäväksi päästäkseen joutuu näkemään enemmän vaivaa, ja ystävyys on syvällisempää”, hän sanoo.
FST:n mainokset suomenkielisille ovat aivan koomisia. Niissä henkilöt nauravat tekonaurua naamat irvessa, käskystä, heille on sanottu, että "Nyt hymyilette!", koska suomenkielisille on annettava kuva että suomenruotsalaiset ovat aina onnellisia, koska puhuvat ruotsia.