Jotain 15 vuotta sitten Jörn Donner kävi Eestissä opettamassa, että Eestin kouluissa pitäisi olla venäjä pakollinen aine ja vertasi Suomeen että miten viisaita me Suomessa ollaan, että katsokaa miten meillä Suomessa on pakollinen ruotsi että se on sama asia kuin venäjän pakollisuus Eestissä , mitä tekivät eestiläiset , suuttuivat ja haukkuivat Donnerin ja sanoivat että meillä Eestissä eestinkieli on ainut virallinen kieli ja kaikkien tulee opiskella eestinkieltä , meillä ei entisen miehittäjän ja sortajan kieltä laiteta pakolliseksi vaan se on vapaaehtoinen aine kouluissa , Donner sai nenilleen , ei ole enää uskaltanut hiiskahtaakaan koko asiasta , hän kuvitteli että voisi sanella eestiläisille mitä kieliä Eestissä pitäisi opiskella , sama asia täytyy uskaltaa sanoa Suomessa , ruotsinkieli on entisen miehittäjän ja sortajan kieli ja sen pakollisuudesta on päästävä eroon ja suomenkielestä on tehtävä ainut virallinen kieli , ottakaamme esimerkkiä veljeskansasta Eestistä joka on kieliasiassa rohkea ja peloton , meidänkin täytyy alkaa lyödä nyrkkiä pöytään tässä pakkoruotsi asiassa .
Jörn Donner kävi opettamassa eestiläisiä muistatteko ?
suomisuomi
4480
0Äänestä
Muut lukivat myös
Odottaa vastausta
Näihin keskusteluihin ei ole vielä vastattu. Ole ensimmäinen.
Vastaukset 4
Vanhimmat
”Det här är kastration, sa läkaren”
Jörn Donner berättar om sin sjukdom – och livet utan sex
Döden flyttade in i Jörn Donners kropp som prostatacancer.
Cancer mitt i manligheten är svårt för män att prata om.
– Resultatet av behandlingen är detsamma som kastration. Att inte ha sex gör en man trött, säger Jörn Donner.
Jörn Donner fick cancerbeskedet i våras.
I februari i år fyllde han 65 år. Undersökningar tyder på att 25 procent av alla män över 60 drabbas av prostatacancer.
Prostatacancer bland män är lika vanligt som bröstcancer bland kvinnor.
Den senaste statistiken i Sverige är från 1995. Då nyregistrerades 5 682 fall av kvinnlig bröstcancer och 5 624 fall av prostatacancer.
”Behandlingen gör en man impotent”
Bröstcancer är ett ständigt diskussionsämne, prostatacancer är det av någon anledning inte.
– Det har med manlig macho-fåfänga att göra. Behandlingen gör en man impotent, sådant vill män inte diskutera.
– Cancern förpassar människor till ett ödeland omslutet av en aura av tystnad. Jag vill bryta tystnaden, säger Jörn Donner.
Hans behandling är nyligen avslutad. Cancersvulsten hade brutit igenom den yttre hinnan av prostatan.
– Läkarna rekommenderade grillen istället för operation, en satans tråkig maskin som strålbehandlar prostatan, säger Jörn Donner.
Behandlingen föregås av en hormonbehandling, tillförseln av det manliga könshormonet testosteron ska strypas av.
– En professor stack ett litet hål i magen, körde in en kapsel under huden och sa, det här Jörn, det här är kastration.
De hade naturligtvis pratat om det innan. Det är ingen evig kastration, potensen ska, om allt fungerar, återvända efter någon eller några månader.
Ligger på glasskiva och får strålning
Grillen är smeknamnet på en unik och avancerad maskin som varje år förlänger livet på tusentals män.
Men också en maskin som gör att impotensen försvåras ytterligare.
37 gånger fick Jörn Donner lägga sig naken på en glasskiva och invänta grillen. En strålningsmaskin som ställs in exakt efter intatuerade markeringar på huden för att inte stråla mer än nödvändigt.
– Blodkärl och vävnad i pitten påverkas i viss mån av strålningen. Det försvårar ytterligare att få stånd rent fysiologiskt. Det är nu inget farligt med det, det läker ihop på någon månad.
Strålningen i sig är smärtfri, och över på mindre än tio minuter.
– Det är situationen i sig, att ligga naken på en jävla glasskiva omgiven av sköterskor, som är psykologiskt obehaglig.
Den manliga fåfängan finns kvar.
– Inte fan tittar jag på kvinnor på stan på något annat sätt för att jag inte kan knulla just nu.
