Eikö hän tiedä olevansa Suomessa
Marie Söderqvist: Trist - ingen pratar svenska
Marie Söderqvist. Jag har ett par gånger de senaste åren åkt till Finland på pressresor i finska handelskammarens regi. Jag har träffat finska politiker, entreprenörer, stjärnkockar, akademiker och forskare. Och varje gång har jag kommit hem aningen mer positivt inställd till vårt grannland i öster. Eftersom ingen verkar åka till Finland helt frivilligt bestämde jag mig för att testa en veckas semester i Finland. Det krävdes en del övertalning för att jag skulle få med mig en motsträvig familj. Min tonårsdotter hävdade på fullt allvar att det var pinsamt att säga till klasskompisarna att hon hade semestrat i Finland. Jag drev linjen att det i alla fall är mer originellt att åka till Finland på semester än att bila till Italien, åka båt i Grekland eller köpa en charter till Kroatien. Även om inte Finland har medelhavscharmen eller maten har landet en gigantisk skärgård och en sjö till var och en. Vi satsade på skärgården utanför Åbo. Traditionella svenskbygder där man tar sig fram på svenska, trodde jag. Men svenskan sitter allt trängre i Finland. Inte ens i Åbo, som är gammal traditionell svenskbygd, kommer man särskilt långt längre på svenska. Redan på Åbos stora torg, där riktiga bondgummor och -gubbar sålde nyplockade ärtor, inser vi att det där med svenska inte är så lätt. Ingen förstår eller vill förstå. Och svaren kommer på obegriplig finlandsengelska. När vi åker till Mumindalen i Nådendal strax utanför Åbo slås vi av hur finskt det är. Tove Jansson skrev alla sina böcker på svenska. Hela muminvärlden är en väldigt finlandssvensk skapelse. Men av det märks föga. Mumindalen har blivit finskspråkig. Kanske är det bara en kommersiell anpassning till den stora mängden finskspråkiga besökare. Eller så är det ett rejält politiskt budskap: svenskan är inte något vi värnar om. Som svensk måste man ju säga att det känns lite sorgligt om svenskan försvinner helt och hållet i Finland, och med den de svenskspråkiga lokaltidningarna och den litet större tidningen Hufvudstadsbladet. Det är ingen omöjlig tanke. En finlandssvensk journalist som vi träffade på resan berättade om sin militant svenskpratande bror som då och då åkte på stryk eller i alla fall hot om det just på grund av att han insisterade på att alltid tala svenska. Hon berättade också att många unga finlandssvenskar blandar svenska och finska huller om buller. Och att de knappt kan säga en hel mening på bara svenska. Det är ju inte bara ett språk som dör med finlandssvenskans allt snabbare upplösning. Det är också en gammaldags högborgerlig och traditionstyngd livsstil som försvinner. Och vad vore mumintrollen om de pratade svenska som infödda svenskar och inte hade sitt särpräglade finlandssvenska tungomål? Men trots att svenskan håller på att försvinna är jag lite svag för vårt kärva grannland. Ingen ler i onödan, men allt fungerar och alla är stillsamt hjälpsamma. Men det märkligaste med att vara i Finland är att man slungas 25 år bakåt i tiden. Allt är som när man var liten. Ingen dricker kaffelatte, alla är rågblonda och ingen verkar ha upptäckt högklackat, smink eller dyra handväskor.
