På engelskans villkor
Publicerat 2010-06-15 00:05
Engelskans ställning är så stark att andra språk måste ges särskilt stöd inom skolväsendet. Det är rätt att nu även i grundskolan ge extrapoäng för spanska, tyska eller franska.
Av alla skolans ämnen står inget så starkt som engelskan. Tillsammans med svenska och matematik har den ställning som kärnämne. Utan godkänt i dessa tre kommer man inte in på gymnasiet.
Men även inom gruppen kärnämnen har engelskan en särställning. Inte formellt – men i praktiken. Nästan allt kan snackas bort. Någon elev kan säga att han redan kan svenska tillräckligt bra för att behöva bry sig om skolämnet svenska. En annan kan säga att hon aldrig tänker ägna sig åt något som har med matematik att göra.
Engelskan är svårare att komma runt. Det är den stora världens språk. Det är populärkulturens språk. Vad eleverna än tänker sig för liv som vuxna kommer engelskan att vara en del av det.
Att engelskan har en så stark ställning underlättar inlärningen. Det är inte alla som gillar det som skolämne. Men även de som inte gör det tillägnar sig ändå en hel del engelska på fritiden, genom musik, filmer och dataspel.
Betydelsen av att kunna engelska är odiskutabel. Problemet är att andra språk trängs undan.
Varför ägna en massa tid åt spanska, tyska eller engelska när engelska är så mycket viktigare? Att besvara den frågan från elever är inte helt enkelt. Om priset för att prova på ett andra främmande språk är påtagligt sämre kunskaper i engelska, är det ju inte säkert att två språk är bättre än ett – i synnerhet inte ur individens eget perspektiv.
För Sverige som land är det lättare att motivera att skolan lägger tid på andra främmande språk än engelska. Med språkstudier följer vidgade vyer. De som läser spanska, tyska eller franska får lära sig något om länder som ligger utanför den anglosaxiska kultursfären. Världen blir lite större. Eleverna får både språkligt och kulturellt ett lite bredare register. Det är en betydande nationell tillgång.
Utbildningspolitiskt finns därför goda skäl att uppmuntra studier av andra språk än engelska. För några år sedan beslutades att språkstudier på gymnasienivå ska ge extra meritpoäng. Det gav genast effekt. Den tidigare negativa trenden för ämnena bröts och eleverna strömmade till kurserna i främmande språk.
I går berättade utbildningsminister Jan Björklund att regeringen vill göra liknande förändringar inom grundskolan. De som väljer att läsa spanska, tyska eller franska ska även där få extra meritpoäng.
Sexton ämnen är annars det högsta antalet ämnen som kan räknas med, vilket ger maxpoängen 320. Men enligt förslaget ska elever som väljer ett andra främmande språk till värdet av de 16 ämnena kunna lägga betygsvärdet för sin språkkurs. Därmed blir den nya maxnivån 340 poäng.
Alla typer av tidiga val innebär att några elever fattar okloka beslut som de senare får anledning att ångra. Ett alternativ till att ge andraspråken meritpoäng hade därför kunnat vara att göra det obligatoriskt att studera ett sådant ämne.
Men även om man då kunde undvika en del felval skulle priset sannolikt bli att fler elever än i dag missade godkänt i något av kärnämnena. Regeringen har därför en god balans i sitt förslag. Den gör det uppenbart för alla att studier i ett andra främmande språk är det kloka valet, det som lönar sig betygsmässigt. Men den stänger inte möjligheten för dem som kämpar för att uppnå godkänt i kärnämnena att i stället lägga tiden på att förbättra kunskaperna i svenska och engelska.
Ett andra främmande språk är inte lika nödvändigt som engelska. Men det är viktigt. Och just det kommer med de föreslagna ändringarna att speglas i grundskolans regler för meritvärdering.
DN
Publicerat 2010-06-15 00:05
Engelskans ställning är så stark att andra språk måste ges särskilt stöd inom skolväsendet. Det är rätt att nu även i grundskolan ge extrapoäng för spanska, tyska eller franska.
