Ingen lycklig kommuninvånare vill bli olycklig
Publicerad 30 januari 2011 kl. 00:04. Senast ändrad 28 januari 2011 kl. 16:25
LEDARE. Rent statistiskt är invånarna i enspråkigt finska kommuner som Kemi och Forssa olyckligast. Lyckan hittas på svenskt håll.
Iltasanomat har i december (28.12) respektive januari (25.1) publicerat förteckningar över de lyckligaste och olyckligaste kommunerna i landet. Kommunerna klassificerades enligt statistik över demografi, röstningsaktivitet, sysselsättningsgrad och andel sysselsatta inom tjänstesektorn.
I indexeringen beaktades även uppgifter om trafik, förmögenhet, brottsförekomst, skatteprocent och skilsmässor. Föga överraskande placerade sig den åländska kommunen Vårdö i lyckotopp, tätt följd av Larsmo och Pedersöre.
Den här typen av listor introducerades för 20 år sedan och de har varit omstridda. Men att samma typ av kommuner år efter år återkommer i tiotopplistan visar ändå att utfallet inte är slumpmässigt.
Toppkommunerna har alltså något de andra saknar. Till exempel är Vårdö en naturskön skärgårdskommun med en hygglig servicenivå, en mycket låg brottslighet och en försumbar arbetslöshetsprocent om 3-4 procent.
Kommunerna i topp har ofta också ett par andra gemensamma nämnare. De hittas alla i det vi kallar glesbygden och de försöker, helt naturligt, undvika att bli uppslukade av en stad i en fusion.
Egentligen är konstellationerna mellan tätbygd och glesbygd de samma oberoende vi talar om Vasaregionen, Jakobstadsregionen eller Helsingforsregionen. Vi när ofta en föreställning om att staden har pengarna medan landsbygden har attraktiv råmark och att en förening av dessa två element skapar en win-win-situation.
Av Levón-institutets färska undersökning kan utläsas att det här är en myt. I själva verket tvingas glesbygden offra en del av sitt serviceutbud då hela området anpassar sig till den högre kostnadsstruktur som har gällt i staden och som till en del förstås beror på att glesbygden har kunnat åka snålskjuts på stadens infrastruktur.
En nedmontering av servicen betyder i förlängningen att invånarna rasar i lyckostatistiken. Det förklarar i sin tur glesbygdens ovilja till fusioner.
Men ofta är det inte ens sant att staden har pengarna. Kommunekonomin i de tre städerna Vasa, Jakobstad och Helsingfors har under de senaste åren fått värdefull draghjälp från sina affärsverk till energibolag, men inget talar för att städerna framöver kan försörja sig på elförsäljning.
Känner grannkommunerna på sig att de blir tvungna att iklä sig rollen som regionala motorer blir oviljan till fusion ännu större. Till exempel lär Vandas intresse för en fusion med Helsingfors ha svalnat efter att Vandapolitikerna upptäckte att huvuduppgiften kan bestå i att montera ner delar av Helsingfors servicenät.
Mycket möjligt kan samma typ av resonemang appliceras på Vasa- och Jakobstadsregionerna. Därför gäller det för fusionsintresserade städer att först sopa rent framför egen trappa och få ordning på de egna kostnadsstrukturerna.
Om lyckan finns på Åland och i de finlandssvenska skärgårdskommunerna, var finns då olyckan?
Jo, i Kemi, Forssa och Lahtis. Gemensamt för alla olyckliga kommuner i jumbolistan är att de är enspråkigt finskspråkiga.
I den kommunala lyckotoppen dominerar svenskan.
KENNETH MYNTI
Publicerad 30 januari 2011 kl. 00:04. Senast ändrad 28 januari 2011 kl. 16:25
LEDARE. Rent statistiskt är invånarna i enspråkigt finska kommuner som Kemi och Forssa olyckligast. Lyckan hittas på svenskt håll.
Iltasanomat har i december (28.12) respektive januari (25.1) publicerat förteckningar över de lyckligaste och olyckligaste kommunerna i landet. Kommunerna klassificerades enligt statistik över demografi, röstningsaktivitet, sysselsättningsgrad och andel sysselsatta inom tjänstesektorn.