– Och skulle jag inte leva i ett lyckligt äktenskap sedan tio år, så nog skulle jag försöka ...
Hur påverkas du av att vara impotent då?
– Sexuell aktivitet hänger samman med annan aktivitet. Jag har blivit mer passiv och mer trött. Jag behöver sova oftare.
Är sex överskattat av män i din ålder?
– Nej, fan heller. Men vi är för fixerade vid sex, en kärleksrelation är något mycket mer.
Den nyligen avslutade strålbehandlingen har varit lyckosam, tror läkarna. Det är ännu för tidigt att säga något definitivt.
I går var han för första gången sedan sjukskrivningen tillbaka på jobbet som EU-parlamentariker i Bryssel.
I vår hoppar han av EU. En roman och flera filmprojekt väntar.
Och i vår, eller kanske redan till nyår, är Jörn Donner potent igen.
Jan Helin
[email protected]
Var tredje man har förändringar i prostatakörteln
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos svenska män. Redan i 50-årsåldern har var tredje man oupptäckta cancerogena förändringar i prostatakörteln. Många fall upptäcks sent.
Symptomen är få: problem med att kissa, svag urinstråle och besvärande efterdropp är de vanligaste.
Beroende på hur långt cancern gått finns tre behandlingsmetoder:
Strålbehandla prostatan, operera bort prostatan eller operera bort testiklarna (om cancern spridit sig).
Av dem som behandlas överlever 42 procent i tio år.
Orsaken till prostatacancer är okänd. Men miljöfaktorer och livsstil tros ha betydelse.
Sjukdomen är mer än 100 gånger så vanlig i USA som i Kina. Liknande förhållande gäller mellan Skandinavien/Västeuropa och Japan.
Källa: Epidemiologiskt Centrum, Socialstyrelsen
Mitä sitten tulee Ruotsalaiseen kansanosaan, niin sitä ei ole olemassakaan,
kyse on vain Ruotsinkielisestä kanasanosasta.
Mielestäni Jörn Donner on hyvin määritellyt aikanaan tämän, Donnerin sukuhan
on tullut Suomeen suoraan Saksasta, käymättäkään Ruotsissa ja Donner itse tämän mainitsi, Donner sanoi ettei ole olamssa mitään Suomenruotsalaisuutta, kyse on Suomen Ruotsinkielisyydestä, kyse on kielestä ei kansasta.
http://keskustelu.suomi24.fi/node/8314247
Donner on mies paikallaan! Ja älykäs ja oikeutettu sanomaan sanansa ja mielipiteensä!
Hän on sanonut kyllä HÄN JA SUKUNSDA EIVÄT OLE SUOMENRUOTSALAISIA! No, siinä ehkä liioitteli hieman, onhan he sitäkin, kutta kuten joku muu kommentoikin on Donner-suku saksalaista alkuperää JA NIMENOMAAN VIIPURIN KAUTTA RUOTSIIN MENNEET ... ja kauppiaina ja merenkulkijoina saapuivat pohjanmaalle -( sinne suuntaan missä nyt käydään Kepun kanssa kielipoliittista kisaa), Jörnin ja kumppaneiden (laaja suku) - isoisä Yliopistomies Otto Donner avioitui 2.- kerran Minette (Vilhelmina) Mucnk af Fulkilan kanssa joka oli kartanon tytär Hausjärven Erkylästä. (Tila jonka maille mm. Hyvinkään kaupunki on perustettu!). Mienette oli jo ikäneito, mutta niin oli Otto D.kin avioituessaan. Minetten' Munck (alkujaan M. af Sommarnäs) suku on ''suomenruotsalainen'' - aatelinen joka suunnasta -monilta osin myös Baltian saksalainen -joissa mukana myös huomattavia Venäjän sukuhaaroja! Ruotsalaisa (riikin) jo Ruotsi-Suomen ajoilta saakka niin pitkälti kun nyt vaan ko. piireissä voi löytää, JA SE ON KAUAS HISTORIAAN! NIIDENKIN kautta syvälle nyky-Eurooppaan -itään ja länteen!
Äitinsä suku on täällä aateloitua Bonsdorff-sukua, isoisä yliopistomies hänkin von Bonsdorff, joilla/kautta esipolvissa mm. H:gin Toukolan (Arabian) Annalan puutarha-huvilan ym. rakentaja, kauppias Wasenius (Suomen ruotsal. suku) - eli vahvasti on Jörkka-poika sukuisin suomalaisista juurista, ennen 'tätä kieliripulointia' RKP:ssä jossa 'päämiehemme' JR -ei ole juurikaan viihtynyt HUOM./OBS! Vaimoja kolme, joista kaksi 'suomenruots. ja yksi Ruotsissa! Oliko nyt selvemmin sanootu kuin edellinen 'vaan saksalainen' suku kommentti!?
termi.