Av alla skolans ämnen står inget så starkt som engelskan. Tillsammans med svenska och matematik har den ställning som kärnämne. Utan godkänt i dessa tre kommer man inte in på gymnasiet.
Men även inom gruppen kärnämnen har engelskan en särställning. Inte formellt – men i praktiken. Nästan allt kan snackas bort. Någon elev kan säga att han redan kan svenska tillräckligt bra för att behöva bry sig om skolämnet svenska. En annan kan säga att hon aldrig tänker ägna sig åt något som har med matematik att göra.
Engelskan är svårare att komma runt. Det är den stora världens språk. Det är populärkulturens språk. Vad eleverna än tänker sig för liv som vuxna kommer engelskan att vara en del av det.
Att engelskan har en så stark ställning underlättar inlärningen. Det är inte alla som gillar det som skolämne. Men även de som inte gör det tillägnar sig ändå en hel del engelska på fritiden, genom musik, filmer och dataspel.
Betydelsen av att kunna engelska är odiskutabel. Problemet är att andra språk trängs undan.
Varför ägna en massa tid åt spanska, tyska eller engelska när engelska är så mycket viktigare? Att besvara den frågan från elever är inte helt enkelt. Om priset för att prova på ett andra främmande språk är påtagligt sämre kunskaper i engelska, är det ju inte säkert att två språk är bättre än ett – i synnerhet inte ur individens eget perspektiv.
För Sverige som land är det lättare att motivera att skolan lägger tid på andra främmande språk än engelska. Med språkstudier följer vidgade vyer. De som läser spanska, tyska eller franska får lära sig något om länder som ligger utanför den anglosaxiska kultursfären. Världen blir lite större. Eleverna får både språkligt och kulturellt ett lite bredare register. Det är en betydande nationell tillgång.
Utbildningspolitiskt finns därför goda skäl att uppmuntra studier av andra språk än engelska. För några år sedan beslutades att språkstudier på gymnasienivå ska ge extra meritpoäng. Det gav genast effekt. Den tidigare negativa trenden för ämnena bröts och eleverna strömmade till kurserna i främmande språk.
I går berättade utbildningsminister Jan Björklund att regeringen vill göra liknande förändringar inom grundskolan. De som väljer att läsa spanska, tyska eller franska ska även där få extra meritpoäng.
Sexton ämnen är annars det högsta antalet ämnen som kan räknas med, vilket ger maxpoängen 320. Men enligt förslaget ska elever som väljer ett andra främmande språk till värdet av de 16 ämnena kunna lägga betygsvärdet för sin språkkurs. Därmed blir den nya maxnivån 340 poäng.
Alla typer av tidiga val innebär att några elever fattar okloka beslut som de senare får anledning att ångra. Ett alternativ till att ge andraspråken meritpoäng hade därför kunnat vara att göra det obligatoriskt att studera ett sådant ämne.
Men även om man då kunde undvika en del felval skulle priset sannolikt bli att fler elever än i dag missade godkänt i något av kärnämnena. Regeringen har därför en god balans i sitt förslag. Den gör det uppenbart för alla att studier i ett andra främmande språk är det kloka valet, det som lönar sig betygsmässigt. Men den stänger inte möjligheten för dem som kämpar för att uppnå godkänt i kärnämnena att i stället lägga tiden på att förbättra kunskaperna i svenska och engelska.
Ett andra främmande språk är inte lika nödvändigt som engelska. Men det är viktigt. Och just det kommer med de föreslagna ändringarna att speglas i grundskolans regler för meritvärdering.
DN
Vastaukset 9
Vanhimmat
Dagens Nyheter(Ruotsin päivälehti),pääkirjoitus:
"Englannin ehdoilla
2010-06-15 00:05
Englannin asema on niin vahva, että muita kieliä pitää erityisesti tukea koululaitoksessa (Ruotsin valtiossa siis(kääntäjänhuomautus)). On oikein antaa lisäpisteita nyt myös peruskoulussa espanjasta, saksasta tai ranskasta.
