HBL
"LEDARE 25.6.2010
Farlig midsommar året om
PUBLICERAD: 25.6.2010
När finlandsvenskarna blandar kontinentala dryckesvanor med finlandsvenska blir resultatet att allt fler dricker allt mer.
Den som söker information om den finlandsvenska midsommaren på nätet möts av två bilder. Först naturligtvis den sagoskimrande ljusa natten med bastu, brasor och midsommarkransar.
Parallellt presenteras "Finlandswedish Midsummer", som är synonymt med filmer av män som tömmer sitt maginnehåll i buskarna.
För oss är båda bilderna lika sanna - och lika självklara. Trots att finlandsvenskarnas alkoholvanor förändrats under de senaste decennierna finns en sak som består och skiljer oss från de flesta länder: Den stora toleransen för folk som är berusade, och ofta också förhärligandet av en offentlig fylla, oberoende av följderna.
En färsk rapport från Institutet för hälsa och välfärd har det beskrivande namnet Svenskfinland dricker - för det gör vi med besked, mer än någonsin tidigare.
På 40 år har vår alkoholkonsumtion trefaldigats. Det är inte längre främst medelålders män som häver i sig flaska efter flaska under helgerna, utan alkoholen är närvarande på allt fler ställen och i allt fler sammanhang.
Finlandsvenska kvinnor konsumerar hela sex gånger mer än för fyrtio år sedan och glasen per gång blir fler. I dag dricker kvinnor i medelåldern lika mycket alkohol som männen i medeltal 1968. Samtidigt är allt färre helt nyktra.
När Finland blev EU-medlem förväntade sig många att de kontinentala dryckesvanorna skulle förflytta sig norrut. Så har delvis skett; speciellt välutbildade unga vuxna i södra Finland dricker allt oftare ett glas rödvin till maten.
Men synen på vinet som en del av måltiden har inte ersatt den bedövande lördagsspriten. Resultatet är att finlandsvenskarna dricker både lite till vardags, som sydeuropéerna - och mycket till fest, såsom traditionen påbjuder.
När det dessutom blivit lättare och billigare att köpa alkohol ökar konsumtionen samtidigt som de flesta västeuropeiska länder uppvisar en stabil eller sjunkande konsumtion.
För många är alkohol inget problem, utan en gastronomisk upplevelse eller ett sätt att umgås. Samtidigt visar statistiken att allt fler är arbetsoförmögna på grund av alkohol och att de alkoholrelaterade hälsovårdskostnaderna börjar bli en ohållbar samhällsekonomisk börda.
Spritbruket kunde avfärdas som en privat sak, om inte följderna drabbade de anhöriga och samhället minst lika hårt som den som dricker. För två år sedan registrerades tiotusentals misshandelsfall där alkoholen var inblandad. En fjärdedel av trafikolyckorna hade undvikits om chauffören varit nykter.
Trots det anses det fortfarande vara ett tecken på bristande humor att fördöma eller blanda sig i andras alkoholvanor.
Och medan sydeuropéerna skäms för att visa att de inte tål sprit är tecknet på en riktig finlandsvensk karl fortsättningsvis att han tappar kontrollen i så hög grad som möjligt.
Historien visar att reglering och minskad tillgänglighet är effektiva sätt att minska konsumtionen. Men den vägen bidrar samtidigt till en dubbelmoral som knappast leder till en sundare alkoholkultur på sikt.
I Jari Tervos roman Koljatti är det finlandsvenska folkets största skräck att spriten tar slut. Följderna av att dricka alldeles för mycket är inte tillnärmelsevis lika pinsamma.
Den här attityden är problemet i ett nötskal."
Marit af Björkesten
"LEDARE 25.6.2010
Farlig midsommar året om
PUBLICERAD: 25.6.2010
När finlandsvenskarna blandar kontinentala dryckesvanor med finlandsvenska blir resultatet att allt fler dricker allt mer.
Den som söker information om den finlandsvenska midsommaren på nätet möts av två bilder. Först naturligtvis den sagoskimrande ljusa natten med bastu, brasor och midsommarkransar.
Parallellt presenteras "Finlandswedish Midsummer", som är synonymt med filmer av män som tömmer sitt maginnehåll i buskarna.
För oss är båda bilderna lika sanna - och lika självklara. Trots att finlandsvenskarnas alkoholvanor förändrats under de senaste decennierna finns en sak som består och skiljer oss från de flesta länder: Den stora toleransen för folk som är berusade, och ofta också förhärligandet av en offentlig fylla, oberoende av följderna.