Jörn Donner
Det har sagts förut, det sägs nu, och det kommer att sägas framöver, men jag anser begreppet finlandssvensk vara irrelevant, missvisande och otidsenligt.
Dess bristande relevans kan jag för egen del understryka med mitt eget exempel, eller enkelt uttryckt genom att säga att vi alla kommer från någonstans, liksom också jag. Detta någonstans är inte alltid här.
Själv råkar jag befinna mig i Helsingfors, Kronohagen av flera olika skäl. Det första handlar om en skollärare från Lübeck som infann sig i den svenska fästningen Nyen Skans, där S:t Petersburg nu är beläget. Tidpunkten var rätt illa vald, 1694. Ett annat skäl handlar om hans och hans avkommas irrfärder via Viborg, Helsingfors och Stockholm till Gamlakarleby, och det faktum att det på 1800-talet bara fanns ett universitet i landet, och det hade flyttats till huvudstaden. Dit kom min farfar. Han köpte en fastighet och byggde hus. Under hans tid var begreppet finlandssvensk inte uppfunnet. Han tänkte sannolikt att han var en tvåspråkig finne, som i huvudsak talade svenska. Han hade läst sin Runeberg.
När det gäller andra personer som kallas finlandssvenskar är historien lika blandad. Det finns för all del svensktalande som bott här sedan många århundraden. Forskar man lite i genealogin finner man att de flesta haft det ihop med någon person från något främmande land, eller med finskspråkiga. Rena finlandssvenskar kan de inte heller kallas, hur länge än jorden de möjligen odlat varit "svensk", en fråga som vid olika tidpunkter skapat politiska tvister om jordägande och kolonisation. Att de alltjämt talar svenska är i många fall en tillfällighet.
Att begreppet är missvisande vet vi sedan länge. Att servicepersonal bär på en liten svensk flagga som bevis på att den kan svenska må vara ursäktligt och förklarligt, men i mina ögon något motbjudande. Mest motbjudande blir saken av den vitt utbredda uppfattning, som ibland sprider sig, att finlands-svenskar på något sätt skulle härstamma från Sverige. Detta får inte tolkas som utslag av antisvensk rasism, men begreppet ger upphov till missförstånd som ibland utnyttjas av de kretsar i Finland, för vilka ingenting är mera angenämt än att försöka bedriva en fortsättning av den sk äktfinska propaganda, som var på modet mellan de två världskrigen. Dessa samma kretsar motsätter sig också tanken på ett multietniskt, mångspråkigt, multireligiöst samhälle, någonting som håller på att bli faktum i flera europeiska regioner.
Slutligen; begreppet är också otidsenligt, men hänger kanske samman med den försvarskamp för det svenska reviret och territoriet som bedrivits under över etthundra år, och som haft sin synligaste politiska förespråkare i Svenska folkpartiet, varvid majoriteten av de svensktalande i landet, med rätt eller orätt, ansett att en röst för detta parti är en röst för reviret. De historiska rötterna till denna försvarskamp går att finna i de privilegier som svensktalande en gång i tiden åtnjöt.
Men vad är reviret, om man får fråga?
I mitt fall handlar det om den närmaste omgivningen, alltså Kronohagen, i kontrast till en större värld. Om detta skrev jag en insändare i Helsingin Sanomat där jag försäkte förklara varför jag inte ville bo i Klaukkala (Klövskog). Jag hade ett närperspektiv att berätta om, avståndet till post och tvätt och bank och krog och Alko. Andra tyckte att ett glesbygdssamhälle var idealiskt. Men jag trodde inte på möjligheten att bereda all människor oberoende av boningsort samma service.
Vad har då detta med språket att göra? Jo, den verklighet jag lever i är bara till en liten del språkrelaterad. Jag har förstått att jag lever i ett samhälle med en stark annan språklig hegemoni än mitt modersmål, och har accepterat detta, trots att jag för det mesta tänker och skriver på svenska.
Jag har sett det som ett privilegium att få arbeta i en två-, ibland trespråkig värld. Därifrån kan jag sedan försöka bygga upp en identitet, från Kronohagen till Helsingfors, Finland och Europa.
http://www.magma.fi/jorn-donner/finlandssvensk-ett-irrelevant-begrepp