I indexeringen beaktades även uppgifter om trafik, förmögenhet, brottsförekomst, skatteprocent och skilsmässor. Föga överraskande placerade sig den åländska kommunen Vårdö i lyckotopp, tätt följd av Larsmo och Pedersöre.
Den här typen av listor introducerades för 20 år sedan och de har varit omstridda. Men att samma typ av kommuner år efter år återkommer i tiotopplistan visar ändå att utfallet inte är slumpmässigt.
Toppkommunerna har alltså något de andra saknar. Till exempel är Vårdö en naturskön skärgårdskommun med en hygglig servicenivå, en mycket låg brottslighet och en försumbar arbetslöshetsprocent om 3-4 procent.
Kommunerna i topp har ofta också ett par andra gemensamma nämnare. De hittas alla i det vi kallar glesbygden och de försöker, helt naturligt, undvika att bli uppslukade av en stad i en fusion.
Egentligen är konstellationerna mellan tätbygd och glesbygd de samma oberoende vi talar om Vasaregionen, Jakobstadsregionen eller Helsingforsregionen. Vi när ofta en föreställning om att staden har pengarna medan landsbygden har attraktiv råmark och att en förening av dessa två element skapar en win-win-situation.
Av Levón-institutets färska undersökning kan utläsas att det här är en myt. I själva verket tvingas glesbygden offra en del av sitt serviceutbud då hela området anpassar sig till den högre kostnadsstruktur som har gällt i staden och som till en del förstås beror på att glesbygden har kunnat åka snålskjuts på stadens infrastruktur.
En nedmontering av servicen betyder i förlängningen att invånarna rasar i lyckostatistiken. Det förklarar i sin tur glesbygdens ovilja till fusioner.
Men ofta är det inte ens sant att staden har pengarna. Kommunekonomin i de tre städerna Vasa, Jakobstad och Helsingfors har under de senaste åren fått värdefull draghjälp från sina affärsverk till energibolag, men inget talar för att städerna framöver kan försörja sig på elförsäljning.
Känner grannkommunerna på sig att de blir tvungna att iklä sig rollen som regionala motorer blir oviljan till fusion ännu större. Till exempel lär Vandas intresse för en fusion med Helsingfors ha svalnat efter att Vandapolitikerna upptäckte att huvuduppgiften kan bestå i att montera ner delar av Helsingfors servicenät.
Mycket möjligt kan samma typ av resonemang appliceras på Vasa- och Jakobstadsregionerna. Därför gäller det för fusionsintresserade städer att först sopa rent framför egen trappa och få ordning på de egna kostnadsstrukturerna.
Om lyckan finns på Åland och i de finlandssvenska skärgårdskommunerna, var finns då olyckan?
Jo, i Kemi, Forssa och Lahtis. Gemensamt för alla olyckliga kommuner i jumbolistan är att de är enspråkigt finskspråkiga.
I den kommunala lyckotoppen dominerar svenskan.
KENNETH MYNTI
Vastaukset 5
Vanhimmat
Kolmas valtiovalta ohjelmassa keskusteltiin,kuinka Vasabladet on vaikeuksissa
tilaajakato vaivaa rahat on vähissä eli siis samat ongelmat sielläkin.
Veikkaan,että ilmoittajien karto saattaa johtua tästä kiihkomielisestä suhtautumisesta
suomalaisiin.
Eihän siellä Vaasan seudullakaan pelkästään ruotsalaisten tuella selvitä,joten olisi
ehkä Myntinkin paras ottaa lusikka kauniiseen käteen ja arvostaa myös hieman suomen-
kielistä kansanosaa eikä vain sanella koko ajan samaa mantraa.
Suomenruotsalaisuus on aina ollut heidän omasta käsityksestään niin eriomaisen onnellista.
Miksi heidän pitää sitä jatkuvasti jankata meille suomalaisille ja onko se heille jokinlainen pakkomielle,
kuin aivovammaisille jokin asia jota he eivät hallitse.
joten osoita paheksuntasi oikeaan osoitteeseen!
