Om man skall tro på vissa svenska historiker så bildades kungamakten i Västergötland och Svealand bara anslöts till det. Nå, det tar jag inte ställning till. Namnet på kungariket blev i alla fall Svea rike (Sverige).
Men det torde vara fel att det inte fanns svenskar i Österland (som det kallades) före 1100-talet. Enligt en del historiker var det numera finska landskapet Satakunta svenskt på vikingatiden. Dessutom anser en del historiker att den svenska bosättningen i Nyland är lika gammal. En marinarkeolog från Sverige ansåg att vikingafärderna till Gårdarike (senare Ryssland) inte var möjliga utan stödjepunkter längs med den nyländska kusten.
Men det är knappast fråga om nån bondeförflyttning utan närmast att Birger Jarl (i korståget mot tavasterna) satte sina egna män som fogdar.
Jordbrukets spridning har det varit mycket strid om bland historikerna. En teori är att det aldrig var fråga om nån kolonisation utan om en långsam uppodling som gick framåt med ungefär 50 km på hundra år. Tavasterna hade Nyland som jakt- och fiskemark men det odlades upp av svenskar som kom västerifrån längs kusten. Åtminstone vår by är garanterat uppodlad av svenskar - mina förfäder. Först långt senare kom det tavaster till de finska byarna Porlom och Kimoböle och det var i historisk tid så det är väl dokumenterat.
Under forntiden fanns det kring 5000 människor i hela det nuvarande Finland och finnarna var koncentrerade till Finland (Åbotrakten), tavasterna till Tavastland (Tavastehustrakten) och karelarna i öster. Extremt glesbefolkat alltså. De som började odla upp jorden i Nyland var alltså inga "ockupanter" eftersom det var tomt (därav namnet Nyland). Exakt när det var vet ingen så jag kan lika gärna dra till med 1000 år men det kan ha varit tidigare eller senare.
Det vi vet är att i Gustav Vasas första jordeböcker så var vår by redan färdigt uppodlad och ganska stor. Antalet gårdar har inte ändrats just alls efter det - utom via delningar mellan bröder (som började först på 1700-talet).
Men sak samma - vi har bott här i minst 700 år och odlat upp de här åkrarna så ur byns synvinkel är både ryssar och finnar ockupanter. En del har varit hyggliga och andra ohyggliga. Bobrikoff var en första klassens skitstövel som försökte förryska oss alla och de finska bobrikoffarna som försöker förfinska oss är lika stora skitstövlar. Mina sympatier är också på tornedalsfinnarnas sida. De har råkat ut för svenska skitstövlar som försvenskat dem. Svenska adeln och speciellt den balttyska adeln upplevdes som skitstövlar av bönderna i våra byar redan för många hundra år sedan.
Så det är ganska jämnt med skiten - helt oberoende av folkslag. Men inte blir det bättre av det ...
Men det torde vara fel att det inte fanns svenskar i Österland (som det kallades) före 1100-talet. Enligt en del historiker var det numera finska landskapet Satakunta svenskt på vikingatiden. Dessutom anser en del historiker att den svenska bosättningen i Nyland är lika gammal. En marinarkeolog från Sverige ansåg att vikingafärderna till Gårdarike (senare Ryssland) inte var möjliga utan stödjepunkter längs med den nyländska kusten.
Men det är knappast fråga om nån bondeförflyttning utan närmast att Birger Jarl (i korståget mot tavasterna) satte sina egna män som fogdar.
Jordbrukets spridning har det varit mycket strid om bland historikerna. En teori är att det aldrig var fråga om nån kolonisation utan om en långsam uppodling som gick framåt med ungefär 50 km på hundra år. Tavasterna hade Nyland som jakt- och fiskemark men det odlades upp av svenskar som kom västerifrån längs kusten. Åtminstone vår by är garanterat uppodlad av svenskar - mina förfäder. Först långt senare kom det tavaster till de finska byarna Porlom och Kimoböle och det var i historisk tid så det är väl dokumenterat.
Under forntiden fanns det kring 5000 människor i hela det nuvarande Finland och finnarna var koncentrerade till Finland (Åbotrakten), tavasterna till Tavastland (Tavastehustrakten) och karelarna i öster. Extremt glesbefolkat alltså. De som började odla upp jorden i Nyland var alltså inga "ockupanter" eftersom det var tomt (därav namnet Nyland). Exakt när det var vet ingen så jag kan lika gärna dra till med 1000 år men det kan ha varit tidigare eller senare.
Det vi vet är att i Gustav Vasas första jordeböcker så var vår by redan färdigt uppodlad och ganska stor. Antalet gårdar har inte ändrats just alls efter det - utom via delningar mellan bröder (som började först på 1700-talet).
