Ett antal tidningar har låtit Sannfinländarna själva analysera orsakerna till partiets popularitetsframgångar i de senaste enkäterna. Ordförandena i partiets 16 distrikt serverar inte helt överraskande en analys som går ut på att framgången mera beror på "de andras" misstag än egen vishet. Antagandet är säkert relevant om man håller i minnet att Sannfinländarna inte ännu någonstans har en sådan maktposition att partiet har något att visa upp annat än kritik mot andra.
Bland de misstag Sannfinländarna räknar upp är fattigdom, arbetslöshet, valfinansiering, avloppsvattenförordning och stöd till Grekland och Irland. Listan på orsaker till missnöje är säkert helt riktig, men frågan är vilka lösningar Sannfinländarna har på problemen. Vi har inte ännu sett några. Partiet har inte ens presenterat ett program för nästa riksdagsval. Ingen har ännu sett biffen i deras hamburgare. Man kan inte bygga en bestående framgång i politiken på att väljarna tycker ännu mindre om de andra partierna. Du måste kunna erbjuda något trovärdigt åt dem så att de vill rösta just på dig. Erfarna försäljare vet att det är en dålig strategi att hellre kritisera konkurrenten än att framhäva sina egna fördelar.
Problem som fattigdom och arbetslöshet har komplicerade orsaker som delvis ligger utanför en inhemsk regerings påverkningsmöjligheter. Vi lever inte i ett slutet system som inte påverkas av yttre faktorer. Ledningen i Nordkorea försöker tappert hålla landet slutet för att kunna styra medborgarnas liv till det bättre. Resultatet har hittills varit hungersnöd och okunskap hos befolkningen om hur världen ser ut utanför.
Vi drar oss till minnes hur Sannfinländarnas föregångare, Finlands landsbygdsparti lovade slopa arbetslösheten på ett halvt år om de kommer till makten. till slut fick partiet, efter en rad valframgångar, ta hand om arbetsministerposten. Man klarade inte av att avskaffa arbetslösheten som var minimal på 1980-talet jämfört med dagens sysselsättningsläge.
En demokrati innebär att systemet förverkligar folkviljan. Men ledarskap betyder att man gör det som är bra för folket också när det vill något annat. Detta motsatsförhållande löser vi genom att valda representanter får fullmakt att fatta alla beslut under en viss tid. Ett bra exempel är stödet till Grekland och Irland. Många vägrar förstå varför vi skall använda miljarder på att stötta andra länder som har misshushållat när det finns skriande behov som inte kan tillgodoses här hemma. Men om en kollaps av viktiga ekonomier i andra delar av Europa leder till stagnation och massarbetslöshet hos oss, så blir ett förverkligande av folkviljan till större skada än om man trotsar den.
Vi vet inte ännu vad som ligger bakom Sannfinländarnas enkätframgångar. Missnöje, javisst. Men omsätts detta missnöje i valframgång? Röstar alla som de har sagt? Eller vill en del av svararna i enkäten bara ge ett skrämskott åt de andra partierna, för att sedan ändå rösta mera traditionellt på valdagen?
Det finska valsystemet har ett starkt drag av personval. Ett parti behöver, utom ett lockande budskap, också starka kandidater. Sannfinländarna har tillsvidare ordförande Timo Soini. Sedan är det lång väg till resten av fältet. För att partiet skall uppnå ett valresultat som korrelerar med enkätsvaren, så borde det ha ett par "stora" namn i varje valkrets. Sådana har inte presenterats ännu. Ibland kan slumpen avgöra valet på personnivå. Om Ilkka "Frederik" Sysimetsä hade ställt upp för Sannfinländarna i Nyland och fått samma röstetal som han fick i Helsingfors, så hade kan blivit invald till riksdagen i Soinis kölvatten och Pirkko Ruohonen-Lerner hade fallit ut.
Bland de misstag Sannfinländarna räknar upp är fattigdom, arbetslöshet, valfinansiering, avloppsvattenförordning och stöd till Grekland och Irland. Listan på orsaker till missnöje är säkert helt riktig, men frågan är vilka lösningar Sannfinländarna har på problemen. Vi har inte ännu sett några. Partiet har inte ens presenterat ett program för nästa riksdagsval. Ingen har ännu sett biffen i deras hamburgare. Man kan inte bygga en bestående framgång i politiken på att väljarna tycker ännu mindre om de andra partierna. Du måste kunna erbjuda något trovärdigt åt dem så att de vill rösta just på dig. Erfarna försäljare vet att det är en dålig strategi att hellre kritisera konkurrenten än att framhäva sina egna fördelar.
Problem som fattigdom och arbetslöshet har komplicerade orsaker som delvis ligger utanför en inhemsk regerings påverkningsmöjligheter. Vi lever inte i ett slutet system som inte påverkas av yttre faktorer. Ledningen i Nordkorea försöker tappert hålla landet slutet för att kunna styra medborgarnas liv till det bättre. Resultatet har hittills varit hungersnöd och okunskap hos befolkningen om hur världen ser ut utanför.
Vi drar oss till minnes hur Sannfinländarnas föregångare, Finlands landsbygdsparti lovade slopa arbetslösheten på ett halvt år om de kommer till makten. till slut fick partiet, efter en rad valframgångar, ta hand om arbetsministerposten. Man klarade inte av att avskaffa arbetslösheten som var minimal på 1980-talet jämfört med dagens sysselsättningsläge.
En demokrati innebär att systemet förverkligar folkviljan. Men ledarskap betyder att man gör det som är bra för folket också när det vill något annat. Detta motsatsförhållande löser vi genom att valda representanter får fullmakt att fatta alla beslut under en viss tid. Ett bra exempel är stödet till Grekland och Irland. Många vägrar förstå varför vi skall använda miljarder på att stötta andra länder som har misshushållat när det finns skriande behov som inte kan tillgodoses här hemma. Men om en kollaps av viktiga ekonomier i andra delar av Europa leder till stagnation och massarbetslöshet hos oss, så blir ett förverkligande av folkviljan till större skada än om man trotsar den.
Vi vet inte ännu vad som ligger bakom Sannfinländarnas enkätframgångar. Missnöje, javisst. Men omsätts detta missnöje i valframgång? Röstar alla som de har sagt? Eller vill en del av svararna i enkäten bara ge ett skrämskott åt de andra partierna, för att sedan ändå rösta mera traditionellt på valdagen?
Det finska valsystemet har ett starkt drag av personval. Ett parti behöver, utom ett lockande budskap, också starka kandidater. Sannfinländarna har tillsvidare ordförande Timo Soini. Sedan är det lång väg till resten av fältet. För att partiet skall uppnå ett valresultat som korrelerar med enkätsvaren, så borde det ha ett par "stora" namn i varje valkrets. Sådana har inte presenterats ännu. Ibland kan slumpen avgöra valet på personnivå. Om Ilkka "Frederik" Sysimetsä hade ställt upp för Sannfinländarna i Nyland och fått samma röstetal som han fick i Helsingfors, så hade kan blivit invald till riksdagen i Soinis kölvatten och Pirkko Ruohonen-Lerner hade fallit ut.
Vastaukset 2
Vanhimmat
Finland följer bara restiga Europa,några år senare dock. samma utveckling har ju setts ytterhöger parti med karismatisk ledare
Sant. Men Soini är ganska ok. Resten av gänget i PS är dynga.