Gärna svensk välfärd men inte svensk kultur
Av RedaktionJun 15, 2016
Vissa av de mest konservativa muslimernas svåra dilemma är att man vill leva i Sverige för att ta del av dess välfärd, men inte landets kultur och värderingar. Vissa vill förändra Sverige, medan andra tittar efter en lösning där man kan leva i Somalia med svenska bidrag, skriver Mohamed Omar.
På den tiden jag var muslim och rörde mig i moskéer mötte jag ofta oroliga föräldrar. De var oroliga för att barnen skulle försvenskas, glömma sitt ursprung och sin islamiska tro. Vissa skickade sina barn till hemlandet för att de skulle få gå i Koranskola och lära sig sitt språk, andra funderade ständigt på olika arrangemang för att stärka barnens band till hemlandet.
Hos de föräldrar som bar på denna oro fanns ett dilemma som ständigt återkom, det att man uppskattade välfärden i Sverige, men inte kulturen som man såg som ett hot.
Jag kände till exempel somalier som byggde eller hyrde hus i hemlandet och skickade dit hustru och barn. Under det första halvåret kunde en fyra- eller fembarnsfamilj leva gott på barnbidraget i Somalia. Sedan fick de komma hem en stund för att barnbidraget skulle börja betalas ut igen eller så fick de stanna och klara sig på pappans understöd.
Ett annat sätt var att förtidspensionera sig eller långtidssjukskriva sig, då kunde man flytta hem och leva på svenska bidrag. Barnen kunde växa upp i den egna kulturen och undervisas i den islamiska tron. Föräldraledigheten var också ett sätt, med hjälp av den kunde man leva i flera år i hemlandet på föräldrapenningen. Under denna tid fick barnen möjlighet att vara bland sina egna, fostras i den egna kulturen och lära sig Koranen. De driftiga kunde använde pengarna för att starta affärer så att man aldrig mer behövde återvände till Sverige, förutom vid sjukdom då man föredrog gratis, svensk vård.
I moskéerna gick det jämt rykten om muslimska barn som omhändertagits av socialtjänsten. Det hette att ”svenskarna tar våra barn” och den ena konspirationsteorin var stolligare än den andra. Vissa trodde att ”svenskarna” inte fick så många barn eftersom de var förbannade av Gud på grund av sitt syndiga leverne. Men detta bekymmer löste de genom att ta hit invandrare och stjäla deras barn.
Flera av dem jag pratade med i moskéerna hade märkliga idéer om vad svensk invandringspolitik handlade om. Att skälet skulle vara humanitärt var det få som trodde på. Istället spekulerade man om de otrognas dolda och illasinnade motiv. Föräldrar som fått sina barn omhändertagna kom till moskén för att få råd och stöd. Imamen tog alltid deras parti oavsett omständigheterna.
Det var alltid ”svenskarnas” fel. Papporna fick stå inför församlingen och berätta om hur ”svenskarna” behandlat dem illa för att de var muslimer och hur deras stackars barn nu skulle tvingas växa upp bland svenskar och matas med fläsk och förmodligen också utsättas för sexuella övergrepp. Sådana var ju svenskarna. Papporna grät och trosbröderna i församlingen kom fram och kramade och tröstade dem.
Moskéerna hjälpte ibland föräldrarna att anordna demonstrationer mot socialkontoret. Man hade med sig plakat och stod och skanderade. Och ringde och mejlade de socialsekreteraren. De såg också till att föräldrarna fick komma i kontakt med medier i islamvärlden, framför allt arabiska, där de fick berätta om vilket lidande de upplevt i de otrognas land.
På YouTube finns ett klipp med Uppsalamoskéns imam Ahmad Al Saegh. Det är inspelet i december 2012, han befinner sig på vallfärd i Mecka och blir intervjuad i den islamiska sattelittevekanalen Iqraa. Samtalet handlar om muslimernas situation i Sverige. Han får frågan om han tycker det finns ”frihet” för muslimer där. Nej, svarar han, det finns inte frihet. Han medger visserligen att det finns religionsfrihet, men att den är begränsad eftersom muslimer inte får ha böneutrop som hörs utanför moskéerna.
En annan sak som begränsar muslimernas religionsfrihet, fortsätter han, är att små flickor som täcker sitt hår får frågor i skolan, som ”Måste du bära den?” Föräldrarna känner inte att de är fria är uppfostra barnen som de vill. Sedan tar han upp det där med att svenska myndigheter tar barn från muslimska föräldrar och placerar dem hos icke-muslimska familjer där de byter namn på dem och lär dem att avsky islam. Detta är särskilt riktat mot muslimska familjer, påstår han.
