Paret Myrdals bok behandlar konsekvenserna av en fortsatt låg nativitet i Sverige. Makarna Myrdal menar att Sverige hotas av en befolkningsminskning och därmed även sänkt produktivitet och standard. De förespråkar en rad sociala reformer för att få bukt med detta problem.
Ett stort kapitel ägnas åt malthusianism och nymalthusianism som de angriper och kritiserar. De menar att det inte behövs mindre befolkningsökning utan tvärtom en ökning av nativiteten och påpekar att om fruktsamheten ytterligare avtar “så skulle vi i slutet av 1970-talet ha nästan dubbelt så många åldringar i förhållande till individer i de arbetsföra åldrarna som nu (1934)”. Detta skulle leda till allvarliga försörjningsproblem.[5] I detta sammanhang menar makarna Myrdal att “en positiv befolkningspolitik bör icke inriktas på att få enstaka fattiga familjer att föda ett mycket stort antal barn, utan att förmå det stora flertalet att föda låt oss säga t. ex. 3 barn.”.[6]
Grundtanken i boken var att det föds färre barn då det är ekonomiskt och boendemässigt ohållbart för familjerna. Därför måste barnfamiljerna stödjas med olika reformer som fri sjukvård, gratis skollunch, barnbidrag, större och bättre bostäder, förmånliga bostadslån och subventionerade hyror. Tanken var också att bägge föräldrarna skulle kunna jobba utanför hemmet och att det rådande patriarkala familjesystemet (yrkesarbetande far, hemmaarbetande mor) måste revideras i grunden. Om barnen placeras på någon form av institution med utbildad personal medan föräldrarna arbetar, skulle detta ge positiva ekonomiska konsekvenser samt pedagogiska fördelar för det enskilda barnet.
Paret Myrdal såg mycket allvarligt på bostadsfrågan. Trångboddhet och låg bostadsstandard gav särskilt barnen dåliga uppväxtmiljöer som kunde leda till "fysiska och psykiska skadeverkningar", hävdade de.[7]
Paret Myrdal såg mycket allvarligt på bostadsfrågan. Trångboddhet och låg bostadsstandard gav särskilt barnen dåliga uppväxtmiljöer som kunde leda till "fysiska och psykiska skadeverkningar", hävdade de.[7]
Myrdals såg en framtid med “skärpta kvalitetskrav” gällande "folkmaterialet" framför sig och som ytterligare ett verktyg att möta dessa krav kommer Myrdals även in på frågan om tvångssterilisering som ett profylaktiskt (förebyggande) instrument. De visar dock en viss osäkerhet att utvidga tillämpningen av 1934 års lag om tvångssterilisering i Sverige och tycker “att ärftlighetsforskningen skall göra framsteg och säkrare kunna klarlägga ärftlighetsreglerna för olika defekter och sjukdomsanlag“.[8] Men de tar även klart ställning för användandet av sterilisering när de skriver “åter och åter träffar vi t. ex. stora kullar av barn till ogifta imbecilla mödrar, där hela skaran måste underhållas av det allmänna och där deras ofta förekommande asocialitet och brottslighet i framtiden kommer att vålla ytterligare bekymmer”.[9]
Man kan dock se hela frågan om tvångssterilisering mot tidens bakgrund. Många andra västeuropeiska länder, bland andra Tyskland, Storbritannien, Schweiz och Nederländerna, hade liknande program, liksom USA, Australien och Kanada. Även Sveriges grannländer hade en steriliseringslagstiftning vid denna tid, Danmark (1929), Norge (1934) och Finland (1935).
___________________________
Hee hee sitten kun alettiin tekee LAATUKANSAA NIISTÄ TULIKIN homoja hiihiihiiiiii
Ett stort kapitel ägnas åt malthusianism och nymalthusianism som de angriper och kritiserar. De menar att det inte behövs mindre befolkningsökning utan tvärtom en ökning av nativiteten och påpekar att om fruktsamheten ytterligare avtar “så skulle vi i slutet av 1970-talet ha nästan dubbelt så många åldringar i förhållande till individer i de arbetsföra åldrarna som nu (1934)”. Detta skulle leda till allvarliga försörjningsproblem.[5] I detta sammanhang menar makarna Myrdal att “en positiv befolkningspolitik bör icke inriktas på att få enstaka fattiga familjer att föda ett mycket stort antal barn, utan att förmå det stora flertalet att föda låt oss säga t. ex. 3 barn.”.[6]
Grundtanken i boken var att det föds färre barn då det är ekonomiskt och boendemässigt ohållbart för familjerna. Därför måste barnfamiljerna stödjas med olika reformer som fri sjukvård, gratis skollunch, barnbidrag, större och bättre bostäder, förmånliga bostadslån och subventionerade hyror. Tanken var också att bägge föräldrarna skulle kunna jobba utanför hemmet och att det rådande patriarkala familjesystemet (yrkesarbetande far, hemmaarbetande mor) måste revideras i grunden. Om barnen placeras på någon form av institution med utbildad personal medan föräldrarna arbetar, skulle detta ge positiva ekonomiska konsekvenser samt pedagogiska fördelar för det enskilda barnet.
Paret Myrdal såg mycket allvarligt på bostadsfrågan. Trångboddhet och låg bostadsstandard gav särskilt barnen dåliga uppväxtmiljöer som kunde leda till "fysiska och psykiska skadeverkningar", hävdade de.[7]
Paret Myrdal såg mycket allvarligt på bostadsfrågan. Trångboddhet och låg bostadsstandard gav särskilt barnen dåliga uppväxtmiljöer som kunde leda till "fysiska och psykiska skadeverkningar", hävdade de.[7]
Myrdals såg en framtid med “skärpta kvalitetskrav” gällande "folkmaterialet" framför sig och som ytterligare ett verktyg att möta dessa krav kommer Myrdals även in på frågan om tvångssterilisering som ett profylaktiskt (förebyggande) instrument. De visar dock en viss osäkerhet att utvidga tillämpningen av 1934 års lag om tvångssterilisering i Sverige och tycker “att ärftlighetsforskningen skall göra framsteg och säkrare kunna klarlägga ärftlighetsreglerna för olika defekter och sjukdomsanlag“.[8] Men de tar även klart ställning för användandet av sterilisering när de skriver “åter och åter träffar vi t. ex. stora kullar av barn till ogifta imbecilla mödrar, där hela skaran måste underhållas av det allmänna och där deras ofta förekommande asocialitet och brottslighet i framtiden kommer att vålla ytterligare bekymmer”.[9]
Man kan dock se hela frågan om tvångssterilisering mot tidens bakgrund. Många andra västeuropeiska länder, bland andra Tyskland, Storbritannien, Schweiz och Nederländerna, hade liknande program, liksom USA, Australien och Kanada. Även Sveriges grannländer hade en steriliseringslagstiftning vid denna tid, Danmark (1929), Norge (1934) och Finland (1935).
___________________________
Hee hee sitten kun alettiin tekee LAATUKANSAA NIISTÄ TULIKIN homoja hiihiihiiiiii
Vastaukset
Vanhimmat
Ei vielä vastauksia
Aloittaja odottaa vastauksia. Kerro oma näkemyksesi ensimmäisenä.