Kaikista koulun aineista ei mikään ole niin vahvassa asemassa kuin englanti. Yhdessä ruotsin(Ruotsin ainoa virallinen kieli, (kääntäjänhuomautus))ja matematiikan kanssa niillä on asema ydinaineina. Ilman hyväksyntää näissä kolmea ainetta ei pääse lukiotasolle. Mutta myös tässä kolmen ydinaineen ryhmässä on englannilla erityisasema. Ei muodollisesti - mutta käytännössä. Melkein kaikki muut aineet voidaan jättää syrjään. Joku oppilas voi sanoa, että hänhän jo osaa ruotsia tarpeeksi hyvin, eikä siksi tarvitse ruotsia kouluaineena. Toinen voi sanoa, että ei koskaan tarvitse matematiikkaa. Englannin ohi on vaikeampi mennä. Englanti on suuren maailman kieli. Se on populaarikulttuurin kieli. Mitä oppilaat sitten aikovatkin tehdä isoina, tulee englanti olemaan osa sitä. Että englannin asema on niin vahva, se helpottaa oppimista. Kaikki eivät pidä siitä kouluaineena. Mutta nekin, jotka eivät siitä pidä oppiaineena, omistautuvat sille varsin paljon vapaa-aikana, musiikin, filmin ja tietokonepelien kautta. Englannin osaamisen merkityksestä ei keskustella. Ongelma on, että muut kielet jäävät sivuun. Miksi omistaa paljon aikaa espanjalle, saksalle tai ranskalle, kun englanti on niin paljon tärkeämpää? Tähän vastaaminen ei ole helppoa. Jos muiden vieraiden kielten osaamisen hintana on huomattavasti heikompi englannin osaaminen, ei silloin ole tietenkään sanottua, että kaksi kieltä on parempi kuin yksi- erityisesti ei yksilön kannalta.
Ruotsille maana on helpompi perustella, että koulu panostaisi aikaa muille vieraille kielille kuin englannille. Kieliopinnoista seuraa laajemmat näkymät.Ne, jotka lukevat espanjaa, saksaa tai ranskaa saavat oppia jotain anglosaksisen maailman ulkopuolella olevista maista. Maailma tulee vähän suuremmaksi. Oppilaat saavat sekä kilellisesti että kulttuurisesti hieman laveamman näkemyksen. Se on merkittävä kansallinen etu.
Koulutuspoliittisesti on siksi hyvät syyt kannustaa oppilaita muiden kielten kuin englannin lukemiseen. Jotain vuosia sitten päätettiin, että kieliopinnot lukiossa antavat lisä meriittipisteitä. Se tehosi heti. Aikaisempi negatiivinen trendi murtui ja oppilaat virtasivat vieraidne kielten kursseille.
Eilen koulutusministeriI Jan Björklund kertoi, että hallitus haluaa tehdä samanlaisen muutoksen peruskoulussakin.Ne, jotka valitsevat lukea espanjaa, saksaa tai ranskaa, saavat lisäpisteitä todistukseensa.
16 ainetta on on korkein lukumäärä, jotka lasketaan mukaan loppupisteisiin, maksimipistemäärä on 320. Mutta ehdotuksen mukaan ne oppilaat, jotka valitsevat toisen vieraan kielen ska till värdet av de 16 aineen voivat asettaa todistuspainoarvon kielikurssille.Siten uusi maksimipistemäärä olisi 340 pistettä.
Kaikki aikaiset valinnat tarkoittavat, ettäjotkin oppilaat tekvät epäviisaita valintoja, joita myöhemmin katuvat. Olisi siksi voinut olla tehdä pakolliseksi opiskella toista vierasta kieltä.