En artikel om detta kunde man också läsa i tidningen Islam & Politik som gavs ut av den kristna socialdemokratiska organisationen Broderskap. Tidningen kom ut med ett nummer i augusti 2010 och chefredaktör var den S-märkta ledarskribenten Somar Al Naher.
I artikeln ”Omhändertagna på suspekta grunder” menar Omar Mustafa, ordförande för Islamiska Förbundet, att det finns ett nätverk av pingstvänner inom socialtjänsten som systematiskt tvångsomhändertar muslimska barn. ”Vi har under våren fått olika vittnesmål om att socialtjänsten i Sigtuna systematiskt ska ha omhändertagit muslimska barn o
Av RedaktionJun 15, 2016
Vissa av de mest konservativa muslimernas svåra dilemma är att man vill leva i Sverige för att ta del av dess välfärd, men inte landets kultur och värderingar. Vissa vill förändra Sverige, medan andra tittar efter en lösning där man kan leva i Somalia med svenska bidrag, skriver Mohamed Omar.
På den tiden jag var muslim och rörde mig i moskéer mötte jag ofta oroliga föräldrar. De var oroliga för att barnen skulle försvenskas, glömma sitt ursprung och sin islamiska tro. Vissa skickade sina barn till hemlandet för att de skulle få gå i Koranskola och lära sig sitt språk, andra funderade ständigt på olika arrangemang för att stärka barnens band till hemlandet.
Hos de föräldrar som bar på denna oro fanns ett dilemma som ständigt återkom, det att man uppskattade välfärden i Sverige, men inte kulturen som man såg som ett hot.
Jag kände till exempel somalier som byggde eller hyrde hus i hemlandet och skickade dit hustru och barn. Under det första halvåret kunde en fyra- eller fembarnsfamilj leva gott på barnbidraget i Somalia. Sedan fick de komma hem en stund för att barnbidraget skulle börja betalas ut igen eller så fick de stanna och klara sig på pappans understöd.
Ett annat sätt var att förtidspensionera sig eller långtidssjukskriva sig, då kunde man flytta hem och leva på svenska bidrag. Barnen kunde växa upp i den egna kulturen och undervisas i den islamiska tron. Föräldraledigheten var också ett sätt, med hjälp av den kunde man leva i flera år i hemlandet på föräldrapenningen. Under denna tid fick barnen möjlighet att vara bland sina egna, fostras i den egna kulturen och lära sig Koranen. De driftiga kunde använde pengarna för att starta affärer så att man aldrig mer behövde återvände till Sverige, förutom vid sjukdom då man föredrog gratis, svensk vård.
I moskéerna gick det jämt rykten om muslimska barn som omhändertagits av socialtjänsten. Det hette att ”svenskarna tar våra barn” och den ena konspirationsteorin var stolligare än den andra. Vissa trodde att ”svenskarna” inte fick så många barn eftersom de var förbannade av Gud på grund av sitt syndiga leverne. Men detta bekymmer löste de genom att ta hit invandrare och stjäla deras barn.
Flera av dem jag pratade med i moskéerna hade märkliga idéer om vad svensk invandringspolitik handlade om. Att skälet skulle vara humanitärt var det få som trodde på. Istället spekulerade man om de otrognas dolda och illasinnade motiv. Föräldrar som fått sina barn omhändertagna kom till moskén för att få råd och stöd. Imamen tog alltid deras parti oavsett omständigheterna.
Det var alltid ”svenskarnas” fel. Papporna fick stå inför församlingen och berätta om hur ”svenskarna” behandlat dem illa för att de var muslimer och hur deras stackars barn nu skulle tvingas växa upp bland svenskar och matas med fläsk och förmodligen också utsättas för sexuella övergrepp. Sådana var ju svenskarna. Papporna grät och trosbröderna i församlingen kom fram och kramade och tröstade dem.
Moskéerna hjälpte ibland föräldrarna att anordna demonstrationer mot socialkontoret. Man hade med sig plakat och stod och skanderade. Och ringde och mejlade de socialsekreteraren. De såg också till att föräldrarna fick komma i kontakt med medier i islamvärlden, framför allt arabiska, där de fick berätta om vilket lidande de upplevt i de otrognas land.
På YouTube finns ett klipp med Uppsalamoskéns imam Ahmad Al Saegh. Det är inspelet i december 2012, han befinner sig på vallfärd i Mecka och blir intervjuad i den islamiska sattelittevekanalen Iqraa. Samtalet handlar om muslimernas situation i Sverige. Han får frågan om han tycker det finns ”frihet” för muslimer där. Nej, svarar han, det finns inte frihet. Han medger visserligen att det finns religionsfrihet, men att den är begränsad eftersom muslimer inte får ha böneutrop som hörs utanför moskéerna.
