on paljon järkeä. Rosenblad vertailee ruotsalaista ja suomalaista poliittista kenttää ja sanoo, että Ruotsissa nämä nykyiset poliittiset ryhmittymät selvästi kertovat ketkä ovat valtaan eli hallitukseen pyrkimässä.
Oikeistolaista ryhmittymää johtaa Fredrik Reinfeldt ja vasemmistolaista Mona Sahlin. Molempien apupuolueetkin ovat selvästi kansan tiedossa kun mennään äänestämään. Ruotsin kokoomusta, oikeistoa siis Fredrik Reinfeldtiä, Moderaatteja avustavat Keskusta- ja Kansanpuolueet sekä joukon jatkeena putoamisuhan alainen suomenruotsalaisjohtoinen Kristillisdemokraattinen puolue. Vasemmiston Mona Sahlinia tukevat Ruotsin Vihreät, ympäristöpuolue ja Vasemmistopuolue.
Näinollen Ruotsissa tiedetään oikein hyvin ketkä tulevat hallitukseen jos ryhmittymä saa enemmistön.
Suomessa tilanne on täysin erilainen. Suomessa kukaan ei voi sanoa kuka tulee hallitsemaan maata sillä vaalituloksella on hyvin pieni merkitys siihen ketkä hallituksessa loppujen lopuksi istuvat. Yksi puolue on tapansa mukaan valmis tukemaan politiikkaa kuin politiikkaa jos yksi heidän toivomuksensa toteutuu eli pakkoruotsiin ei kosketa eikä pakollisesta ruotsin kielen opetuksesta luovuta. Näinollen tämä puolue on todella luotettava hallituskumppani mille puolueelle tahansa. Nyt on kuitenkin käymässä siten, että tämä ikuinen tukipuolue on kutistumassa todella niin pieneksi, että heidän tuellaan ei ole enää suurempaa merkitystä joten tämä panee kaikki kolme suurta puoluetta todellisen haasteen eteen. Kenestä saadaan luotettava kumppani?
Låt väljarna veta vad de röstar på i riksdagsvalet
Koalition viktigare än parti. regeringens linje i sakfrågor avgörs efter valet. Väljarna röstar delvis i blindo
Det är häpnadsväckande stor skillnad på den politiska diskussionen i Finland och Sverige. Den svenska politiken är informativare, intressantare och roligare. Det beror inte bara på att riksdagsvalet är närmare i Sverige eller på att den svenska politiska kulturen är mera öppen.
Det beror framför allt på att det finns klara alternativ i Sverige. Det finns ett borgerligt block och ett rödgrönt. Det block som vinner valet får makten och bildar regering.
I Finland går partierna traditionellt till val utan tydliga block. Om det har funnits block så har det handlat om kassaskåpsavtal eller underförstådda överenskommelser som hållits dolda för väljarna.
De tre stora partierna -Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Centern kan para ihop sig med varandra i vilken konstellation som helst för att bli stomme i en regering med 40 - 45 procents väljarstöd.
För väljarna är det här ett stort problem. Man vet inte vad man röstar på när man röstar på det parti som står en närmast. Det bidrar till känslan att man inte kan påverka, att rösten inte spelar någon roll.
Att vi delvis röstar i blindo i Finland är inget nytt fenomen. Sedan Samlingspartiet kom med i regeringen 1987 har regeringsbildningen handlat om vilka av de två stora partierna som är med i regeringen och vilket som blir utanför.
Det speciella med situationen inför riksdagsvalet 2011 är att de tre stora partierna verkar dra en och samma slutsats. Det gäller att vara störst för att säkert få vara med i regeringen. Det hjälper inte mycket att vara näst största parti.
Socialdemokraterna har dragit den slutsatsen. Centern har också dragit den slutsatsen, det är uppenbart efter helgens partikongress. I det här läget kan Samlingspartiet inte göra något annat än tänka likadant. Valet ser ut att bli alla tiders tävling om vem som blir största parti.
Om partierna är överens om den här tolkningen och signalerar den utåt så går Finland in för ett utpräglat statsministerval. Vi har att välja mellan Urpilainen (SDP), Katainen (Saml) och Kiviniemi (C).
Men det är ändå inte samma sak som när svenskarna får välja mellan Reinfeldt (M) och Sahlin (S). För de får samtidigt välja hjälppartier och hela det politiska paketet. I Finland väljer vi henne eller honom som sitter med trumf på hand i regeringsförhandlingarna. Det politiska paketet sätts ihop efter att valet är klart. Det blir hela havet stormar med de tre partier och två stolar. Efter det fylls regeringen på med hjälppartier som är villiga att anpassa sig till linjen för att kunna driva några hjärtefrågor. De Gröna utmanar SFP:s stående abonnemang på den posten.
Det här sättet att bilda regering på härstammar från en tid när partilojaliteten var viktig och ofta given. Det är den inte längre. Väljarna är både medvetna, smarta och pålästa. De vill påverka sakfrågor med sin röst och väljer parti i andra hand.