Mutta vaikka siten voitaisiin välttää joitain väärinvalintoja, tulisi hintana varmaankin silloin olemaan, että usemmat oppilaat kuin nykyisin eivät yltäisi hyväksyttyihin pisteisiin noissa kolemessa ydinaineessa(ruotsi, englanti ja metematiikka) Ruotsin hallituksella on siksi hyvä tasapaino ehdotuksessaan. Ehdotus tekee kaikille selväksi, että toisen vieraan kielen opiskelu on viisas valinta, joka auttaa korottamaan todistuksen kokonaispistemäärää. Mutta että se ei sulje pois mahdollisuutta niille, jotka taistelevat tullakseen hyväksytyksi ydinaineissa, panostaa lisäaikaa parantaakseen taitojaan ruotsissa ja engalnnissa.
Toinen vieras keilieioleniin tärkeä kuin englanti. Mutta toinen vieras kieli on tärkeä. Ja juuri se tulee esiin peruskoulun sääntöihn tehdyssä ehdotuksessa, joka koskee meriittiarvotusta.
DN"
Eli Ruotsin kouluissa vain englanti on pakollinen. Sen vahvasta asemasta ei edes keskustella, se ymmärretääntärkeäksi ja tarpeelliseksi. Toisin kuin Suomessa, jossa RKP:n kiljukaulat yrittävät Lipposen kanssa painaa englannin merkitystä.
Suomen kielestä ei pääkirjoituksessa puhuta mitään, vaan toisen vieraan kielen kohdalla puhutaan espanjasta, ranskasta ja saksasta.Lukiossa päätettiin siis antaa lisäpisteitä toisen vieraan kielen lukemisesta. Se oli heti tehonnut.
Ruotsin valtion kannalta pääkirjoitus pitää tärkeänä, että oppilaat osaisivat espanjaa, ranskaa tai saksaa.
On selvää, että myös Suomessa tulee pyrkiä siihen, että sen lisäksi, että kaikki, tai melkein kaikki osaavat englantia, suuri joukko osaisi ja siis valitsisi koulussa saksan, ranskan tai espanjan.
Kiitos käännöksestä!
Poliitikkomme ovat täysin vastuuntunnottomia.
Lipponen itse asiassa tunnustaa englannin tärkeimmäksi - muuten olisin tosi huolissani. Mutta hänellä on skandinavistin käsitys suomalaisesta kansallisesta identiteetistä: identiteetti on olemassa vain ruotsin kielen avulla. Tällainen on vanhakantaista nationalismia, eikä sitä sallittaisi, jollei meillä oltaisi niin totuttu skandinavismiin, ettei sitä enää nähdä nationalismina vaan sen kannattajat voivat kuvitella olevansa liberaaleja. Nyt tästä vasta aletaan keskustella ja huomauttaa, että ns. fennoja syyttävät nationalismista ne varsinaiset nationalistit.
Ruotsalaisnuoret voivat keskittyä maailman valtakielten opiskeluun.
Suomessa keskitytään yhden marginaaalikielen pakko-opiskeluun.
Tämä tulisi käännettynä lähettää jokaiselle kansanedustajalle ja kieltenopetuksen kehittäjälle Suomessa.
Monikulttuurisen valtion edellytykset
- vahva maan yhteinen kieli
- vahva englanti jokaiselle
- näitä edellisiä ja muiden ydinosaamisen alueiden hallintaa ei riskeerata toisella vieraalla kielellä, mutta toisesta vieraasta kieltä suositellaan kaikille, jotka sen suinkin kykenevät muiden opintojen kärsimättä omaksumaan: luvut n. 1/3 vain ruotsi englanti( mahd. kotikieli) ja 2/3 kaksi vierasta kieltä tai enemmän.
Juuri näin pitäisi asia hoitaa myös meillä Suomessa.
Käännösteksti on jo ainakin atuubissa ja Suomen kuvalehdessä Laura Kolben kansallistuntojutussa, jossa keskustelu on käynnistynyt aiheesta..
Myös Iltalehdessä näyttää olevan, se kyllä helposti heti poistaa, kun tulee käsky ylemmältä taholta..
Löytyy Kolben kansallisuustuntojuttu netistä?
Suomen kuvalehdessä Järnefeltin taulun kuvituksen alla.