Men sak samma - vi har bott här i minst 700 år och odlat upp de här åkrarna så ur byns synvinkel är både ryssar och finnar ockupanter. En del har varit hyggliga och andra ohyggliga. Bobrikoff var en första klassens skitstövel som försökte förryska oss alla och de finska bobrikoffarna som försöker förfinska oss är lika stora skitstövlar. Mina sympatier är också på tornedalsfinnarnas sida. De har råkat ut för svenska skitstövlar som försvenskat dem. Svenska adeln och speciellt den balttyska adeln upplevdes som skitstövlar av bönderna i våra byar redan för många hundra år sedan.
Så det är ganska jämnt med skiten - helt oberoende av folkslag. Men inte blir det bättre av det ...
Vastaukset 6
Vanhimmat
finlandsvenskar kan stay men pakkosverige no.
jag håller med dig fullständigt.
Suomi ei ole vieläkään normaali eurooppalainen demokratia. Mainio esimerkki tästä on se, että RKP:llä on aina hallituspaikka ja siellä kaksi ministeriä pakkoruotsia varmistamassa. Suomessa tulisi ottaa mallia sveitsiläisestä demokratiasta, missä maa on jaettu kantoneihin ja missä kansanäänestyksiä järjestetään säännöllisesti. Anglosaksinen kaksipuoluejärjestelmä (enemmistövaalisysteemi) toimii mainiosti, koska hallitus on selvillä heti vaalien jälkeen.
Suomenkielisille on aivan sama, onko Kruunupyyn Håkanien ja Sverkerien suku asuttanut Suomenniemeä 100 vai 1000 vuotta. Suomenkieliset haluavat, että maa on normaali länsieurooppalainen demokratia, jossa koululaiset opiskevat kahta vierasta kieltävalinnaisesti, siis kuten muissakin EU-maissa, ja vähemmistökielidirektiivejä noudatetaan kuten muissakin EU-maissa, esimerkiksi Ruotsissa.
Vinkki. Teepa opintomatka Pajalaan.
här pratar vi både finska och svenska :D
http://start.pajala.se/
"Enligt en del historiker var det numera finska landskapet Satakunta svenskt på vikingatiden. Dessutom anser en del historiker att den svenska bosättningen i Nyland är lika gammal."
Olisi saatava muutama linkki ja nimi, jotta voisi arvioida näitä näkemyksiä.
innehåller som efterled ett finskt lån av det fornuppländska -hunda = 'distrikt' i de forna uppländska landskapsnamnen 'Attundaland', 'Fjädrundaland' och 'Tiundaland': områden på respektive åtta, fyra och tio (h)unda-distrikt. I det nordiska -hunda har h-ljudet, liksom i en del andra mycket gamla germansk-finska lånord, av finnarna regelrätt återgivits med k-. Finnarna tillade sitt Sata- (= 100) som en översättning av det nordiska hunda, vilket egentligen även det betydde '100' och först senare övergick att därjämte beteckna '(större) folkavdelning och dess landområde'. Denna tolkning av Satakunta-namnet stödes bl.a. av ett annat finskt namn: namnet Ruotsi 'Sverige', vilket hänvisar till en annan uppländsk landsdel, det forna Ro(d)slagen.
I landskapet Satakunda berördes här redan själva provinsnamnet. Kumo älv är områdets kulturförmedlande huvudstråt och kring denna vattenväg koncentrerar sig dess både äldre och yngre bebyggelse. I sin begynnelse är denna redan av fornfynden att döma av skandinaviskt ursprung och har efterlämnat utomordentligt värdefulla äldre och yngre, urnordiska och fornsvenska vittnesbörd om sig i älvdalens ortnamn, från Tammerfors-trakten (Birkala) i söder upp till havet i norr. Andra medeltida ortnamn på samma flodområde bevara minnen om den nordtyska hansa-handeln i dess äldre och yngre skede. Den söderifrån komna finska bebyggelsen nådde fram till denna floddal redan i andra århundradet efter Kristus och har numera i sig upptagit så gott som hela den svenska. I Vittisbofjärd (fi. Ahlainen), ett par mil norr om Kumo älvs mynning, har förfinskningen slutförts först i detta århundrade. Kasaböle numera blott till hälften svenskspråkiga by invid Österbottens sydgräns är i våra dagar det stora landskapets enda svenskbygd. Som strödda exempel på svenska sockennamn i Satakunda nämner jag Rauma av urnordiskt strauma 'ström', Hinnerjoki, eg. 'den f järmare ån' (av fsv. hindre 'den följande', isl. hindri, eg. gammal komparativ = 'fjärmare, fjärmast, så belägen att man har längsta vägen dit'), Nakkila (= äldre sv. Nackeby), Ulvsby (fi. Ulvila), Harjavalta (det forngerm. Chariovalda och nysv. Harald) o.s.v.