Kan svenska språket överleva i Finland utan obligatorisk svenskundervisning i skolan? Debatten om det andra inhemska språket i Finland tystnar inte.
Finlands två nationella språk och deras vara eller inte vara återkommer som debattämne i jämna vågor när obligatoriska svenskan frågesätts.
Finland har sedan självständigheten 1917 två officiella, och nationella, språk: finska och svenska. Det innebär bland annat att alla ska kunna få ut handlingar på sitt eget modersmål och kunna kontakta myndigheter på det samt att båda språken är obligatoriska att studera för --alla-- skolelever i hela landet, även i områden som i övrigt är helt enspråkiga, som det finsktalande östra Finland och de svensktalande kusttrakterna i väst. Fram till 2004 var det obligatoriskt att även avlägga studentexamen i båda språken för att vara kvalificerad att ansöka till universitet eller andra fortsatta studier. Alla som vill ha en statlig tjänst i Finland måste avlägga ett prov i tjänstemannasvenska respektive –finska, även invandrare.
I takt med att de svensktalande blivit färre (eller andelen mindre) har starkare röster ifrågasatt systemet och kostnaderna som det medför att ha en tvåspråkig administration i hela landet. Länge har svenskan setts och marknadsförts som en port västerut mot Norden, men nu börjar även det argumentet tappa lyskraft sedan bland annat ungdomens nordiska råd godkänt engelska som debattspråk. Det är nämligen inte bara att finnarnas kunskaper i svenska som har bleknat, utan även t.ex. de isländska ungdomarna tar till engelska framom ”skandinaviska”.
Svenska folkpartiet SFP har varit ett av de synligaste svenska argumenten i finländsk rikspolitik genom att i årtionden som en kameleont anpassa sig till de erbjudna regeringsalternativen och i koalitionsregeringar driva de svenskspråkigas intressen genom ministerposter som långt överskrider partiets egentliga folkstöd på knappa fem procent. De svenskspråkiga ministrarna har ofta haft ansvar för de nordiska frågorna och kulturfrågor, men även centrala ministerposter som försvarsministerns. Men när en svenskspråkig (Alexander Stubb) idag innehar den högsta ministerposten, är det inte för det lilla svenskspråkiga partiet SFP, utan efter en karriär inom konservativa samlingspartiet. Svenska folkpartiet har allt svårare att finna stöd för sin enfrågepolitik i en globaliserande värld när inte ens den egna svenskspråkiga målgruppen fullt sluter upp bakom partiet.
Finlands två nationella språk och deras vara eller inte vara återkommer som debattämne i jämna vågor när obligatoriska svenskan frågesätts.
Finland har sedan självständigheten 1917 två officiella, och nationella, språk: finska och svenska. Det innebär bland annat att alla ska kunna få ut handlingar på sitt eget modersmål och kunna kontakta myndigheter på det samt att båda språken är obligatoriska att studera för --alla-- skolelever i hela landet, även i områden som i övrigt är helt enspråkiga, som det finsktalande östra Finland och de svensktalande kusttrakterna i väst. Fram till 2004 var det obligatoriskt att även avlägga studentexamen i båda språken för att vara kvalificerad att ansöka till universitet eller andra fortsatta studier. Alla som vill ha en statlig tjänst i Finland måste avlägga ett prov i tjänstemannasvenska respektive –finska, även invandrare.
I takt med att de svensktalande blivit färre (eller andelen mindre) har starkare röster ifrågasatt systemet och kostnaderna som det medför att ha en tvåspråkig administration i hela landet. Länge har svenskan setts och marknadsförts som en port västerut mot Norden, men nu börjar även det argumentet tappa lyskraft sedan bland annat ungdomens nordiska råd godkänt engelska som debattspråk. Det är nämligen inte bara att finnarnas kunskaper i svenska som har bleknat, utan även t.ex. de isländska ungdomarna tar till engelska framom ”skandinaviska”.
Svenska folkpartiet SFP har varit ett av de synligaste svenska argumenten i finländsk rikspolitik genom att i årtionden som en kameleont anpassa sig till de erbjudna regeringsalternativen och i koalitionsregeringar driva de svenskspråkigas intressen genom ministerposter som långt överskrider partiets egentliga folkstöd på knappa fem procent. De svenskspråkiga ministrarna har ofta haft ansvar för de nordiska frågorna och kulturfrågor, men även centrala ministerposter som försvarsministerns. Men när en svenskspråkig (Alexander Stubb) idag innehar den högsta ministerposten, är det inte för det lilla svenskspråkiga partiet SFP, utan efter en karriär inom konservativa samlingspartiet. Svenska folkpartiet har allt svårare att finna stöd för sin enfrågepolitik i en globaliserande värld när inte ens den egna svenskspråkiga målgruppen fullt sluter upp bakom partiet.
Vastaukset 8
Vanhimmat
"Finland har sedan självständigheten 1917 två officiella, och nationella, språk: finska och svenska". Käännös: Suomella on sitten itsenäisyyden 1917 kaksi virallista ja kansalliskieltä: suomi ja ruotsi. Asiahan ei ole näin vaan Suomessa on kaksi kansalliskieltä mutta ei ensimmäistäkään virallista kieltä. Miksi tätä väärää käsitystä ei oikaista?
svenska språket fått hård konkurrens från engelsk- an och inom några av språkets bruksdomäner finns risk för att svenskan tappar mark.