En annan sak som begränsar muslimernas religionsfrihet, fortsätter han, är att små flickor som täcker sitt hår får frågor i skolan, som ”Måste du bära den?” Föräldrarna känner inte att de är fria är uppfostra barnen som de vill. Sedan tar han upp det där med att svenska myndigheter tar barn från muslimska föräldrar och placerar dem hos icke-muslimska familjer där de byter namn på dem och lär dem att avsky islam. Detta är särskilt riktat mot muslimska familjer, påstår han.
En artikel om detta kunde man också läsa i tidningen Islam & Politik som gavs ut av den kristna socialdemokratiska organisationen Broderskap. Tidningen kom ut med ett nummer i augusti 2010 och chefredaktör var den S-märkta ledarskribenten Somar Al Naher.
I artikeln ”Omhändertagna på suspekta grunder” menar Omar Mustafa, ordförande för Islamiska Förbundet, att det finns ett nätverk av pingstvänner inom socialtjänsten som systematiskt tvångsomhändertar muslimska barn. ”Vi har under våren fått olika vittnesmål om att socialtjänsten i Sigtuna systematiskt ska ha omhändertagit muslimska barn o
Vastaukset 6
Vanhimmat
Elikkä
konservatiiviset muslimit Ruotsissa elävät siinä dilemmassa, että he haluavat elää Ruotsissa nauttiakseen sen elintasosta ja hyvinvoinnista, mutta eivät halua Ruotsin kulttuuria ja arvoja. Jotkin muslimit haluavat muuttaa Ruotsin "halal":iksi eli shariavaltioksi, jotkin taas ottaa Ruotsin veronmaksajilta avustukset, eläkkeet, lastenelätusmaksut ja järjestää niiden avulla esim. Somaliaan loikoisa elämän.
Vissa av de mest konservativa muslimernas svåra dilemma är att man vill leva i Sverige för att ta del av dess välfärd, men inte landets kultur och värderingar. Vissa vill förändra Sverige, medan andra tittar efter en lösning där man kan leva i Somalia med svenska bidrag, skriver Mohamed Omar.
Edelleen muslimit uskovat, että ruotsalaiset eivät itse saa tarpeeksi lapsia, koska jumala on heidät kironnut heidän syntisen elämänsä vuoksi, ja että tämän ongelman ruotsalaiset ratkaisevat ottamalla muista maista lapsia itselleen.
RuotsissaVissa trodde att ”svenskarna” inte fick så många barn eftersom de var förbannade av Gud på grund av sitt syndiga leverne. Men detta bekymmer löste de genom att ta hit invandrare och stjäla deras barn.
Monilla on kummia ajatuksia moskeijoissa siitä, mistä Ruotsin maahanmuuttopolitiikassa oikeastaan on kyse. Harva uskoi siihen, että humanitaariset syyt olisivat taustalla. Sen sijaan spekuloidaan "uskottomien" kätketyillä ja pahantahtoisilla motiiveilla. Moskeijoihin tuli apua pyytämään muslimeja, joiden lapset Ruotsi oli ottanut huostaan. Imaamit asettuivat heitä tukemaan ja järjestivät mielenosoituksia ym.
Flera av dem jag pratade med i moskéerna hade märkliga idéer om vad svensk invandringspolitik handlade om. Att skälet skulle vara humanitärt var det få som trodde på. Istället spekulerade man om de otrognas dolda och illasinnade motiv. Föräldrar som fått sina barn omhändertagna kom till moskén för att få råd och stöd. Imamen tog alltid deras parti oavsett omständigheterna.
Kauhistuksen kauhistus oli muslimeille, että sosiaaliviranomainen oli helluntailainen, joka sijoitti muslimilapsen helluntailaiseen kotiin.
Islam ei kuulu sivistysvaltioihin.
Kyllä Nerg tietää, että meidän muslimit eivät ole tuollaisia, ettäkö muka käyttäisivät sossurahoja väärin, tai eivät hyväksyisi meidän kultuuria. Eihän toki. Meidän mamut ovat jo oppineet ajamaan polkupyörällä ja sanomaan moi. Se on suomalaista kulttuuria.
Somput on rakentaneet taloja somaliaan, joissa asuu vaimo ja lapset osan vuotta ja osan vuotta tulevat takaisin ruotsiin jotta niiden tuet ei mene. Pitävät kiinni kulttuuristaan, lapset eivät puhu ruotsia ja ovat täysin aivopesty muslimikulttuuriin alapään silpomisia myöten. Eu pitäisi yhteinäistää oleskelulupakäytäntöään eli turvapaikkaoikeus pois niiltä jotka matkustaa somaliaan tai muihin maihin, joista ovat paenneet.
Hyvä aloitus valaisee monia asioita.