En färsk rapport från Institutet för hälsa och välfärd har det beskrivande namnet Svenskfinland dricker - för det gör vi med besked, mer än någonsin tidigare.
På 40 år har vår alkoholkonsumtion trefaldigats. Det är inte längre främst medelålders män som häver i sig flaska efter flaska under helgerna, utan alkoholen är närvarande på allt fler ställen och i allt fler sammanhang.
Finlandsvenska kvinnor konsumerar hela sex gånger mer än för fyrtio år sedan och glasen per gång blir fler. I dag dricker kvinnor i medelåldern lika mycket alkohol som männen i medeltal 1968. Samtidigt är allt färre helt nyktra.
När Finland blev EU-medlem förväntade sig många att de kontinentala dryckesvanorna skulle förflytta sig norrut. Så har delvis skett; speciellt välutbildade unga vuxna i södra Finland dricker allt oftare ett glas rödvin till maten.
Men synen på vinet som en del av måltiden har inte ersatt den bedövande lördagsspriten. Resultatet är att finlandsvenskarna dricker både lite till vardags, som sydeuropéerna - och mycket till fest, såsom traditionen påbjuder.
När det dessutom blivit lättare och billigare att köpa alkohol ökar konsumtionen samtidigt som de flesta västeuropeiska länder uppvisar en stabil eller sjunkande konsumtion.
För många är alkohol inget problem, utan en gastronomisk upplevelse eller ett sätt att umgås. Samtidigt visar statistiken att allt fler är arbetsoförmögna på grund av alkohol och att de alkoholrelaterade hälsovårdskostnaderna börjar bli en ohållbar samhällsekonomisk börda.
Spritbruket kunde avfärdas som en privat sak, om inte följderna drabbade de anhöriga och samhället minst lika hårt som den som dricker. För två år sedan registrerades tiotusentals misshandelsfall där alkoholen var inblandad. En fjärdedel av trafikolyckorna hade undvikits om chauffören varit nykter.
Trots det anses det fortfarande vara ett tecken på bristande humor att fördöma eller blanda sig i andras alkoholvanor.
Och medan sydeuropéerna skäms för att visa att de inte tål sprit är tecknet på en riktig finlandsvensk karl fortsättningsvis att han tappar kontrollen i så hög grad som möjligt.
Historien visar att reglering och minskad tillgänglighet är effektiva sätt att minska konsumtionen. Men den vägen bidrar samtidigt till en dubbelmoral som knappast leder till en sundare alkoholkultur på sikt.
I Jari Tervos roman Koljatti är det finlandsvenska folkets största skräck att spriten tar slut. Följderna av att dricka alldeles för mycket är inte tillnärmelsevis lika pinsamma.
Den här attityden är problemet i ett nötskal."
Marit af Björkesten
Vastaukset 3
Vanhimmat
HBL, Huvudstadbladet todellakin arvostelee juhannusaaton numerossaan ankarasti lukijakuntansa, suomenruotsalaisten juomatapoja, käännös:
PÄÄKIRJOITUS 25.6.2010
Vaarallinen Juhannus koko vuoden(Viittaus Muumikirjaan "Vaarallinen juhannus")
Kun suomenruotsalaiset sekoittavat mannermaiset juomatavat suomenruotsalaiseen juomatapaan,tulos on, että he juovat yhä enemmän
Joka etsii informaatiota suomenruotsalaisesta juhannuksenvietosta netistä, kohtaa kaksi kuvaa. Ensin tietenkin satumaiset valoisat yöt saunomisineen, kokkoineen ja juhannussalkoineen.
Rinnakkaisesti esitetään "Suomenruotsalainen Juhannus", joka vastaa filmejä, joissa suomenruotsalainen oksentaa pensaaseen.
Meille suomenruotsalaisille molemmat kuvat ovat totta -ja yhtäitsestään selviä. Vaikka suomenruotsalaisten juomatavat ovat muuttuneet viime vuosikymmenien aikana, on olemassa asia, joka on jäänyt ja joka erottaa meidät muista: Se suuri toleranssi, joka meillä on juopunutta kohtaan, ja usein julkisen humalan ihannointi, seurauksista välittämättä.
Tuore Terveyden ja hyvinvoinnin instituutin raportilla on kuvaava nimi "Ruotsinkieliset juovat" -sillä sitä me teemme, enemmän kuin koskaan aiemmin.