KM vain pyrki analysoimaan vertailun tuloksen syitä joihin ei sitten ainakaan KM:n mukaan liittynyt kielipolitiikkaa millään tavalla, tai ainakaan hän ei maininnut sitä.
http://www.iltasanomat.fi/kotimaa/Suomen onnettomimmat kunnat - katso lista/art-1288364438878.html
"Suomenruotsalaisuus on aina ollut heidän omasta käsityksestään niin eriomaisen onnellista.
Miksi heidän pitää sitä jatkuvasti jankata meille suomalaisille ja onko se heille jokinlainen pakkomielle,
kuin aivovammaisille jokin asia jota he eivät hallitse."
Ai niinku "Kell onni on se onnen kätkeköön"?
Noh, me taidamme olla tuossa suhteessa hieman erilaisia. Meillä ruotsinkielisillä on lupa olla onnellisia ja siitä saa jopa puhua jos menee hyvin. Tämä ero taitaa olla yksi niitä oleellisia kulttuurillisia eroja joita kieliryhmiemme välillä on. Ainakin minusta tuntuu siltä.. Vastaava sananpartta eli "kansanviisautta" en muista ruotsin kielellä kuulleeni.
"Lyckan är inte en station som man kommer fram till utan ett sätt att resa."
- Onni ei ole asema jolle saavutaan vaan tapa matkustaa.
"Lycklig är den som inte sörjer vad han saknar, utan gläds åt det han har."
- Onnellinen on hän joka ei sure sitä mitä häneltä puuttuu vaan iloitsee siitä mitä hänellä on.
"Den som är glad åt lite har mycket att vara glad åt."
- Hänellä joka iloitsee vähästä on paljon ilonaiheita.
"Det är lycka att tycka om det vardagliga."
- Onnea on pitää arjesta
Vasabladet, tänään 30.1.2011:
"Onnellinen kuntalainen ei halua tulla onnettomaksi. Puhtaasti tilastollisesti ovat yksikielisten suomenkielisten kuntien(Kemi, Frossa) asukkaat onnettomimpia. Onni löytyy ruotsinkieliseltä taholta.
Iltasanomat julkaisi listan onnettomista ja onnellisista kunnista. (28.12) (25.1).(Kääntäjän huomautus: Iltasanomat on ruotsalaisomistuksessa.) Luokiteltiin äänestysaktiivisuutta, työtllisyysastetta ja virkamiessektorin työllisyydestä, niiden perusteella.
Tarkasteltiin myös liikennettä, varallisuutta, rikollisuutta, veroprosenttia ja avioeroja. Vähän yllättäen asettui Ahvenanmaan Vårdon kunta kärkeen, sitten Larsmo ja Pedersöre.
20 vuotta on näitä kiistanalaisia listoja julkaistu. Samantyyppiset kunnat johtavat aina, eli kyse ei ole sattumasta.
Huippukunnissa on siis jotain, joka muista puuttuu. Esim. Vårdossä on luonnonkaunis saaristo ja pelveluita, alhainen rikollisuus ja vain 3-4 prosentin työttömyys.
...
Jos onni löytyy Ahvenanmaaltaja suomenruotsalaisista saaristokunnista,mistäsitten löytyy onnettomuus?
Jaa, Kemistä,Forssasta ja Lahdesta.Yhteistä kaikille listan jumbopaikoille on, että ne ovat yksikielisen suomenkielisiä.
Kunnallisessa onnellisuuskärjessä dominoi ruotsinkielisyys.
KENNETH MYNTTI"
Näin Myntti siis sanoo: "suomen kieli on huono, ruotsi hyvä, hyväksykää siis pakkoruotsi lääkkeenä onnettomuuteenne, suomea puhuvat".
Vertaa Fredrika Nykqvist, Åbo Akademi.
Myntille tiedoksi, että pakkoruotsitus on suomalaisten epäonni. Svekotutkimusten on turha muuta väittää.