Genom Sveriges medlemskap i EU har även svenska språkets roll inom politik och förvaltning förändrats. Svenskans roll som ett komplett och samhällsbärande språk är därmed inte lika självklara som tidigare.
Hmmm... Ruotsissa keskustellaan ruotsinkielen tärkeydestä joka vähenemään päin sen jälkeen kun ruotsi liittynyt EUn.
Suomessa edelleen painetaan pakkoruotsia täysillä joka jo emomaassakin laitetaan pikkusen kyseenalaiseksi nyky EUssa jossa englanti jyrää, ja muut suuret euroopankin kielet entistä tärkeempää.
On tää suomi hullu maa kielipolitiikan suhteen
Enää ei riitä että vedotaan kansalliskielen asemaan pakkoruotsin puolustamisessa ymmärtämättä että ruotsin kielen asema pitää muuttaa jos kansalliskielen ehdot eivät täyty.
Nylander :
"Tässä ei ole kyse pelkästä kouluaineesta, vaan maan kaksikielisyyden perustasta. Suomen ruotsinkielinen väestö on täysin riippuvainen kouluruotsin asemasta pakollisena kielenä."
HS uutinen
http://www.hs.fi/m/politiikka/Nylander+Pakkoruotsikeskustelu+on+jo+aikakin+k%C3%A4yd%C3%A4+korkeimmalla+tasolla/a1376184581312
Web of Trust
I-..-. Ruotsin asema kansalliskielenä on siis Nylanderinkin mielestä kyseenalainen. Kieli joka ei säily ilman enemmistön tukea ei voi olla kansalliskielen asemassa.
Ruotsinkieli ei ole koskaan kuulunut sisämaan kieliin siksi on harhautusta väittää että ruotsin kieli olisi kuulunut Suomeen. Ruotsin kieli on ollut vain rannikolla ja sielläkin vain joitain satoja vuosia.
Suomi on kehittynyt Suomessa ja Viro on kehittynyt samasta muinaiskielestä Virossa. Olemme ollet näillä alueilla virolaisten kanssa niin kauan että kielemme ovat ehtineet erkaantumaan toisistaan niin paljon että suomi ja viro eivät ole enää ymmärrettäviä keskenään.
Kieli joka on kehittynyt muualla ei voi olla kansallinen kieli. Se on maahamuuttajakieli. Ruotsi ei ole Suomen alueella kehittynyt kieli ja siksi se on vieraskieli Suomessa.
Suomenruotsin avulla voi ymmärtää norjaa, tanskaa, ruotsia, fääriä. Monesti on suomenruotsalaisten taholta tullut todistetuksi että suomenruotsi on sama kieli kuin Ruotsissa puhuttu kieli.
Ruotsin kielen osuus 5% on niin alhainen että se muodostuu ongelmaksi kun sitä yritetään väkisin pitää tasavertaisena suomen kielen kanssa. Asia jonka siis Nylanderkin huomaa mutta ei mainitse.
"Svenskans roll som ett komplett och samhällsbärande språk är därmed inte lika självklara som tidigare".
Voi hyväluoja! samhällsbärande språk, mistä te senkeksitte, sehän on rosvoryöreitten miekalla tuotukieli samoin kuin uskontokin.
Ja jos rosvoryöväreitten tuomaakieltä ei saada pois muulatavalla, niin kai se siiten on poistettava samallatavalla kuinse on tänne tuotukin, vai mitä häh?
On todella epäkohteliasta kirjoittaa palstalle muulla kuin maan ja palstan kielellä!
Ruotsissa nyt vaan monella taholla ja tasolla keskustelua ettei ruotsilla ja englannilla oikein pärjää nyky Euroopassa ja maailmassa, kun useimmat Euroopan maan kielivaranto jopa kahdeksan tai kaksitoista kieltä jolloin ne nappaa kaupat ruotsalais firmojen nenän edestä.
Ei niitä kaikea nyt käntääkkään jaksa:)
Suomi senkun porskuttaa pakkoruotsi kielipolitiikallla makso mitä makso kunhan kaikki suomalaiset ruotsia opiskelee peruskoulusta yliopistoon.
"Länge har svenskan setts och marknadsförts som en port västerut mot Norden, men nu börjar även det argumentet tappa lyskraft sedan bland annat ungdomens nordiska råd godkänt engelska som debattspråk. Det är nämligen inte bara att finnarnas kunskaper i svenska som har bleknat, utan även t.ex. de isländska ungdomarna tar till engelska framom ”skandinaviska"
Pitkään on ruotsinkieltä markkinoitu porttina länteen, mutta nyt sekin argumentti menettänyt voimansa kun mm. Pohjoismaiden nuoriso järjestö hyväksynyt englannin keskustelukiieleksi. Nimittäin ei vain suomalaisten ruotsinkieli latistunut, sillä islantilaiset ovat omaksuneet englanninkielen yli "skandinaviskan"
Jag förundras varje gång, finlandsvenskorna påstår att om man inte skulle tvång lära svenska då kan inte finskspråkiga lära sig engelska inte tala om andra stora europeiska språk tyska, franska, spanska, ryska...
Måste nog vara en ensidig finlandssvensk uppfattning om pedagogik som inte finns någon annan stans i världen än i Finland att om man inte skulle välja svenskan då kan man inte välja något annat språk heller.