40 vuodessa on alkoholinkäyttömme kolminkertaistunut. Enää eivät vain keski-ikäiset suomenruotsalaiset tyhjennä pullon toisensa jälkeen pyhinä, vaan alkoholi on läsnä yhä useammassa paikassa, yhä useammassa tilaisuudessa.
Suomenruotsalaiset naiset kuluttavat 6 kertaa enemmän alkoholia kuin 40 vuotta sitten ja laseja kertyy kerralla enemmän. Tänään keski-ikäiset suomenruotsalaiset juovat yhtäpaljon kuin miehet v.1968. Yhä harvempi suomenruotsalainen on raitis.
Kun Suomesta tuli EU-jäsen, odottivat monet, että mannermaalaiset juomatavat olisivat yltäneet ruotsinkieliselle pohjanmaalle. Mutta vain osittain; erityisesti hyvin koulutetut nuoret aikuiset etelä-Suomessa juovat yhäuseammin punaviinilasin ruuan kanssa.
Mutta näkemys viinistä osana ateriaa ei ole korvannut humalajuomista lauantaisin. Tuloksena on, että suomenruotsalaiset juovat sekä vähän arkisin, -kuten etelä-eurooppalaiset- -että paljon juhlissa, kuten perinne vaatii.
Kun on myös tullut helpommaksi osataa alkoholia, lisääntyy kulutus, samanaikaisesit kun useimmissa länsimaissa juominen pysyy ennallaan tai laskee.
Monille alkoholi ei ole ongelma, vaan gastronominen elämys tai tapa seurustella. Samaan aikaan osoittaa tilastot, että yhä useampi suomenruotsalainen on työkyvytön alkoholin vuoksi ja että alkoholista johtuvat terveyskulut aiheuttavat yhteiskunnalle taakan.
Viinankäyttöä voisi pitää yksityisasiana, jos sen seuraukset eivät koskisi omaisia ja yhteiskuntaa yhtä paljon kuin juojaakin. 2 vuotta sitten rekisteröitiin kymmeniätuhansia pahoinpitelyjä, joissa alkoholi oli osana. Nejännes liikenneonnettomuuksista olisi vältetty, jos kuski olisi ollut raitis.
Siitä huolinatta sekaantuminen toisen juomiseen katsotaan oleman huumorin puutetta.
Ja samaan aikaan kun eteläeurooppaliaste häpeävät näyttää, että eivät kestä viinaa, on todellisen suomenruotsalaisen miehen mitta se, että hän menettää kontrollin niin paljon kuin vain mahdollista.
Historia osoittaa, että säännöstely ja saatavuuden vaikeutuminen vähentävät kulustusta. Mutta se johtaa kaksinaismoraaliin, joka tuskin johtaa terveempään käyttöön pitkällä tähtäimellä.
Jari Tervon romaanissa Koljatti on suomenruotsalaisen väen suurin pelko se, että viina loppuu. Seuraukset liikajuomisesta eivät ilmeisesti ole yhtä mainittavan piinallisia. Asenne on ongelma, pähkinänkuoressa."
Marit af Björkesten
Jutun kuvituksena on viinapulloon kaatunut suomenruotsalainen,housut alas vedettyinä, takapuoli paljaana.makaamassa maassa
Täytyy ihmetellä, että HBL, joka valvoo suomenruotsalaisten etuja, näin kiivaasti käy pilkkaamaan omaa lukijakuntaansa, oikein kuvan kanssa.Luulisi, että lukijat saavat tarpeekseen ja lopettavat tilauksensa..
Vai suomalaisilta on muka omittu humalajuominen? Mikä vale!
Eiköhän surut kuten riikitkin ole osannut juoda ihan omasta takaa ilman opetusta?
Ruotsalaiset turistit ovat aina olleet äänekkäitä juoppohäirikköjä verrattuna suomalaisturisteihin.
TV:n pääuutisissa oli lopussa juhannus-uutinen ja tietenkin se kertoi surujuhannuksesta Porvoossa.
Kuulemma juhannussalot ovat rantautuneet mantereelle??? Nyt en ymmärrä.
Onko surujuhannnusta vietettty vain saaristossa? Eikö "mantereen" surupitäjissä ole vietetty perinteistä surujuhannusta?
Kuitenkin. YLE muistaa ruotsittaa meitä näin juhannuspyhinäkin. Tusen tack!