Marie Söderqvist: Trist - ingen pratar svenska
Marie Söderqvist. Jag har ett par gånger de senaste åren åkt till Finland på pressresor i finska handelskammarens regi. Jag har träffat finska politiker, entreprenörer, stjärnkockar, akademiker och forskare. Och varje gång har jag kommit hem aningen mer positivt inställd till vårt grannland i öster. Eftersom ingen verkar åka till Finland helt frivilligt bestämde jag mig för att testa en veckas semester i Finland. Det krävdes en del övertalning för att jag skulle få med mig en motsträvig familj. Min tonårsdotter hävdade på fullt allvar att det var pinsamt att säga till klasskompisarna att hon hade semestrat i Finland. Jag drev linjen att det i alla fall är mer originellt att åka till Finland på semester än att bila till Italien, åka båt i Grekland eller köpa en charter till Kroatien. Även om inte Finland har medelhavscharmen eller maten har landet en gigantisk skärgård och en sjö till var och en. Vi satsade på skärgården utanför Åbo. Traditionella svenskbygder där man tar sig fram på svenska, trodde jag. Men svenskan sitter allt trängre i Finland. Inte ens i Åbo, som är gammal traditionell svenskbygd, kommer man särskilt långt längre på svenska. Redan på Åbos stora torg, där riktiga bondgummor och -gubbar sålde nyplockade ärtor, inser vi att det där med svenska inte är så lätt. Ingen förstår eller vill förstå. Och svaren kommer på obegriplig finlandsengelska. När vi åker till Mumindalen i Nådendal strax utanför Åbo slås vi av hur finskt det är. Tove Jansson skrev alla sina böcker på svenska. Hela muminvärlden är en väldigt finlandssvensk skapelse. Men av det märks föga. Mumindalen har blivit finskspråkig. Kanske är det bara en kommersiell anpassning till den stora mängden finskspråkiga besökare. Eller så är det ett rejält politiskt budskap: svenskan är inte något vi värnar om. Som svensk måste man ju säga att det känns lite sorgligt om svenskan försvinner helt och hållet i Finland, och med den de svenskspråkiga lokaltidningarna och den litet större tidningen Hufvudstadsbladet. Det är ingen omöjlig tanke. En finlandssvensk journalist som vi träffade på resan berättade om sin militant svenskpratande bror som då och då åkte på stryk eller i alla fall hot om det just på grund av att han insisterade på att alltid tala svenska. Hon berättade också att många unga finlandssvenskar blandar svenska och finska huller om buller. Och att de knappt kan säga en hel mening på bara svenska. Det är ju inte bara ett språk som dör med finlandssvenskans allt snabbare upplösning. Det är också en gammaldags högborgerlig och traditionstyngd livsstil som försvinner. Och vad vore mumintrollen om de pratade svenska som infödda svenskar och inte hade sitt särpräglade finlandssvenska tungomål? Men trots att svenskan håller på att försvinna är jag lite svag för vårt kärva grannland. Ingen ler i onödan, men allt fungerar och alla är stillsamt hjälpsamma. Men det märkligaste med att vara i Finland är att man slungas 25 år bakåt i tiden. Allt är som när man var liten. Ingen dricker kaffelatte, alla är rågblonda och ingen verkar ha upptäckt högklackat, smink eller dyra handväskor.
Vastaukset 7
Vanhimmat
Ainakin expressin toimittajat. kiroittaa lisäksi että on niinkuin olisi heitetty 25v ajassa taaksepäin kun vieralee Suomessa. Eiköhän tämä ole sitä iänikuista mollaamista
joskus pari vuotta sitten. Ei kai se yhden porvarisämmän vanha lausunto niin tärkeä ole että alvariinsa pitää uusia?
jos tänä päivänä Tukholmassa juo lattea on tosi out.
paremmin toimeen Tukholmassa kuin ruotsilla Turussa.
Toisaalta suomi on paljon ilmaisukykyisempi kieli kuin simppeli ruotsi. Jos ja kun ruotsi kuolee pois, sen käyttäjät lienevättodenneet sen tarpeettomaksi ja
kesnties myös heikkotasoiseksi suomeen verrattuna.
Eipä se sinun suomenkielesi tunnu kovin räppöisesti taipuvan. Liekö kyse lahjattomuudesta, vai arvostuksen puutteesta?
kasvaa näin tyhmiä ihmisiä??
Eivätkö he koskaan matkusta ulkomaille, jotta oppisivat, että ei ruotsi olekaan koko maailman valtakieli.
On elävänä esimerkkinä mm. kielipolitiikapalstan ja SuoLi:n kannattajien "kansainvälinen" kunnioitus kaikkia vieraita kieliä, etenkin ruotsinkieltä kohtaan.