En from förhoppning till partierna är att vara så tydliga som möjligt med sina preferenser. Låt folk veta vad de röstar på, annars kanske de låter bli.
http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=117041
Oikeistolaista ryhmittymää johtaa Fredrik Reinfeldt ja vasemmistolaista Mona Sahlin. Molempien apupuolueetkin ovat selvästi kansan tiedossa kun mennään äänestämään. Ruotsin kokoomusta, oikeistoa siis Fredrik Reinfeldtiä, Moderaatteja avustavat Keskusta- ja Kansanpuolueet sekä joukon jatkeena putoamisuhan alainen suomenruotsalaisjohtoinen Kristillisdemokraattinen puolue. Vasemmiston Mona Sahlinia tukevat Ruotsin Vihreät, ympäristöpuolue ja Vasemmistopuolue.
Näinollen Ruotsissa tiedetään oikein hyvin ketkä tulevat hallitukseen jos ryhmittymä saa enemmistön.
Suomessa tilanne on täysin erilainen. Suomessa kukaan ei voi sanoa kuka tulee hallitsemaan maata sillä vaalituloksella on hyvin pieni merkitys siihen ketkä hallituksessa loppujen lopuksi istuvat. Yksi puolue on tapansa mukaan valmis tukemaan politiikkaa kuin politiikkaa jos yksi heidän toivomuksensa toteutuu eli pakkoruotsiin ei kosketa eikä pakollisesta ruotsin kielen opetuksesta luovuta. Näinollen tämä puolue on todella luotettava hallituskumppani mille puolueelle tahansa. Nyt on kuitenkin käymässä siten, että tämä ikuinen tukipuolue on kutistumassa todella niin pieneksi, että heidän tuellaan ei ole enää suurempaa merkitystä joten tämä panee kaikki kolme suurta puoluetta todellisen haasteen eteen. Kenestä saadaan luotettava kumppani?
Låt väljarna veta vad de röstar på i riksdagsvalet
Koalition viktigare än parti. regeringens linje i sakfrågor avgörs efter valet. Väljarna röstar delvis i blindo
Det är häpnadsväckande stor skillnad på den politiska diskussionen i Finland och Sverige. Den svenska politiken är informativare, intressantare och roligare. Det beror inte bara på att riksdagsvalet är närmare i Sverige eller på att den svenska politiska kulturen är mera öppen.
Det beror framför allt på att det finns klara alternativ i Sverige. Det finns ett borgerligt block och ett rödgrönt. Det block som vinner valet får makten och bildar regering.
I Finland går partierna traditionellt till val utan tydliga block. Om det har funnits block så har det handlat om kassaskåpsavtal eller underförstådda överenskommelser som hållits dolda för väljarna.
De tre stora partierna -Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Centern kan para ihop sig med varandra i vilken konstellation som helst för att bli stomme i en regering med 40 - 45 procents väljarstöd.
För väljarna är det här ett stort problem. Man vet inte vad man röstar på när man röstar på det parti som står en närmast. Det bidrar till känslan att man inte kan påverka, att rösten inte spelar någon roll.
Att vi delvis röstar i blindo i Finland är inget nytt fenomen. Sedan Samlingspartiet kom med i regeringen 1987 har regeringsbildningen handlat om vilka av de två stora partierna som är med i regeringen och vilket som blir utanför.
Det speciella med situationen inför riksdagsvalet 2011 är att de tre stora partierna verkar dra en och samma slutsats. Det gäller att vara störst för att säkert få vara med i regeringen. Det hjälper inte mycket att vara näst största parti.
Socialdemokraterna har dragit den slutsatsen. Centern har också dragit den slutsatsen, det är uppenbart efter helgens partikongress. I det här läget kan Samlingspartiet inte göra något annat än tänka likadant. Valet ser ut att bli alla tiders tävling om vem som blir största parti.
Om partierna är överens om den här tolkningen och signalerar den utåt så går Finland in för ett utpräglat statsministerval. Vi har att välja mellan Urpilainen (SDP), Katainen (Saml) och Kiviniemi (C).
Men det är ändå inte samma sak som när svenskarna får välja mellan Reinfeldt (M) och Sahlin (S). För de får samtidigt välja hjälppartier och hela det politiska paketet. I Finland väljer vi henne eller honom som sitter med trumf på hand i regeringsförhandlingarna. Det politiska paketet sätts ihop efter att valet är klart. Det blir hela havet stormar med de tre partier och två stolar. Efter det fylls regeringen på med hjälppartier som är villiga att anpassa sig till linjen för att kunna driva några hjärtefrågor. De Gröna utmanar SFP:s stående abonnemang på den posten.
Det här sättet att bilda regering på härstammar från en tid när partilojaliteten var viktig och ofta given. Det är den inte längre. Väljarna är både medvetna, smarta och pålästa. De vill påverka sakfrågor med sin röst och väljer parti i andra hand.
En from förhoppning till partierna är att vara så tydliga som möjligt med sina preferenser. Låt folk veta vad de röstar på, annars kanske de låter bli.
http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=117041
Vastaukset
Vanhimmat
Ei vielä vastauksia
Aloittaja odottaa vastauksia. Kerro oma näkemyksesi ensimmäisenä.